REKLAM

söndagen den 20:e april 2014

Det är nonsens att det skulle finnas ryska trupper i östra Ukraina

 

Det här är nonsens, det finns inga ryska trupper i östra Ukraina,” sa Vladimir Putin i den årliga frågestunden, och tillade att Kiev regeringen borde tala med ortsborna om hur man tacklar problemen, inte skicka in stridsvagner för att göra upp.

"Alla människor som finns i östra Ukraina är lokalbefolkning, och huvudbeviset är att de bokstavligen har tagit av sig sina masker. Det är deras hem, och de har ingen annan stans att ta vägen," betonade Putin.

Presidenten kritiserade också kuppregeringen i Kiev och dess handlingar efter sina anti-terror operationer på måndagen i östra Ukraina.

Istället för att erkänna att någonting har gått fel i staten Ukraina och göra ett försök till dialog så börjar de hota folk med våld och gick så långt som att skicka sina stridsvagnar och flygplan mot civilbefolkningen. Det är ytterligare ett väldigt allvarligt brott av ledarna i Kiev,” sa Putin. Den ryske presidenten sa att Kiev-regeringen borde förhandla med dessa människor, inte med sina medbrottslingar, tillade han.

På frågan om närvaron av ryska trupper på Krim innan folkomröstningen i mars, framhöll Putin att de fanns där för att förhindra en upptrappning av situationen och motverka provokationer. Dessutom sa den ryske presidenten att rapporter om ryska trupper någon annan stans i Ukraina är ogrundat.

Yanukovich: ‘Vekling eller förrädare?’

Som svar på en fråga från en ex-Berkut – ukrainska specialstyrkan - kommendör om huruvida den avsatte ukrainska presidenten Viktor Yanukovich alltid har varit en sådan “vekling eller förrädare,” svarade Putin att Yanukovich gjorde sin plikt som han ansåg möjlig eller nödvändig.

Jag har naturligtvis talat med honom många gånger under krisen, och efter att han anlänt till den ryska federationen, och vi talade om att använda maktmedel… kontentan av hans svar var att han, som han sa, tänkt på att använda maktmedel många gånger, men han, som han sa, inte hade hjärta att underteckna en handling som skulle använda våld mot hans medborgare,” sa Putin.

På frågan om det var möjligt att en begränsad kontingent av ryska trupper kunde utplaceras i östra Ukraina eller om flygstyrkor kunde användas där, betonade Putin att man inte ska låta sig hetsas upp av situationen på Krim och att han hoppas på en politisk lösning på krisen.

Maktfaktorn är väldigt viktig i internationella affärer, men man ska leta efter kompromisser innan man tillgriper det, sa Putin.

Poängen är att med förståelsen över hur viktigt makt är kan staterna utveckla och förstärka rimliga uppföranderegler på den internationella arenan,” sa han.

US-rysk återställan’ över

På tal om ökningen av spänningarna mellan Ryssland och USA efter integreringen av Krim till Ryssland, sa Putin att relationerna hade börjat försämras långt innan dess.

Med hänsyftning till “återställningen” i relationerna år 2009, sa Putin att överenskommelsen tog slut efter att USA och NATO ingrep i Libyen och slungade landet in i kaos.

Vi anser att det här inte är vårt fel. Denna dubbelmoral gör oss alltid besvikna. Och att uppföra sig som USA gjorde i Jugoslavien, Irak, Afghanistan och Libyen är tillåtet, men Ryssland tillåts inte att skydda sina egna intressen,” sa Putin. Han tillade att Ryssland inte försökte försämra sina relationer med EU och han hoppas att den känslan är ömsesidig.

President Putin höll sin årliga frågestund med det ryska folket på torsdagen, mitt under sympatiundersökningarna. Han talade i nästan fyra timmar och svarade på 85 frågor.

 Frågestundens undersökningar visar att 71 procent av ryssarna säger att de litar på Putin fullständigt eller nästan fullständigt.

Majoriteten av frågorna kom från pensionärer. Sedan kom dem som var 35 till 55 år. Vissa av dem som ringde sa bara att de ville stödja presidenten och hans position om Ukraina, sa Putins pressekreterare Dmitry Peskov. (RT)

*


Svinaktigt



Tänk att det finns odågor som inte gillar sånt här!

