REKLAM

måndag 22 augusti 2011

Sammanställning av egyptiern Agizas bakgrund m.m.

Eftersom massmedia endast koncentrerar sin rapportering om Agiza på de vanliga snyftvalserna och inte berör de grava misstankar som ledde till fängelsedomen i Egypten har jag gjort en rekapitulation av hans förehavanden, påståenden/lögner mm

Innehåll
                    En diger terrorlista
                    Ahmed Hussein Agiza och Jam’ a al-Islamiya, Talae-al Fath, al Qaida och Egyptiska brödraskapet
                    Sverige – en fristad för terrorister
                    Jag är ingen terrorist
                    Terroristerna försvaras av Helsingforskommittén, Svenska Amnesty m fl.
                    Den påstådda tortyren
                    Agizas hälsoproblem
                    Agiza avvisade erbjudna lättnader i fångenskapen
                    Stora skadestånd
                    Ny asylprövning’
                    Agizas familj är kvar i Sverige
                    UD fick garantier
                    Barcelonaprocessen – en garanti

Ämne: Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery

En diger terrorlista
Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery var redan misstänkta för terroristhandlingar i Egypten, när de sökte asyl i Sverige 1999 respektive 2000.  Båda misstänktes bl. a för att ha haft ledande ställningar i ”Egyptiska jihad”, en organisation som gjort sig skyldig till flera terrorhandlingar. 
Agiza hade 1987 flytt till Saudiarabien, Pakistan, Afghanistan, Iran och Syrien innan han 1999 sökte asyl i Sverige. Säpo misstänkte från första stund att Agiza ”kan komma att utöva säkerhetshotande verksamhet i Sverige varför hans ansökan bör avslås.”
Enligt dåvarande migrationsminister Barbro Holmberg ”hade de planerat terrorhandlingar utomlands och Säpo misstänkte att Agiza planerade terrordåd även i Sverige.   Det fanns alltså mycket starka skäl som talade för att neka asyl. Sverige får aldrig bli en fristad för terrorister.” [Dan Nilsson, SvD 27 januari 2005 och Björn Malmström, SvD]
Säpo skrev i sitt yttrande: ”Sammanfattningsvis kan konstateras att XX kan komma att utöva säkerhetshotande verksamhet i Sverige varför hans ansökan bör avslås.”
I regerings utvisningsbeslut framkom att myndigheterna anser sig ha bevis för att Ahmed Hussein Agiza ”haft en av de ledande ställningarna i en organisation som gjort sig skyldig till terrorhandlingar och kan anses som ansvarig för den aktuella organisationen.”
Göran Persson konstaterade i Världen Idag den 17 december 2004 att ”en av dem bevisats ha stark koppling till terroristbrott ” och att han ”varit mycket belastad sedan tidigare inblandning i terrorism.”
I en intervju med Mats Carlbom i DN den 27 januari 2006  bekräftade Göran Persson än en gång att ”de båda var sällsynt farliga och en av dem dömdes senare till livstid i Egypten för terroristbrott.”


Också Tomas Bodström har hänvisat till Säpos uppgifter att ”en av de båda egyptierna hade en ledande roll i en terroristorganisation och den andre /Mohammed Alzery/ ansvarade för rekrytering till träningsläger i Pakistan. Det är inte uppgifter som försvinner. Av de fall jag handlade som justitieminister finns det inget där uppgifterna var så grundläggande som i dessa fall.”  [Anders Hellberg, DN]
Den ene mannen var misstänkt för att ha haft en operativ roll i en känd terrororganisation Den andre uppgavs ha haft en ledande roll i samma organisation tillsammans med en person som står Bin Ladin nära” konstaterade Barbro Holmberg i DN den 27 januari 2005.
Mot denna bakgrund är det ytterst märkligt att Agizas hustru Hannan Attia i DN kan påstå att ”Vi aldrig fått veta på vilket sätt han är farlig.  /…/ De måste berätta på vilket sätt han är farlig, annars är det precis som det är i diktaturer.”  Minst lika märkliga är hr Agizas egna påståenden: ”Jag är ingen farlig terrorist. Jag är inget hot mot Sverige.”

