REKLAM

lördag 6 augusti 2011

Början på en öppen debatt del 2

Dagens Nyheters redaktion,Martin Liby Alonso


Martin Liby Alonso
För kännedom: Integrationsdepartementet, integrationsminister Erik Ullenhag, Arbetsmarknadsdepartementet, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, socialdepartementet, socialminister Göran Hägglund, UD, migrationsminister Tobias Billström, Statsrådsberedningen, statsminister Fredrik Reinfeldt , Alliansens samarbetspartner MP, Åsa Romson, Fredrik Federley och Mikaela Valtersson
Jag ber samtliga departement diarieföra skrivelsen och meddela dnr tack
Ta vara på dem som är här
Sverige har varken råd att stänga världen ute eller att inte ta till vara den del som redan är här.”
Beträffande att ”ta vara på dem som är här” vore det onekligen intressant om statsråden Olofsson, Björklund m fl. kunde svara på frågan vad de tänker göra för att ”ta vara på viljan, drivkraften, kompetensen och kvalifikationerna hos dem som redan är här.”  Ännu har det inte gått att få något annat svar på den frågan än ett ständigt upprepande av mantrat ”arbetslinjen, instegsjobb, nystartsjobb, etableringsstöd, sänkta/slopade arbetsgivaravgifter, sfi-bonusar, lön och socialbidrag” etc. i all oändlighet. Problemet är bara att ingen av dessa för skattebetalarna så kostsamma åtgärder har haft någon som helst påvisbar effekt för invandrarnas etablering på arbetsmarknaden.
Inte ens under 80-talets högkonjunktur lyckades de utomeuropeiska invandrarna - trots att de var unga och arbetsföra - hävda sig på arbetsmarknaden. Kan det bero på att de som väljer att slå sig ner här inte är speciellt arbetsvilliga trots ”viljan och drivkraften att ta sig till Sverige” och att de har helt andra skäl att välja just Sverige?
Hur stämmer den svenska importen av socialbidragsberoende analfabeter, städare, outbildad vårdpersonal, restaurangbiträden, bärplockare m fl. med Jan Björklunds storslagna vision om att ”flitiga och välutbildade människor” ska lockas till Sverige för att ”upprätthålla ett växande och dynamiskt samhälle” och för att ”tillgodose behovet av kvalificerad arbetskraft”?  Fiskar inte hr Björklund – som det brukar heta i andra sammanhang – ”i grumliga vatten” ty vilken signal ger talet om att locka hit ”flitiga och duktiga människor” till dem som redan är här?  Givetvis att de är ”lata och odugliga.”
Sveriges attraktionskraft för dem som vill försörja sig själva är begränsad
Redan 1995 konstaterade Gunnar Järvas i boken Migrationsexplosionen. Bakgrund och alternativ till den felslagna flyktingpolitiken i kapitlet ”Attraktionsrelaterad migration” att ”invandringen till Sverige under efterkrigstiden varit av ekonomisk karaktär d.v.s. flertalet invandrare har haft ekonomiska motiv bakom flyttningen. /…/  Även om politiska skäl legat bakom beslutet att emigrera, har valet av Sverige som destinationsland gjorts av ekonomiska skäl.” Bland faktorerna av ekonomisk karaktär nämnde Jervas bl. a ”den högre levnadsstandarden, ett mera utvecklat välfärdssystem, bättre bostäder, bättre möjligheter till skola och utbildning för barnen jämfört med situationen i invandrarnas hemländer. De generösa bidragssystemen samt subventionerad sjukvård och utbildning spelar också en avgörande roll för valet av land liksom möjligheten till medborgarskap och de fördelar detta medför t ex att slippa utvisning vid brott mm.
/…/ Inte heller är det någon idé att välja ett attraktivt  land om landet i fråga har en restriktiv invandrings- och asylpolitik.”



De invandrare som kommit till Sverige har på ett eller annat sätt fått information om förhållandena här, annars hade de förmodligen inte kommit.  /…/  För att människor i fjärran länder skall välja just Sverige måste vårt land ha högst avsevärda fördelar, så omfattande att de kompenserar för negativa faktorer som stort avstånd till hemlandet, kyligt klimat och stora kulturskillnader” konstaterar  Gunnar Jervas.