Och just dessa odågor ska placera sin egen anläggning i närheten av svinfarmaren och sedan påstå att någon ska flytta på sig, och inte blir det inkräktarna från sanddynorna som vill flytta!

Man vill alltså anlägga ett muhammedanstall i närheten av en grisfarm för att tränga bort grisfarmaren därifrån. Att de själva till förvillelse liknar just dessa grisar de påstår är orena när de står på huk med arslet i vädret faller dem aldrig in.

I detta muhammedanstall de tänker bygga ska alltså pågå ett bölande och grymtande med trynena nere i mattfransarna och häcken pekande rakt upp, så det är bara knorren som fattas så skulle man ju kunna missta det för en grisfarm.

Och inte nog med det, själva svinaktigheten i att tränga ut den som var där först påminner faktiskt också om att lika barn inte leka bäst!

Men om ortsborna får bestämma så väljer de hellre den svinras som redan finns där och avfärdar rasen från sanddynorna i Mellanöstern, även om den rasen har lärt sig att tala knagglig engelska.

I Sverige hade det naturligtvis gått att kränka landets befolkning hur mycket som helst, men det här är Texas vi talar om, och där gäller markägarens vilja, och han gör naturligtvis som han vill på sin egen mark, därför ordnar han numera griskapplöpning precis i närheten av den plats det var tänkt att uppföras ett muhammedanstall.

 
 
 

Svartmuskiga araber uttalar sig på knappt förståelig engelska och menar att de har mer rätt att vara där än grisfarmaren, vars familj har bott där i flera generationer. Förmodligen har de hört talas om hur det går till i Sverige, där man kastar ut svenska hyresgäster till förmån för svartmuskiga araber, och där staten skickar fram beväpnade fascister mot dem som vågar protestera. Det är fascister som står på regimens avlöningslista genom att dessa fascistorganisationer får generösa bidrag så fort de startar någon form av förening, precis som muhammedanerna är vana vid.

Här kan man tränga undan landets befolkning med hjälp av förrädare, och det kan man också i USA, men inte överallt, inte i Texas!

 
 

När vi blir tillräckligt många som fått upp ögonen för etnopluralismen, som är en del av ekologin och därför vetenskapligt korrekt så ska vi välvilligt hjälpa denna svartmuskiga grisras tillbaka till Muhammedanien och samtidigt se till att förrädarna avrättas.

Det kommer att bli ett samtida handlingsmönster och det mönstret kommer att dirigeras precis som en symfoni. Det blir en symfoni av frihet där grisbilarna åker i skytteltrafik till sanddynorna och tillbaka medan den ena efter den andra förräddarna får sin sak prövad på ett ytterst noggrant omsorgsfullt sätt, för att sedan avslutas med själva utförandet av dödsstraffet.

En grisbil här, en åklagare där, mil efter mil, pang... och en förrädare till har fått bita i gräset. Kilometerräknaren tickar på, ett nytt lass av den österländska grisrasen körs iväg, pang... ännu en förrädare borta. Symfonin växer och blir allt vackrare för varje dag, vartefter Sverige befrias... Och vad vore bättre än att avsluta det här blogginlägget med just Ödessymfonin av Beethoven.

 
 

Dröm om friheten, för drömmen SKA besannas!

*

 
 

lördagen den 19:e april 2014

Putins Frågestund var ”Lysande, Uppriktig, Varm och Medkännande”

 

Presidenten för ryska federationen, Vladimir Putin, utförde sin årliga frågestund med ryska medborgare och övriga, denna gång under cirka tre timmar och femtio minuter med att besvara en hel räcka frågor på ett imponerande sätt never utan att stappla det minsta på fakta, siffror och detaljer om allt från att hjälpa en handikappad man att få tag på ett passande hem till NATOs aggressiva expansion i Öst. Den här gången hade Kreml lagt till en möjlighet att skicka in en video för dem som ville ställa frågor till presidenten, såväl som SMS, e-post, vanlig post, telefonsamtal och framställan via Internet.

De som har sammankallat armén i Kiev har tappat greppet - President Putin

President Putin har återigen visat sin klokskap och fantastiska förmåga att komma ihåg det som för de flesta av oss är obetydliga detaljer, siffror, citat, datum, historiska händelser och liknande med lätthet. Men vad som var ännu mer imponerande och som utan tvivel gör honom till en av de mest populära ledarna i historien och för det ryska folket är hans genuina medkännande, uppriktighet och det uppenbara faktum att han har vision.