Ahmed Hussein Agiza och Jam’a al-Islamiya, Talae – al-Fath, al Qaida Jam’a al-Islamiya och Egyptiska brödraskapet
Av regeringens beslut 2001 framgår också att myndigheterna hade bevis för att ”Ahmed Hussein Agiza haft en av de ledande ställningarna i en organisation som har gjort sig skyldig till terrorhandlingar och kan anses som ansvarig för den aktuella organisationen” d.v.s. i Jama’a al-Islamiya.  En av ledarna för denna terrororganisation är Omar Abderehman, som fängslades i USA för terrorattacken mot WTC.
Gruppens ideologi går ut på att hela världen skall läggas under islams välde genom jihad d.v.s. genom våld och terroraktioner. Gruppens aktiviteter i Egypten har bestått av attentat mot turister, myndigheter och förföljelse av kristna kopter. På 1980-talet rånades och mördades minst 18 kristna juvelerare och apotekare för att finansiera terrorverksamheten.  Ahmed Hussein Agiza var enligt uppgift en av dem som planerade aktionerna mot de kristna kopterna.
Enligt den välinformerade arabiska tidningen al-Hayat, som ges ut i London, är Ahmed Hussein Agiza känd för sitt hat mot såväl kopter som judar. I Karlstad, där han var bosatt, förde han fram sina budskap i Karlstads möteslokal för muslimer och hyllade de palestinska självmordsbombarna i Israel.
Talae-al-Fath
 En söndagsmorgon 1993 sprängdes den förre egyptiske premiärministern Atef Soudqis bil.  Soudqi överlevde, men en liten flicka och andra förbipasserande dog i explosionen.
  Detta var en av flera terrordåd som terrorgruppen Talae al-Fath - ”al-Fathas förtrupper” - utförde.  Talae al-Fath är en gren av terrorgruppen al-Jihad.  En av gruppens viktigaste grundare heter Ahmed Hussein Agiza. [Abdullah Kamal, Expressen den 26 januari 2005. Översättning från arabiska Kassem Hamadé] 

Ahmed Hussein Agiza var – strax innan han påbörjade sin långa flykt till Sverige – även involverad i terrorattacken mot den egyptiska ambassaden i Islamabad i Pakistan, som sprängdes 1995 och misstänkt för delaktighet i massakern på 58 turister i Luxor 1997. [Ibid]
Egyptiska brödraskapet
Ahmed Hussein Agiza har även erkänt att han tillhört den islamistiska organisationen Muslimska Brödraskapet. 
Al-Qaida
Den egyptiske journalisten Abdullah Kamal skrev den 26 januari 2005 i Expressen att ”Det är känt att Ahmed Hussein Agiza var en av  bin Ladins andreman Ayman al-Zawahiris  närmaste män.”  Kamal är vice nyhetschef för den ansedda egyptiska veckotidningen Ros Alyosef och en världsauktoritet på terrorism i Egypten.
Agiza har i en intervju i fängelset med Sveriges Radio medgivit att han haft kontakt med Usama bin-Ladin
Agiza har själv påstått att han bröt med al-Zawahiri ”av ideologiska skäl” men enligt uppgift blev han i själva verket utsparkad ur gruppen av al-Zawahiri.  Agiza hade anklagat al-Zawahiri för att vara orsaken till att många jihadister greps av polisen i Egypten.”  [Ibid]
Enligt en annan uppgift hade Agiza aldrig kapat de nära banden med bin Ladin.
Enligt den egyptiska säkerhetstjänsten var Agiza en av de 14 mest efterspanade egyptierna i utlandet bl. a för sitt samröre med Ayman al-Zawahiri.  Denne ansågs ligga bakom sprängningen av de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar-es-Salaam 1998. [DN 18 januari 2002]
Sverige – en fristad för terrorister

