REKLAM

onsdag 3 augusti 2011

Början på en bättre debatt del 1

Dagens Nyheters redaktion, Martin Liby Alonso

  Jag ber samtliga departement diarieföra skrivelsen och meddela dnr tack
Ämne: ”Början på en bättre debatt” 1
Den 10 juli skrev Ni på DN:s ledarsida om arbetskraftsinvandring: ”Maud Olofsson talade i Almedalen passionerat om hur viktiga invandrare är för Sverige. Jan Björklund lanserade ett förslag för att öka arbetskraftsinvandringen. I båda fallen var det befriande. Svenska politiker är för dåliga på att förklara varför en öppen invandringspolitik är viktig och hur den ska vässas.”
Med anledning av Er artikel har jag några kommentarer och frågor.
Utan invandring stannar Sverige
Utan invandring stannar Sverige. Redan nu är det befogat – lite tillspetsat – säga så.”
Man hade onekligen hoppats att det gamla uttjatade mantrat ”utan invandring stannar Sverige” hade överlevt sig självt mot bakgrund av att ingen längre kan vara okunnig om massinvandringens katastrofala ekonomiska och sociala konsekvenser. Sverige skulle knappast ”stanna” om massinvandringen begränsats till dem som har verkliga asylskäl enligt FN:s flyktingkonvention.  Sverige skulle inte ”stanna” om vi slutade importera analfabeter, bidragsberoende och kriminella – äldrerånare, våldtäktsmän, mördare och yrkeskriminella - från jordens alla hörn.

Inte heller skulle några andra länder i Europa ”stanna utan invandring.”  Tvärtom har flera europeiska regeringschefer konstaterat att invandringen varit negativ för deras länder.  Så varför skulle just ”Sverige stanna”?
Att Sverige inte ”skulle stanna utan invandrare” framkom redan 1988, då RRV i rapporten 15/02/88 påpekade att ”de kommunplacerade flyktingarna förblivit bidragsberoende.”
1996 konstaterade regiondirektören för dåvarande Invandrarverkets södra region Anders Westerberg i boken Bota eller skrota invandrarpolitiken i kapitlet ”Invandrarpolitik – eklut eller social ingenjörskonst” att ”Ser man till situationen för den stora majoriteten av de 400 000 som kommit hit det senaste decenniet har de, om man ser till realiteter, inte bidragit till att utveckla Sverige. De har inte ens bidragit genom att försörja sig själva. En förfärande stor del är arbetslösa och lever på socialbidrag. Majoritetens kunskaper i svenska är så dåliga att de isoleras i samhället … Kriminaliteten är större än bland majoritetsbefolkningen och utvecklingen mot segregation i boende och kultur blir allt tydligare och närmar sig ghettostrukturer. I verkligheten tycks det senaste decenniets invandring inte vara någon resurs – snarare en börda för samhället.”
Westerberg höll med den invandrade Tomas Gür som i sin bok En stjälpande hand hävdade att ”Invandringspolitiken i Sverige måste utformas så att invandrarna försörjer sig själva även om detta inledningsvis medför att de får lägre löner och lägre materiell välfärd än vad som är vanligt i Sverige.”
Den 28 december 2003 skrev ekonomiprofessor Bo Södersten under rubriken ”Hymla inte om invandrare” att enbart ”bidragsberoendet kostar 40 – 50 miljarder kr årligen.”
Efter drygt 15 år är invandrarna lika bidragsberoende som de var för ett par decennier sedan – förmodligen mer med tanke på de senaste årens omfattande invandring.  Enligt SCB förbrukade utrikes födda 60-75 procent av de sociala utgifterna 2010.   Sverige skulle m a o inte ”stanna utan invandrare.”
I en partiledardebatt 2008 konstaterade statsminister Reinfeldt att ”Vi har inte högre socialbidrag idag än vi hade 2006. Om det är så att de stiger så vet jag vad det beror på. Men om vi ska diskutera flyktingmottagandet så ska vi ta det som ett särskilt ämne tycker jag.” Herr Reinfeldt förtydligade sitt uttalande i TV: ”Ökningen beror på att vi tar emot många flyktingar.” 