Ukraina

De fortsatta oroligheterna i Ukraina var den mest pressande frågan för de flesta av dem som kontaktade presidenten, inklusive dem i publiken, och presidenten skrädde inte orden när han uttalade sin position och sina tankar om frågorna runt krisen.

Illegitim

Med tanke på juntan i Kiev är president Putins utvärdering oförändrad och han kallade dessa ockuperande maktpositioner för väpnad coup d'état illegitimate. Men han sa faktiskt att den ryska regeringen fortfarande hade kontakt, på ministernivå, med sådana juntafigurer som Turchinov och Yatsenyuk.

Yanukovich och valen

Fastän president Putin var kritisk till president Yanukovychs beslut att lämna Ukraina underströk han det faktum att Yanukovych fortfarande är den legitima och lagliga presidenten för Ukraina under den ukrainska konstitutionen eftersom han inte blivit åtalad, avgått eller dött.

Med tanke på att Ukraina, i legala och konstitutionella termer, fortfarande har en fungerande president så finns det ingen utväg utan förändringar i Ukrainas konstitution, så att varje val som man brådstörtat försöker hålla i landet blir därmed olagligt.

Presidenten tog avstånd från Höger Sektor och handlingarna från dessa "aktivister", och de som ockuperar Verkhovna Rada som är i maskopi med dem, för attackerna på dem som kandiderar till President i Ukraina och underströk att under sådana villkor kan det inte på något sätt bli några normala val.

Mobilisering av armén

Som kommentar på det faktum att kupp-styrkorna hade mobiliserat armén mot civila i östra Ukraina blev president Putin besjälad när han räknade upp detaljer om mobiliseringen av stridsflyg, tungt artilleri, stridsvagnar och tungt beväpnade styrkor med vapenskrammel och även eldkastare, genom att upprepade gånger säga att de som ligger bakom sådana drag hade uppenbarligen tappat förbehållet och var bokstavligen "galna".

Han underströk det fullständiga hyckleriet i kravet från den nynazistiska kuppen att den civila befolkningen skulle avrusta genom att ställa frågan varför de inte bad den nynazistiska Höger Sektor att avrusta lika väl.

Tillstånd att använda makt

President Putin påminde publiken att han fortfarande hade full myndighet att använda ryska styrkor i Ukraina men sa att han hoppades att det aldrig ska behöva gå så långt.

Gas

När det gäller Julia Timoshenko erinrade sig president Putin hennes uttalanden om att döda 8 miljoner ryssar i Ukraina med atomvapen och sa att han hade en normal affärsliknande relation med henne och att hon måste ha sagt sådana saker i ett spänt känsloläge.

Presidenten underströk faran med gasleveranser till Europa genom Ukraina och upprepade regeringens position om gaspriser, leveranser och liknande till Ukraina, och underströk det faktum att Ryssland hade hjälpt Ukraina med hundratals miljarder dollar under flera decennier.

Nationer

Presidenten underströk den delade historien och de broderliga relationerna till Ukraina och sympatiserade med det ukrainska folket. Han gav en historisk bakgrund till Höger Sektor och den nationalistiska ståndpunkten som sveper över västra Ukraina genom detaljer om hur västra Ukraina historiskt hade tillhört olika länder och imperier vilka orsakat en inneboende schism hos folk.

NATO

Den populäre ryske journalisten, Tv-personligheten och generaldirektör för Rossiya Segodnyas internationella informationsbyrå, Dmitry Kiselyov, frågade president Putin om expansionen av NATO och hotet mot Rysslands nationella säkerhet som NATO utgör. Mr. Kiselyov underströk det faktum att NATO försöker expandera in i Ukraina, vilket för många ryssar är frågan om att det kan komma att bli en verklig fara, och en som allt fler människor oroar sig för.

Mr. Kiselyov dramatiserade ett scenario om att Ryssland blir omringat av NATO och dess militära enheter genom att tala om för presidenten att han kände det som att det fanns metaforiska händer som närmade sig för att strypa honom eftersom NATO omringat Ryssland med sina missiler.

