REKLAM

måndag 24 november 2014

Nazismens svirande eller värdighet och frihet?

 

Den 21 november uppmärksammade Ukraina den första årsdagen av protesterna på Självständighetstorget i Kiev, vilka utlöstes den 21 november 2013 och avslutades med en statskupp den 21 februari. Hedersgästen på festligheterna är USA:s vice president Joe Biden, som anlände till Kiev tillsammans med den ukrainska maktens ”handledare” Victoria Nuland, som är USA:s sändebud för Europa och Eurasien.

Det är ingen överraskning av statskuppen årsdag hyllas som dagen av värdighet och frihet. Kiev gör sitt yttersta för att skilja Majdans ursprungliga motiv från dess resultat, sp att man håller på att hitta nya och ännu vackrare omskrivningar för det hela. Att hylla statskuppens årsdag är egentligt en mycket farlig sak att göra. I Europa gjorde man likadant, och det hela slutade väldigt illa år 1945. Nazisterna har mellan 1935 och 1944 årligen firat årsdagen av Ölkällarkuppen 1923, då Adolf Hitler med meningsfränder för första gången försökte gripa makten.

Även ukrainska statsvetare erkänner emellertid att februarikuppen banade vägen för radikaler med utpräglat nazistisk färgning.

Allt som allt resulterade statskuppen i en djup kris av det ukrainska statsväsendet och spridning av nazistisk och hätsk ideologi. Efter statskuppen började Ukrainas ledarskap krylla av radikaler, som tagit under sin kontroll ett flertal av landets län, menar den ukrainske experten Viktor Pirozjenko.

Spridningen av den nynazistiska ideologin inom statsapparaturen som informellt styrs av extremistiska Högra sektorn håller på att trappas upp. Nazismen som hittills enbart drabbat polisen har nu börjat spridas som löpeld inom den ukrainska armén. Högra sektorn är ju inte bara radikala nationalister utan riktiga nazister som tyr sig till Hitlers ideologi. (Läs mer)

 


*


söndag 23 november 2014

Lyckad förlossning på SkD!

 
Gratulationer kan med framföras till chefredaktör Lars j Eriksson via E-postadressen nedan:
Samt (kan rekommenderas å det varmaste!) nedanstående “närmast sörjande”. Nämligen redaktörens Mångkulturförespråkande kollegor (..!) på SkD :
//Kenneth S.
...........
 
Direkt efter valet 2010 drog jag slutsatsen att Sverigedemokraterna i valet 2014 skulle bli ett 12-procentsparti. Nu blev det så med råge, 12,9 procent. Om jag skall göra en gissning i dag lutar jag åt att partiet hamnar kring 18 procent i nästa val.
Sverigedemokraterna gynnas inte bara av att invandringsfrågan finns högt upp på dagordningen i människors vardagliga samtal. Partiet kom också att gynnas av att SD: motståndarna i så hög grad inbillade sig att retoriken mot partiet skulle kunna föras med rätt floskulösa antirasistargument och därmed i praktiken blev en diskussion i tomma intet på en intellektuellt pinsam nivå. (SKD)
Det hade varit hederligt om de etablerade partierna istället för att visa väljarförakt sagt som det var, att om vi tar emot flyktingströmmar i den omfattning vi gör i dag så kan vi inte upprätthålla ett välfärdssystem på den nivå vi har vant oss vid. Människor som kommer hit måste ha försörjning, boende, utbildning, barnomsorg, sjukvård, tandvård och andra välfärdsanordningar, vilket minskar förmågan att hålla uppe resurser och kvalitet för människor som redan bor i Sverige.
 
Jag tycker att vi har en moralisk plikt att bistå de som flyr för sina liv. Vi kan hjälpa fler om vi skickar hjälpen till närområdet. Men när bomberna faller måste vi också öppna gränserna och plånboken. Uppehållstillstånden borde däremot enbart vara tillfälliga. Och nästan all anhöriginvandring borde stoppas. Då blir slutsumman ändå att vi bedriver en humanare asylpolitik än i dag eftersom vi kan hjälpa fler till samma kostnader”.
...........
 