Nyligen bekräftade finansminister Borg statsministerns ord: ”Med ett socialbidragsberoende bland invandrare på över 50 procent plus bidragsberoende i andra transfereringssystem är det ett mycket stort problem.”
Välfärds- och tillväxträddarna
För att klara både välfärd och tillväxt måste Sverige bli bättre på att locka till sig duktiga och drivna människor och ta vara på dem som är här.”
Sverige har i förhållande till sin folkmängd tagit emot fler invandrare än något annat land i Europa bl. a drygt 1 500 000 utomeuropéer.
2004 stod Sverige ensamt för 27 procent av alla uppehållstillstånd som utdelades i EU det året – trots att vi endast utgör två procent av EU:s befolkning. När invandringen enligt Eurostat 2008 minskade med 15 procent i övriga EU ökade den samtidigt med 84 procent i Sverige! 
Redan 1993 konstaterade Mauricio Rojas i sin bok I ensamhetens labyrint: ”Under perioden 1970 – 1993 ökade den afrikanska befolkningen i Sverige 45 gånger, den sydamerikanska 65 gånger och den asiatiska nästan 90 gånger. Också invandringen från de f d socialistiska staterna med stora etniska, ekonomiska och politiska problem – framför allt från f d Jugoslavien och från Rumänien – ökade lavinartat fr.o.m. 90-talet. Den rumänska invandringen ökade med drygt 700 procent mellan 1980 och 1990.
I juni 2011 uppgav verksamhetschefen vid Migrationsverket Jonas Lindgren  i DN att ”under 2010 beviljades närmare 100 000 personer utanför EU uppehållstillstånd i Sverige.”
SCB:s prognoser över den framtida invandringen fram till 2050 visar att ”det befolkningstillskott som tillkommer genom nyinvandring d.v.s. invandring utöver ett låg alternativ 2015 uppgår till ca 165 000, 2025 till ca 480 000, 2035 till ca 830 000 och 2050 till ca 1, 4 miljoner.    
Så någon risk för att ”Sverige skulle stanna utan invandring” tycks inte föreligga!
Hur kommer det sig att det bland alla dessa ”välfärds- och tillväxträddare” inte finns tillräckligt många ”duktiga och drivna människor för att klara både välfärd och tillväxt”?
Om man för att försörja ett gigantiskt illitterat, bidragsberoende trasproletariat från Tredje världen måste importera ännu fler måste något vara fundamentalt fel med den svenska invandrings- och asylpolitiken.
I Danmark - där sådana undersökningar tillåts – har regeringens Välfärdskommission räknat ut att en dansk kostar samhället i snitt 750 000 kr från vaggan till graven. En utomeuropeisk invandrare kostar p.g.a. det låga deltagandet i arbetslivet i genomsnitt 2, 5 miljoner kr.
Bo Södersten konstaterade i sin debattartikel i DN ”Hymla inte om invandringen  den 28 december 2003  att ” Det tjänar ingenting till att hymla om  kostnaderna för invandringen eftersom siffrorna talar sitt tydliga språk. Svensk invandringspolitik är idag ett enda stort moras. Det är möjligt att en majoritet inom medier och politik fortfarande vägrar att diskutera möjligheterna att föra en realistisk invandrarpolitik. /…/ Det tycks mig som om svensk invandrarpolitik blir alltmer absurd. Det är risk för att den arbetskraft som vill komma hit, som kan försörja sig och som vi väl behöver, kommer att stängas ute. Samtidigt tycks allt fler flyktingar som kommer att leva på bidrag söka sig hit. I ett läge när den svenska välfärdsstaten krackelerar är den linjen knappast hållbar.” 
Söderbergs ord är i högsta grad relevanta även idag.
Sveriges absorptionskapacitet
I kapitlet ”Problemen oundvikliga” konstaterade Anders Westerberg att ”mängden av nya invånare är så stor att även ett Sverige i stark expansion skulle ha svårt att absorbera dem. /…/ Invandringen har de senaste tio åren (1985-95) kommit från icke-europeiska länder. Detta gör integrationen i det svenska samhället mer komplicerad under arbetskraftsinvandringens 50- och 60-tal. Att de flesta kommer utan pass och andra handlingar dingar gör inte saken bättre.