President Putin sa att NATOs så kallade Anti-Ballistiska Missilförsvarssystem (ABM) inte var någonting annat än en del av en amerikansk “slå först förmåga” och underströk det faktum att NATO hade upprepade gånger vägrat att underteckna någon form av dokument som säger att dessa vapen inte skulle användas mot Ryssland. Han underströk NATOs vägran att samarbeta med Ryssland om missilförsvaret och sa att NATOs intrång i Svarta Havet var oförlåtligt och att NATOs förflyttning in i Ukraina var menad till att knuffa ut Ryssland ur regionen.

President Putin garanterade att det ryska folket inte behöver vara rädda och att Ryssland är kapabelt och skulle göra vad som behövs för att garantera säkerheten för Ryssland och dess folk.

Snowden

President Putin besvarade en fråga från den andre amerikanen som fått asyl i Ryssland (jag är den första; John Robles), om Edward Snowden, genom att börja med att säga att han var en spion för Amerika och som själv en tidigare underrättelsetjänsteman skulle svarat honom i professionella termer. Snowden frågade presidenten om Ryssland utförde massövervakning av det ryska folket, till vilket president Putin rakt på sak svarade att den ryska säkerhetstjänsten var underkastad strikta legala kontroller och kan bara utföra sådan övervakning på efterlysta individer.

Sociala och andra frågor

På frågan från en man från ett område som hade förstörts av en nylig översvämning men återuppbyggts, om presidenten kunde beordra vägar att byggas till den isolerade byn, mannen sa att han hade en bil men klagade på att det inte fanns några vägar, föranledde en sällsynt uppvisning av humor från president Putin som svarade att frågan måste vara någon slags provokation.

President Putin tillbringade en del av frågestunden med att själv välja frågor som han besvarade, däribland flera frågor från små barn, pensionärer och andra. Hans svar var briljanta, uppriktiga, varma och medkännande och ärligt talat var det anmärkningsvärt att se den mest inflytelserika presidenten på vår planet tala så avslappnat, medkännande och samtidigt med allvar och med genuint deltagande, till vanligt folk över hela spektrat.

John Robles (Voice Of Russia)

*


Frågan är om Väst verkligen vill ha en nedtrappning på Ukraina-krisen

 

Medan Geneve överenskommelserna ser ut att vara ett försök att trappa ner spänningarna i Ukraina, så är det frågan om till vilken grad USA och Väst verkligen är genuina i denna överenskommelse, sa den geopolitiska analytikern Eric Draitser till RT.

RT: USA och EU fortsätter med sina sanktioner mot Moskva. Vilken verkan kan det få vid det här stadiet?

Eric Draitser: Det är en viktig punkt att börja med. Vad vi ser från överenskommelserna från Geneve så ser det ut att finnas ett försök från den ryska sidan och åtminstone till någon grad från USAs sida att trappa ner spänningarna och att trappa ner situationen generellt. Men å andra sidan ser man en upptrappning av dessa spänningar med tanke på sanktionerna, men inte endast sanktionerna.

Vi bör också komma ihåg att vi har hört väldigt krigiska uttalanden från NATOs generalsekreterare Rasmussen angående utplaceringar av ytterligare stridsflyg och mer NATO trupper i den baltiska regionen och in i östra Europa generellt. Vi har hört väldigt krigiska uttalanden komma från John Kerry angående hans anklagelser och anti-Semitism som pågår i Donetsk, vi har hört väldigt signifikant negativa politiska och diplomatiska uttalanden komma från Väst som får massor av människor, inklusive mig själv, att undra till vilken grad USA och Väst verkligen är genuina i den överenskommelsen från Geneve och till vilken utsträckning de verkligen vill se spänningarna nertrappade.

RT: President Obama säger att han tvivlar på att Ryssland kommer att leva upp till sina åtaganden i Ukraina. Naturligtvis kan en sådan kommentar bara underminera en politisk lösning, eller vad tror du?

ED: Precis! Det är intressant därför att det kommer som svar på Rysslands president Putin, som sa något relativt smickrande – på många sätt kanske omotiverat – uttalanden om Obama och Obamas avsikter. Återigen ser vi att USA har tillämpat en schizofren strategi gentemot Ukraina.