Eftersom ”solidaritets- och jämlikhetsprincipen har en så stark ställning i Sverige att alla invånare automatiskt åtnjuter välfärdsstatens alla fördelar  och det nya landet upplevs som en garant för  trygghet och välfärd ” – oavsett om man arbetar och gör rätt för sig eller ej  – fungerar Sverige givetvis som en magnet för lycksökare från jordens alla hörn och ”särskilt för människor som inte på något sätt lever upp till folkrättsligt grundade flyktingkrav. Personer som inte kan leva upp till folkrättens flyktingkrav är av allt att döma den i särklass största av de grupper som kan tänkas vilja slå sig ner i Sverige. /…/ Gruppen är ytterst välinformerad.”

Jervas’ slutledning är att ”Om avsikten är att arbeta hårt /…/ finns det säkert länder som är betydligt bättre än Sverige.”

Även Mauricio Rojas har konstaterat att ”De ekonomiska skillnaderna mellan Sverige och Tredje världen eller öststaterna är så pass stora att de kan motivera utvandringen även om möjligheten till arbetsmarknadsintegration är mycket osäker. Det räcker i regel att få tillgång till välfärdsstatens olika transfereringssystem och ofantligt finansierade institutioner för att rent ekonomisk mer än väl motivera migrationen.”

En rapport från SCB 2009 bekräftar att integration genom arbete misslyckats totalt. Iranier, irakier och somalier är de grupper som arbetar minst i Sverige. Endast 50 procent av irakierna och iranierna och 40 procent av somalierna är sysselsatta efter tio år i Sverige. Däremot är bidragsberoendet omfattande. Rapporten visar också att ”bidragsberoende personer gärna stannar i Sverige medan den invandrade arbetskraften lämnar landet. ”

Varför arbeta när ”det regnar bidrag”?

2007 startade SDN Lärjedalen en halvårslång utbildning för tio somaliska kvinnor ”med inriktning på hotell- och hushållsnära tjänster”, - d.v.s. städning. Efter utbildningen arrangerades ett möte med en presumtiv arbetsgivare – ett städföretag. Tre av kvinnorna som under utbildningen varit ”helt normalt klädda” kom till mötet i heltäckande klädsel, Enhetschefen på socialkontoret i Hammarkullen konstaterade i GP att ”Vi uppfattade att kvinnorna gjorde en klar markering att de inte ville ha arbete.”

Abdulahi Moahmmed som  i flera år arbetat som tolk i Göteborg konstaterade: ”När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig.  /…/ När samma människor kommer till Sverige regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. I Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka (och tugga kat kunde han ha tillagt). När man har det så bra varför ska man då jobba? ”

”Kulturspecifik kompetens”

Hur kommer det sig att de s.k. ”eftersatta” – eufemism för invandrartäta – områdena trots den ”vilja och drivkraft” de ”duktiga och drivna” invandrarna enligt Er besitter ökat från tre år 1990 till 157 år 2006 och idag förmodligen är ännu fler?   De borde ju med all denna ”vilja och drivkraft” vara veritabla Silicon Valleys vid det här laget. Varför är de inte det?

Kan det möjligen förhålla sig så att det kanske inte är kamelskötare som i första hand efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden?  I Gyttorp har 40-årige Ali Abdullahi Hassan från Somalia ”ett toppjobb som kameltränare” efter SFI-utbildning i ”svenska för kamelskötare.”   Trots den skattefinansierade SFI-undervisningen sade Hassan att ”kamelerna gillar när jag sjunger för dem på arabiska”. Hassan kom till Sverige 2007, har fyra barn och bor i Örebro. 

 I  norska Löthen  begärde kommunens flyktingansvariga  Wenche Stenseth 2006 ett extra anslag på en miljon kr för inköp att tiotal kameler för att  kommunens  100  utomeuropeiska invandrare – främst somalier och sudaneser  - skulle få en sysselsättning som motsvarade deras yrkesmässiga kompetens och kvalifikationer från hemlandet.