Så har det äntligen skett:
 
- Efter att vi på nära håll under flera år (!) kunnat följa chefredaktör Lars J Erikssons havandeskap, resulterade det på söndagsmorgonen (på sid A22) i ett välskapt barn. Ett enkelt och välartikulerat bud som inger hopp om mänsklighetens överlevnad – kanske också Sveriges.
 
Det utdragna krystandet kan av naturliga skäl förmodas ha renderat ledarskribenten såväl smärre bristningar som utmattande trötthet. Sålunda vittnar det avslutningsvis framflämtade “då/.../bedriver vi en humanare asylpolitik än i dag eftersom vi kan hjälpa fler till samma pris” om att orken på slutet kanske svikit den heroiske budbäraren.
 
Konklusionen av Lars J Erikssons sällsynt verklighetsförankrade text borde förstås av logiska skäl inte vara att Sveriges hjälp till människor i omvärlden ska expandera i form av asylinvandring till Sverige. Vare sig av permanent eller tillfälligt slag. Istället bör naturligtvis hjälpen riktas till behövande i och omkring de flyktingproducerande konflikt- och oroshärdarna. Samt – och i ännu högre grad – till de länder och områden där folk kämpar tappert mot naturkatastrofer och andra svårigheter.
 
Motiveringarna till dessa slutsatser kan visserligen utvecklas i flera A4-sidor, men följande enkla fakta torde vara förståeligt för alla som inte är kroniskt blockerade av det PK-virus som sedan lång tid härskat:
  • UNHCRs målsättning och ambition är att skapa förutsättningar för människor att leva i sitt eget land. Och därest man ändå måste söka skydd, göra det möjligt för dessa att så fort som möjligt återvända för att bygga upp sina egna samhällen.
  • Dessa målsättningar bör Sverige – efter förmåga – stödja såväl ekonomiskt som på alla andra hjälp-till-självhjälp sätt.
  • Sveriges sedan drygt tre decennier bedrivna asyl-och (mass-)invandringspolitik har tyvärr istället saboterat UNHCRs arbete. Dels har ekonomisk hjälp till detta FN-organ beskurets till förmån för en “generös flyktingpolitik” (sic), dels har motivationen för de berörda ute i världen underminerats på grund av utsikterna att som alternativ ta sig till Sverige och det “generella välfärdssystemet”.
  • Därav de folkvandringar som – via kriminella flyktingsmugglare och livsfarliga farkoster över haven – i allt större skaror “migrerar” till Sverige.
  • Vilket – avrundningsvis – har skapat oerhört svåra problem i vårt land. Och där allt pekar på att detta dessvärre bara är en mild västanfläkt mot vad väntar för våra barn och barnbarn..!
  • Och då har jag inte ens nämnt Säpos information om hemvändande IS-“svenskar”...
 
//Kenneth Sandberg
*
 

Sifferexercis


Här är en kille som snabbt kan rabbla på sina fem fingrar, eller tio, eller tolv... eller hur många som helst, om att den lilla minoritet radikala muslimer man påstår finns i världen egentligen är fruktansvärt många.

Jag själv behöver inte dessa siffror för att förstå att Muhammedanien måste isoleras från omvärlden, sedan kan de ta död på varandra bäst fan de vill. Hur kan det vara vårt ansvar vad efterblivna inavel i Muhammedanien hittar på?

Det som däremot är vårt ansvar är att kasta ut alla muhammedaner från vårt land och vägra bli deras slavar. Det här är ju lika absurt som att låta förståndshandikappade bestämma över oss, annars är det synd om dem.

Ska de intelligenta och kunniga människor verkligen vara slavar under patrask som inte ens har fundamentala livsbetingelser?