Bl. a dessa obestridliga fakta ledde enligt Anders Westerberg till ”problem som är oundvikliga. Det finns en tendens i svensk debatt att blunda för problemen – att förneka att det finns stora och reella problem. Det sker bl. a när invandrarna framställs som en resurs som skulle kunna tillvaratas – om vi inte vore så fördomsfulla och okunniga. Eller när vi officiellt säger till invandrarna att deras arbetskraft och kunskaper är efterfrågade och ett tillskott till det svenska samhället. /…/ De är inte efterfrågade och de är inte önskade till Sverige. Och de är inte idag och för den överblickbara framtiden inte en resurs som lätt kan utnyttjas i det svenska samhället.  Om man ser till arbetsmarknad och ekonomi är de tvärtom en belastning”.
I Finansdepartementets rapport Ds 1995:68 ”Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter” beräknade professor Jan Ekberg och docent Lars Andersson att de tidigare samhällsekonomiska vinsterna från arbetskraftsinvandringen upphörde omkring 1985 p.g.a. att ”invandrarna började ta det offentliga välfärdssystemet i anspråk i betydligt större utsträckning än tidigare. Därefter har ett årligt underskott förelegat d.v.s. inkomster överförs numera från svenskbefolkningen till invandrarbefolkningen.”
Flera statliga utredningar - bl. a SOU 96:55 och DS 97: 31 - har sedan dess konstaterat att invandrarna efter 1985 varit en belastning på de svenska offentliga finanserna.
I dåvarande Invandrarverkets rapport Bota eller skrota invandringspolitiken från 1996 konstaterade Hedi Bel Habib och Agneta Wassdahl att ”de höga kostnaderna visar att invandrarna gjorts till en transfereringsenklav i samhällsekonomin. Sveriges system att bygga upp invandringspolitiken kring sociala transfereringar är unikt internationellt sett.” 
Universitetslektor Lars Jansson kom 1999 i sin bok Mångfald eller välfärd? fram till att de årliga kostnaderna för invandringen låg på ca 247 miljarder kr. Janssons bok tegs givetvis ihjäl av det politiska och mediala etablissemanget.
För två år sedan konstaterade professor Ekberg i ESO-rapporten 2009:03 ”Invandringen och de offentliga finanserna” att underskottet för invandringen i de offentliga finanserna ligger på 1,5 – 2 procent av BNP eller på 40 – 60 miljoner kr årligen.
Jan Ekberg skrev på DN Debatt den 15 oktober 2009 under rubriken ”Arbetskraft hjälper inte offentlig sektor” att ”effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning är små.  En orsak är att invandringen ökar befolkningen, vilket ställer större krav på den offentliga sektorn.”
Ekberg drog den självklara slutsatsen att  Det således inte finns några särskilt straka offentligt finansiella argument för framtida invandring. ”
Också Andreas Bergh, fil dr och välfärdsforskare vid Centrum för ekonomisk demografi, Lunds universitet, Ratio och Institutet för näringslivsforskning har konstaterat att ”effekterna av arbetskraftsinvandring visserligen är positiva men inte tillräckligt stora. Även invandrare blir gamla och ska försörjas.”
Har professor Ekberg och fil dr Bergh fel? I så fall bör Ni redovisa vilka vetenskapliga belägg Ni har för detta?                           

ISM
*



2 kommentarer:

  1. Det är skillnad på invandrare och invaderare!

    Kinesiska krögare, polska hantverkare och filipinska bärplockare i lagom mängder utgör knappast något hot mot Sverige som nation eller demokratin som system.

    Hotet kommer från massinvasionen av muhammedaner, den islamiska kolonialmaktens medlöpare.

    SvaraRadera
  2. Efter att igen ha sett på TV Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" och "Nybyggarna" blir man ännu en gång påmind hur duktiga och modiga dessa svenskar var som utvandrade, när man tänker på hur dagens "invandrare" till Sverige bär sig åt och vilka förmåner de får.

    Utan invandrarna skulle Sverige inte klara sig heter det i våra PK-media.

    Det var en MILJON svenskar som lämnade landet men Sverige klarade sig galant och blev under en tid
    ett av världens rikaste land med en bra välfärd
    TROTS att 1.000.000 lämnat landet.
    Hur stämmer det med tjatet idag att vi inte skulle klara oss utan de invandrade bidragstagarna.?

    SvaraRadera