Enligt Dalademokraten var 2008  hela 53 procent av alla utomeuropeiska invandrare  i Borlänge  analfabeter.  Läget torde vara likartat över hela landet.
  Så blir analfabeter en resurs på svensk arbetsmarknad” var temat för en s.k. ”dialogdag” på Allbo lärocenter i Alvesta.  Hur mycket dessa analfabeter kostar de svenska skattebetalarna för att” bli en resurs” lär inte ha diskuterats vid seminariet.
I Tyskland kräver den f d centralbankschefen Thilo Sarrazin en ny invandringspolitik, där gränserna är öppna endast för den mest kvalificerade arbetskraften.  Hade Tyskland från början använt den principen hade 90 procent av dagens invandrare aldrig släppts in.”
Med tanke på oviljan alternativt oförmågan hos dem som redan är här att försörja sig själva torde motsvarande siffra för Sverige vara närmare 99 procent!
Är det städare, diskare och lökhackare Sverige behöver?
Ni vill att ”det skall finnas en legal väg att komma till Sverige även utan masterutbildning.” Ni slår in öppna dörrar.  Idag utgörs en mycket stor del av arbetskraftsinvandrarna till Sverige – i motsats till andra länder - av okvalificerad arbetskraft som städare, diskare och restaurangbiträden d.v.s. lökhackare och potatisskalare. Eftersom Sverige enligt Håkan Juholt har en massarbetslöshet på 400 000 torde det inte i första hand vara dessa ”yrkesgrupper” Sverige behöver importera.  Behovet torde vara väl tillgodosett av ”dem som redan är här”!
Av de 14 905 som 2009 beviljades uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare var drygt 7 000 ”medhjälpare i skogsbruk och trädgård”, 300 var städare. Behöver man verkligen leta utomlands för att hitta bärplockare, skogsröjare och städare?
795 var ”restauranganställda” – varav ”några kockar”, en majoritet var diskare och andra okvalificerade ”köksbiträden.”     Förbundsordföranden för Hotell- och restaurangfacket, HRF Ella Niia sade i DN den 9 november 2010 att ”manbehöver inte leta utomlands för att hitta restaurangbiträden.” 
Även Anders Bergsten, ombudsman hos Fastighets sade i DN den 9 november 2010 att ”man kan ifrågasätta om de verkligen finns behov av arbetskraftsinvandring när man har en massa ledig arbetskraft utanför dörren.” Han kallade såväl arbetskraftsinvandrings-lagstiftningen som migrationsministerns uttalande att ”det finns lediga jobb som folk i Sverige inte vill ha” för ”idiotiskt.”
Av 135 arbetskraftsinvandrarna inom vården hade 2009 en sjuksköterskeutbildning!
500 var civilingenjörer – varför, kan man undra med tanke på att Mona Sahlin sade sig vara ”så himla trött på att köpa korv av civilingenjörer och åka taxi med ’lekare’”!
2010 beviljades arbetstillstånd för 13 612 personer. Den största gruppen – 4 508 – kom ”för att arbeta i jordbruket.”    
Enligt Jonas Lindgren, verksamhetschef vid Migrationsverket beviljades samma år 200 000 permanenta uppehållstillstånd. Märkligt att det bland dessa 200 000 inte fanns tillräckligt många ”duktiga och drivna” d.v.s. kompetenta, kvalificerade och anställningsbara arbetskrafter utan att ytterligare nära 14 000 måste importeras!





 Ni skriver att ”Björklund sneglat mot den erkänt framgångsrika kanadensiska modellen.”
Det är så dags nu.  Det tåget har gått för decennier sedan. Enligt integrationsexperten Henrik Eriksson ”krävs flera viktigare justeringar – för att inte säga omläggningar – av den svenska invandrings- och asylpolitiken för att nå upp till en mer kanadensisk d.v.s. förnuftig, ansvarsfull och omdömesgill invandringspolitik. I Kanada utgår man från det egna landets behov, möjlighet att integrera och formulerar ett mål för invandringen därefter. Man anser bl. a att 65 procent av invandringen bör vara ekonomisk: Därmed sätts ett tak på antalet som kan invandra av humanitära skäl.  För att arbetskraftsinvandringen skall fungera krävs en planerad invandring. /…/
Sverige har motsatt princip och har ö h t inga tak för invandring av s.k. humanitära skäl.  Antalet permanenta uppehållstillstånd, PUT, i kategorin skyddsbehov ökade från 3 728 år 2006 till 10 208 år 2007.
Per Gudmundson konstaterade i SvD den 28 mars 2011  att ”planering ger jämn takt i flyktinginvandringen – vilket underlättar för integrationsinsatserna.”
Enligt Gudmundson fick ”12 037 personer 2009 PUT av asyl-, skydds- och humanitära skäl. Dessutom fick 24 626 anhöriga uppehållstillstånd.  Antalet permanenta arbetstillstånd var 99!”
Vidare ”kräver den kanadensiska modellen mer resursstarka invandrare. Kanada har ett poängsystem för att välja ut invandrare efter deras egenskaper och förmåga att bidra till samhället - högutbildade går t ex före lågutbildade.”
De som invandrar frivilligt – d.v.s. saknar flyktingstatus – förutsätts kunna försörja sig själva.  Kanada har dessutom försörjningskrav för anhöriginvandrare i minst tre år för partnern och minst tio år för barn eller tills ”barnet” är 25 år!
Det krävs även en ny syn på medborgarskap. Invandraren måste vara ostraffad och måste avlägga språk- och kunskapsprov med frågor om politik, historia, geografi, rättigheter och skyldigheter!
De svenska favoritfrågorna om rätten till skola och vård för människor som saknar rätt att uppehålla sig i landet går på tvärs med kanadensisk hållning” konstaterade Per Gudmundson.
En gissning är att ingen av de ledarsidor och debattörer som säger sig vurma för Kanada skulle acceptera ovanstående.”
 Gudmundson har givetvis helt rätt i att den kanadensiska modellen är helt otänkbar i Sverige - i synnerhet efter Alliansens överenskommelse med Miljöpartiet om flykting- och asylpolitiken.
Välfärdens kärna
Ni skriver att invandrarna utgör 14 procent av Sveriges befolkning och att ungefär 20 procent av alla vårdbiträden och personliga assistenter har utländskt ursprung. Av detta har pratminister Olofsson dragit den något absurda slutsatsen att ”invandrarna bär upp välfärdens kärna.” 