Å ena sidan har de en inställning som om de ville göra affärer, som om det skulle ge fred. Å andra sidan så räckte det inte med att endast stödja den illegala regeringen i Kiev och att fortsätta komma med väldigt inflammatoriska kommentarer om Ryssland och deras påstådda roll i det som sker i östra Ukraina. Samtidigt kan vi också se att USA verkligen är osäkra på vad de har för politik.

Besöket från CIAs chef Brennan som gjorde mycket tydligt för media genom andra kanaler att hans roll inte bara var rådgivande som Västmedia har presenterat det, utan han har helt uppenbart gett försäkringar till den så kallade regeringen i Kiev att USA skulle backa upp dem i deras så kallade antiterrorist operation i Öst. Så mycket av konflikten som vi har sett i Donetsk och i andra regioner i Öst är en direkt biprodukt av dubbelheten i USAs så kallade diplomati, eller som jag skulle säga, diplomati och omstörtning. (RT)

*

 

fredagen den 18:e april 2014

Politiska beslut

 

Allt har samband med politiska beslut. Saker och ting händer inte bara så där av en tillfällighet. Att en 12-årig flicka blir gruppvåldtagen på väg hem från skolan beror på politiska beslut.

Att Sverige en gång i tiden var det bästa landet i världen, med världens högsta levnadsstandard och total avsaknad av kriminalitet berodde på den tiden av politiska beslut.

När fattigpensionärer måste välja mellan mat eller livsuppehållande medicin så beror det också på politiska beslut.

Att svensk forskning en gång stått på topp i världen och Sverige varit framgångsland nummer ett i världen beror också på politiska beslut.

Vad är det då som styr dessa politiska beslut?

I slutänden är det folkets egen beslutskraft som styr de politiska besluten. Svenska folket har en historia av att bekämpa monopolkapitalismen och se dessa kapitalister som rövare och som försökar skapa arbetslöshet för att dumpa lönerna, och det brukar dessa överklassare göra med hjälp av massinvandring.

Nu har folket tydligen försonats med överklassen, och följderna av det ser man nu. Det fattas helt vansinniga politiska beslut, som i förlängningen kommer att utplåna Sverige och svenskarna.

Avpixlat har översatt en artikel av Gunnar Sandelin, som publicerats i danska tidningen Politiken. De tog artikeln rakt av och publicerade den på sin blogg, så jag gör väl detsamma, så får ni se vilka politiska beslut som överklassen har fått förrädarna i riksdag och regering att fatta:

*

/.../I november förra året skrev jag en debattartikel som handlade om Sveriges extrema asylpolitik. Den byggde på jämförelser med de övriga nordiska grannländerna. 2013 blev ytterligare ett rekordår för Sverige vad gäller att bevilja asylsökande permanenta uppehållstillstånd (PUT) – 67 procent fler än året innan.

Bakgrunden till artikeln/krönikan var boken ”Invandring och mörkläggning” (Debattförlaget) som etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg och jag skrivit tillsammans. I boken tog vi upp en rad fakta som vi ansåg att svenska journalister försummade att berätta om och som också svenska politiker ignorerade. Förutom nya beräkningar av invandringens totala kostnader på cirka 110 miljarder svenska kronor per år, behandlade vi bland annat de omfattande asylbedrägerierna som svenska medier underlåter att granska. Därtill tog vi upp omfattningen av den nedtystade kriminaliteten bland invandrare. Vi gjorde också jämförelser med det mer öppna debattklimat som finns i Danmark, men främst presenterade vi i kalla siffror Sveriges extrema asyl- och migrationspolitik.

Medan Sverige under 2013 i runda tal gav 29.000 positiva asylbeslut var motsvarande siffra för Norge 6.000, Danmark 4.000 och Finland 2.000. Därtill kom också 11.000 anhöriga till dessa asylmigranter att få svenska PUT förra året.

Sverige lät under 2013 totalt mer än dubbelt så många asylsökande få stanna som sina nordiska grannländer tillsammans. Redan under de tre första månaderna 2014 har Sverige totalt beviljat över 8 000 PUT till asylsökande, alltså mer än dubbelt så mycket som Danmark gjorde under hela förra året. Jag ställer i artikeln frågan varför vår politiska och mediala elit underlåter att informera om de ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenserna.