Nej, det är ju helt vansinnigt! Istället ska väl de som visat sig kunna bygga upp en modern civilisation vara dem som bestämmer, och det hade varit naturligare om dessa efterblivna stollar blir våra slavar istället, men då är vi tillbaka i kolonialismens tidsålder.

Världen är överbefolkad och befolkningen borde reduceras till hälften. De som inte kan överleva utan att vi slavar åt dem får antingen försöka utveckla en någorlunda civilisation de kan leva i eller får vi låta naturen själv ta ansvaret över befolkningen, vilket innebär att de efterblivna kommer att självdö.

Låter detta grymt?

Lyssna då på den här Sifferexercisen som den här killen på videon håller så ser vi att det alternativ jag skisserat är betydligt bättre än att vi ska döma oss själva till slaveri under barbarer.



Även om siffrorna snurrar i skallen på er så har det väl ändå fått till effekt att man vill skydda sig från detta giftiga regn av efterblivna inavel, och att det leder till insikten att hellre låta dessa destruktiva existenser självdö istället för att vi ska bli deras slavar i evigheter och försörja dem ända till jordens undergång.

*

lördag 22 november 2014

Västliga sanktioner siktar till regimskifte i Ryssland

 

Det slutliga målet för de anti-ryska sanktionerna från vissa västliga nationer är att röra upp offentliga protester för att störta regeringen, sa Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov./.../

Ideologin förblindar Europa

Ryssland och EU har ett moment av sanning fokuserat på Ukraina, sa Lavrov, men betonade att Moskva inte är sådant som skulle bryta banden med Europa. Men Ryssland kommer bara inte att gå tillbaka till hur saker och ting var innan krisen, sa han.

EU är vår största partner," sa Lavrov. "Ingen kommer att skjuta sig själv i foten och avvisa samarbete med Europa, men alla förstår att det inte kan förbli samma slags samarbete.

Men vi har inget behov av den sorts affärer vi hade, som var sådana att ‘Ryssland måste göra det och det,' utan vi vill samarbeta som jämlikar,” tillade han.

Han lade skulden för eskaleringen på en “aggressiv minoritet” bland EU-nationerna, som följer en ideologiskt driven maktambition i Östeuropa, inklusive Ukraina, istället för att fokusera på de verkliga problemen som Europa står inför på grund av tumultet runt medelhavet och i Nordafrika och Mellanöstern./.../

Ryssland är inte anti-amerikanskt

Lavrov skyllde USA för att vilja ha globalt ledarskap i en tid när både dess resurser och ledarskapsförmågor sjunker. Speciellt, sa han, justerar Washington i ökande grad sin politik efter mandatperioder, eftersom långsiktiga mål offras för kortsiktiga popularitetsvinster bland väljarna.

Vi kan inte acceptera positionen hos dem som säger oss: ‘Stå ut med det. Alla lider av att Amerika har val vartannat år, och att ingenting bör göras åt det. Koppla av och ta det som det kommer’. Det fungerar inte. Vi tar inte emot det därför att insatserna är för höga,” sa Lavrov.

Han tillade att emedan vissa tar Rysslands opposition mot Amerikas globala inflytande som anti-Amerikanism, så är inte det fallet. (Läs mer)

*


Varför kallar jag mig för husbehovsrasist?


- Därför att det är enklare så. Jag behöver inte förklara mig när jag ser vita som bättre än icke-vita, jag är ju för fan rasist – och det är jag stolt över.

Tänk hur obehagligt det är för alla vita som säger att de absolut inte är rasister. De är alltid tvungna att vrida och vända på sig och förklara bort alla positiva sidor som vita har, och hela tiden framhäva andra raser på vår bekostnad.

Kolla den här videon som undersöker räddhågan hos alla vita som har skuldbelagts med rasiststämpeln:



Då är det lättare att vara husbehovsrasist som jag, för mig kan man inte skuldbelägga!

*