Detta förefaller mig vara en synnerligen ologisk slutledning. Det är väl snarast de 80 procenten vårdbiträden och personliga assistenter som inte är utlandsfödda som ”bär upp välfärdens kärna.”  Jag får inte Maud Olofssons ekvation att gå ihop. Eftersom Ni tycks instämma med Maud Olofssons sätt att räkna kanske Ni kan förklara detta mysterium för mig?
Dessutom säger det faktum att ”20 procent av alla vårdbiträden och personliga assistenter har utländskt ursprung” ingenting om kvalitén på deras yrkesverksamhet. Talar de t.ex. begriplig svenska?  Är de utbildade för arbetet med sjuka och gamla? Har de den sociala kulturkompetens som krävs i synnerhet i äldrevården? 
Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson konstaterade den 23 november 2007 på DN Debatt: att ”endast 58 procent av de nyrekryterade till äldreomsorgen har omvårdnadsutbildning att jämföra med förskolan där 95 procent har utbildning. ”
En förtvivlad undersköterska sade för några år sedan i en intervju i DN att ”många rekryteras direkt från gatan.  De kan inte ens skriva sina namn på tidkorten.”
De gamla och sophämtningen
Hur man ser på arbetet i äldrevanvården illustreras för några år sedan av den brittiske invandrarförespråkaren Philip Legrain i P1 Morgon: ”Det finns många jobb som svenskarna inte vill ha men som invandrare från Manilla och Afrika gärna tar som t ex städning, sophämtning och ta hand om gamla”! Mr Legrain jämställer m a o sophämtning med att arbeta med gamla. Har Ni någon kommentar, hr Liby Alonso?



 Detta synsätt  bekräftades av Emilie Nzinahora  från Burundi, som i Metro den 24 september 2009 sade att hon ”i första hand söker okvalificerade jobb inom äldreomsorgen, men kunde tänka sig att arbeta med vad som helst.”

Den a augusti 2011 uttryckte 20-åriga Viktoria Nguema, som fått sommarjobb inom Södermalms hemtjänst, sin syn på att arbeta med gamla i DN ”Jag sökte alla möjliga olika slags jobb, lite vad som helst - bl. a på Pizza Hut. ”Denna okvalificerade och för uppgiften outbildade person har bl. a hand om dementa människor!

Tydligen duger importerad och okvalificerad arbetskraft till att ta hand om våra gamla.

Ännu ett exempel är Elina Eriksson, Huddinge som arbetat länge i äldreomsorgen och som i en insändare i DN konstaterade att ”äldrevården är extrajobbarnas eldorado. Kontinuitet är ett ord som inte funnits på mina arbetsplatser. Många är invandrare med begränsade språkkunskaper. I åldringsvården är vi så integrerade vi kan bli.”

2010 avslöjades att den ordinarie hemtjänstpersonalen i Ramsjö i Ljusdals kommun under ett års tid satt i system att låta vänner och bekanta arbeta svart för dem, när de själva ville vara lediga. Förfarandet hotade givetvis patientsäkerheten eftersom de svartjobbande gav medicin till de gamla utan någon delegering från ansvarig sköterska.

Givetvis avslöjades i den politiska korrekthetens namn inte hemtjänstpersonalens nationalitet, men man kan ju våga sig på en gissning att dessa ”välfärdsbärare” inte var svenskfödda!



ISM

*



1 kommentar:

  1. Nej, det luktar nybyggaranda i det där sista med ledighets-kommittéen.

    SvaraRadera