Svenska journalister och politiker tiger om landets extrema invandrings- och integrationspolitik. Svenska folket har aldrig innan Sverigedemokraternas inträde i riksdagen 2010 haft en möjlighet att välja eftersom samtliga övriga partier varit överens. Detta trots att Sverige på rekordkort historisk tid har gått från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle. Idag har var femte person utländsk bakgrund. SCB, Sveriges motsvarighet till Danmarks statistik, visar på en mycket stor demografisk förändring. Mellan åren 2000-2013 har befolkningen med utländsk bakgrund ökat med 713.000 personer medan de som har svensk bakgrund har ökat med knappt 50.000. Skulle vi som svenskar bara räkna dem som har två inrikes födda föräldrar så skulle förändringen under samma tid innebära en minskning med 114.000 personer medan befolkningen med utländsk bakgrund ökat med 876.000. Detta är en stor omvälvning i ett land som Sverige, med sina knappt tio miljoner invånare.

För svenska politiker och journalister är emellertid invandringen en icke-fråga och att få en debattartikel eller krönika i ämnet publicerad för att öppet kunna diskutera och problematisera konsekvenserna är omöjligt. Det offentliga samtalet i Sverige styrs nämligen av vad som kallas för värdegrund och det innebär att teser som mångfald, allas lika värde, det finns inte några vi och dom, inte får ifrågasättas. I alla fall för den som vill överleva i det offentliga samtalet. I det sammanhanget hjälper det inte att presentera fakta. Kort sagt, det råder ett näst intill totalitärt klimat vad gäller migrationsfrågor i Sverige. Detta har medfört att många svenskar har blivit både ängsliga och självcensurerande. Det är inte gynnsamt för karriären att torgföra någon uppgift som kan tolkas som främlingsfientlig, oavsett vilka fakta som ligger bakom. Debattklimatet gör att Sverige inom detta område kan beskrivas som ett ”DDR Light”.

Ett tydligt exempel är att jag under många år har försökt att få debattartiklar publicerade i våra större dagstidningar men nästan alltid blivit refuserad, trots att jag redovisat ny, opublicerad statistik både från Sveriges och våra grannländers migrationsverk (i Norge UDI och i Danmark Utlaendigestyrelsen). Oavsett om Karl-Olov Arnstberg och jag skriver tillsammans eller var och en för sig, så är det ett faktum att klimatet i svensk press har blivit påtagligt mer censurerande under senare år. 2008 fick jag en omfångsrik debattartikel om hur journalisterna mörklägger sanningen om invandringen publicerad i Sveriges största dagstidning, Dagens Nyheter. Ett av många exempel på en mer eller mindre medveten desinformation som artikeln tog upp var att journalisterna regelmässigt kallar alla asylsökande för flyktingar medan det bara är några få procent av dem som har fått stanna i Sverige sedan 1980 som getts flyktingstatus.

Texter som i grunden är kritiska från en restriktiv synvinkel mot den svenska asyl- och migrationspolitiken har alltid varit svåra att få publicerade i den rikstäckande pressen, men idag är det nästan omöjligt. Däremot går det bra att i all evighet diskutera den misslyckade integrationen, om vars tillkortakommande det i stort råder konsensus. Men samtidigt måste den som vill föra upp detta på agendan säga att det är viktigt att Sverige fortsätter att vara en ledstjärna för hela världen med sin generösa flyktingpolitik och tala om vikten av mångfald och allas lika värde. Skribenten får absolut inte ifrågasätta asylströmmens flöde till vårt land.

För ett par år sedan refuserades en av mina debattartiklar av våra nio största tidningar och i november sade åter igen de sex största dagstidningarna nej direkt. De som både då och nu refuserade var i nämnd ordning: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Sydsvenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Därtill ett par större landsortstidningar i det förra fallet. Nästan uteslutande var motiveringen att det inte fanns möjlighet att publicera ”av utrymmesskäl” eller bara att ”vi tackar nej till ditt erbjudande”. Därför skrev jag ett mejl till samtliga redaktioner och framhöll att jag nu kommit fram till att de inte vill publicera fakta som de tycker är obehagliga om den svenska asylinvandringen och tillade: Det är mycket sorgligt och svekfullt att en debattsida gör motsatsen till det den utger sig för, och istället undviker att publicera grundläggande information om en sådan avgörande fråga för det svenska samhällets framtid. Jag vet att många fler än jag undrar vad som är agendan med en sådan mörkläggning.

Den enda redaktion som svarade var Göteborgs-Posten som påpekade att jag hade fel eftersom de tidigare hade tagit in några inlägg från mig, men att de nu hade ”extremt dåligt med utrymme” och att mycket annat ”står i kö för att publiceras”. Göteborgs-Posten är i rättvisans namn den enda av de större svenska dagstidningarna som har haft en liten springa öppen för kritiska artiklar om asyl- och migration.

Ska Sverige bli en humanitär stormakt?

Det totala antalet asylsökande som har fått sina ansökningar beviljade av Migrationsverket under perioden januari-november 2013 har ökat med 144 procent jämfört med hela kalenderåret 2011. Under 2013 har totalt drygt 22 000 asylsökande fått stanna under årets första elva månader. Beviljade asylansökningar leder nästan undantagslöst till permanent uppehållstillstånd (PUT) och i förlängningen svenskt medborgarskap plus en påföljande anhöriginvandring.

I år har rekordmånga asylsökande från Syrien fått stanna permanent. Medan Sverige mellan januari och november 2013 gav PUT till 10 379 syrier, fick 135 syrier stanna i Finland. Sverige tar alltså emot 77 gånger så många syrier som Finland som lyder under samma internationella konventioner och har en liknande utlänningslag som Sverige. Under samma tid gav jämförelsevis Danmark och Norge drygt 1 000 respektive 646 syrier asyl.

För hela tiden sedan inbördesskriget i Syrien startade i mars 2011 har Sverige beviljat permanenta uppehållstillstånd till runt 15 000 asylsökande syrier medan motsvarande antal i Danmark är cirka 2 000, Norge cirka 900 och Finland drygt 300.

Ser man till totalsumman sedan inbördeskrigets början har 23 700 syrier fått PUT i Sverige. I denna siffra ryms också anhöriga och kvotflyktingar. Under 2014 beräknar Migrationsverket att ytterligare cirka 22 000 syrier kommer att söka asyl i Sverige. Huvudskälet till den ständigt stegrande ökningen är nu att i princip alla som kommer därifrån, och även från Eritrea, beviljas PUT.

Sverige är det enda EU-land som bedriver en sådan tillåtande asylpolitik. Tidigare har Sverige tagit emot flest asylsökande irakier, somalier och så kallade ensamkommande flyktingbarn i hela västvärlden. Nu tar vi också emot flest syrier. I takt med att asylinvandringen ökar lavinartat är det inte bara antalet utan även andelen beviljade asylansökningar som ökar. Under november 2013 var den rekordhög: 62 procent, att jämföra med januari 2012 då motsvarande siffra var 23 procent.

Sedan september 2013 har i genomsnitt minst 1 800 personer i veckan sökt asyl I Sverige. Med en maximal beräkning i dagsläget på 69 000 för nästa år, fortsätter Sverige att spela i sin egen division. Jag nämner all denna statistik för att visa på att Sveriges är extremt i västvärlden när det gäller flyktingmottagande särskilt med tanke på folkmängd. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR ligger Sverige sedan många år i topp när det gäller asylsökande per capita.

”Dom vill till EU, dom vill till Sverige”, sade Johanna Sjö, politiskt sakkunnig hos migrationsministern nyligen i Sveriges Radio. Hon menade det inte finns något tak för hur många som kan få stanna och tillade att människor inte bara flyr för sina liv utan också från ekonomisk misär. Frågan som inte diskuteras öppet inför väljarna är kostnaden och konsekvenserna av denna omfattning.

I omvärlden hörs alltmer häpna röster. Nyligen varnade historieprofessorn Niall Ferguson i magasinet Neo för att ett resultat av ett så pass ohämmat inflöde tillsammans med vår bristande integration kan få katastrofala följder med explosioner av våld i våra städer. Som ytterligare jämförelse kan nämnas att Sverige totalt hittills i år beviljat runt femton gånger så många uppehållstillstånd till asylsökande som Finland med sina 1 530 positiva beslut, tio gånger så många som Danmark och fem gånger så många som Norge med sina cirka 2 500 respektive 4 450 bifall.

Nu är det gasen i botten som gäller för regeringen Reinfeldt. Är det platsen som humanitär stormakt som åstundas? Finns det verkligen inte något tak för asylmottagandet och den påföljande anhöriginvandringen? Ett rimligt krav är att migrationsminister Tobias Billström förklarar regeringens agenda.

Till slut blev artikeln publicerad i tidningen Dagens Samhälle, som går ut till chefer i offentlig förvaltning och till lokala politiker. Men alle de store aviser avviste den blankt.

Nyligen blev Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik intervjuad i Sveriges Television om det kunde tänkas finnas ett tak för hur många syrier Sverige kan ta emot. Inför en medkännande och i allt enig reporter förklarade Ribbenvik att Sveriges mottagande är gränslöst:

Jag vill utmana den personen som säger att det finns ett tak. När nästa barnfamilj ska åka tillbaka till Syrien, så vill jag be den personen att ta den pojken eller flickan i handen och åka tillbaka till Aleppo eller Homs. Jag tror att det räcker som argument.

Samma typ av emotionella argument från våra makthavare hördes när jag nyligen deltog i programmet SVT Debatt i Sveriges Television, för att diskutera det som numera kallas för ”åsiktskorridoren” i Sverige. ”Finns det ett begränsat utrymme för vad man får tycka offentligt i Sverige, och där vissa åsikter stängs ute?” undrade programledaren bland annat med hänvisning till vad vi skrev i vår bok om mörkläggningen i media av invandringen och dess konsekvenser.

I panelen, som bestod av åtta personer, fanns bland andra Eva Hamilton, vd för Sveriges Television, Sveriges Radios vd Cilla Benkö och kvällstidningen Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Efter en lång allmänt hållen ”debatt om debatten” fick jag ordet en kort stund och hann berätta att flera framgångsrika journalister har kontaktat mig och berättat att de inte törs säga sin åsikt om invandringen av rädsla för att förlora jobbet eller bli utfrusna där. Av samma anledning tackade flera journalister nej till att delta i en antologi med redan publicerade reportage/texter som Karl-Olov Arnstberg och jag tidigare planerat att ge ut. Exempelvis sade en korrespondent vid en av våra största tidningar att det räckte med att någon av hennes chefer skulle anse att hon befann sig i ett sammanhang där ett enda ord skulle kunna tolkas som främlingsfientligt eller ”storsvenskt” så kunde det innebära allvarliga problem när det gällde att få behålla arbetet.

Reaktionerna från de höga cheferna i debattstudion visade att de inte verkar ha en aning om att denna verklighet existerar och att de inte heller tycks ha några närmare faktakunskaper om invandringspolitiken. Aftonbladets Jan Helin framhöll sig själv som en förkämpe för ”allas lika värde”. Problematiken med ängsliga journalister som tvingas arbeta i ett repressivt klimat avfärdades som en villfarelse: ”Patetiskt!” småskrattade Jan Helin. ”Nonsens!” tyckte Eva Hamilton med ett snett leende.

Cheferna som deltog i SVT Debatt är representativa såtillvida att de tillhör en grupp som lever i en värld med likasinnade där de bekräftar varandra. Den surrealistiska känslan inför deras ovilja att reflektera självkritiskt förstärktes dagen efter programmet. Då berättade en välrenommerad journalist som sett debatten för mig att han av sin chef blivit förbjuden att skriva om vår bok.

Så ser det ut i dagens Sverige. Jag har själv blivit nekad en offentlig anställning på grund av vad jag har skrivit. Rädslans kultur råder.

Gunnar Sandelin

*

 

Med tanke på ovanstående blir det lättare att förstå att om folket inte gör uppror mot denna förödande överklassarpolitik så kommer Sverige inte längre att existera. Har monopolkapitalisternas drängar förtjänat vad de fick uppleva på Utöya eller inte?

Om vi då ser på Sverige istället för Norge kan vi förvänta oss ett ännu större dåd mot monopolkapitalets vallhundar. Det är inte bara så att vi kan säga att de inte är bättre värda, utan vi, svenska folket är bättre värda än det öde som väntar oss, därför står - Folket mot Storfinansen!

Om vi vill behålla vårt land måste vi kämpa med alla medel, inklusive revolutionära medel, och framför allt, vi måste vara klara över var motsättningarna går, och då är det svenska folket mot storfinansen, och de som vi ska ställa till svars är de politiker som går storfinansens ärenden.

Nu är det dags att folket fattar politiska beslut!

*