Trots att Agiza själv medgivit  samröre med terrorister och terrororganisationer spelar sådana fakta ingen roll för tidningarnas ledarsidor och andra professionella ”tycka-synd-om- tyckare ”. I en osignerad ledare skrev  DN den 12 augusti 2011 att ”om en person som söker asyl i Sverige anklagas för ett brott som kan leda till dödsstraff, eller om tortyr är en integrerad del i rättssystemet, är det skäl nog för att inte besluta om en utvisning.”
DN anser m a o att Sverige skall vara en fristad för terrorister, krigsförbrytare och andra grova brottslingar om de hotas av dödsstraff och tortyr i hemlandet. En synnerligen skrämmande inställning.
Enligt Abdullah Kamal [Se fotnot 2, 3 och 4]är norra Europa en frizon för terrorister. /…/ Många terrorledare  har flytt till Europa  och sökt politisk asyl genom att påstå att de förföljs av sina hemländers regimer. Det var precis vad Ahmed Agiza försökte göra i Sverige.” Många terrorister utnyttjar det öppna och fria systemet i väst för att gömma sig där. Sedan börjar de arrangera och planera sina terroraktioner från dessa demokratiska länder – som t ex Sverige.”
Kamal konstaterade att  terrorister – däribland  de båda misstänkta terroristerna  Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery -  ”utnyttjat Sveriges höga krav på rättssäkerhet för misstänkta  terrorister och andra kriminella.. /…/  De utnyttjar alla lagar och förordningar som har med mänskliga rättigheter att göra  för att gå fria. ”
Göran Persson konstaterade i DN den 23 december 2004    att regeringen skött avvisningen korrekt men var självkritisk på en punkt nämligen att regeringen – om något - varit för defensiv. ”Jag tror att svenska folket är med på att vi har en fast hållning i kampen mot terrorismen. Den dag det händer något i Sverige, som i Madrid, då kommer vi inte att ångra det vi gjort utan det vi inte gjort.”  
Fredrik Reinfeldt bekräftade i samma DN – artikel att ”Sverige som land genom sin öppenhet fungerat som en fristad för olika extremgrupper och sekter.”

Jag är ingen terrorist
Trots sin dokumenterade bakgrund i diverse terrororganisationer sade Agiza i SVT/Rapport och Aktuellt och Expressen den 15 augusti 2011 ”Jag är ingen terrorist, jag är inte heller någon säkerhetsrisk mot Sverige .”  När Agiza för två år sedan ansökte om svenskt uppehållstillstånd ansåg Säpo fortfarande 2011 att han - precis som för tio år sedan – utgjorde en säkerhetsrisk.  I augusti 2011 sade migrationsminister Billström att det var ”rätt beslut.”
Terroristerna försvaras av Helsingforskommittén, Svenska Amnesty m fl.
I Sverige är det kutym att betrakta alla misstänkta terrorister som oskyldiga så länge de inte erkänt eller överbevisats. Det gullas och daltas i det oändliga under högljutt åberopande av de mänskliga rättigheterna.
Avvisningen av de terrormisstänkta egyptierna fick som väntat hård kritik från olika välmenande håll. Bl. a upprördes Svenska Helsingforskommittén/ Human Rights Watch, Svenska Amnesty, FN:s tortyrkommitté och Kommittén för mänskliga rättigheter.
Man har bl. a påtalat ”den svenska statens folkrättsliga skyldighet att reparera de skador egyptierna tillfogats.”
Carl Söderbergh, generalsekreterare i den svenska sektionen av Amnesty International ansåg att ”Männen är i stor fara. Sverige får inte under några omständigheter bryta mot sina folkrättsliga förpliktelser genom att avvisa människor till länder där de riskerar tortyr.”
Anna Wigenmark, Helsingforskommittén sade i DN den 6 december 2006 ”Att Alzery tillbringat två år i fängelse och nu står under övervakning är ett bevis på att försäkringarna om skydd inte är tillräckliga.” 

Anna Wigenmark, Helsingforskommittén
Fängelsevistelsen och övervakningen är väl snarast ett bevis på att Alzery inte är fullt så oskyldig som han framställts av Amnesty och Helsingforskommittén med benäget bistånd av svenska massmedia.
Amnestys Madelaine Seidlitz har hävdat att avhysningen ”absolut inte går ihop med de mest grundläggande principerna om mänskliga rättigheter.  Vilka mänskliga rättigheter har terrorismens alla oskyldiga offer? Om man – på goda grunder - är misstänkt för grov terrorism har man givetvis förverkat sin rätt att ställa krav på några som helst mänskliga rättigheter.
Thomas Bodström och Barbro Holmberg konstaterade för några år sedan i en artikel i SvD under rubriken ”Egyptierna är inte välkomma i Sverige” att: Rättsäkerhet ska inte endast gälla för dem som misstänks för brott, utan även för de oskyldiga människor som drabbas i Irak, på Bali, i Madrid eller andra platser.
Enligt Alice Åström (v) ställdes Alzery inte ens inför rätta i Egypten och hon ansåg att han borde få komma tillbaka till Sverige.” skrev Mats Carlbom i DN 27 januari 2005
Yvonne Ruwaida och Mehmed Kaplan anklagade på DN Debatt för några år sedan Säpo för att ”trakassera muslimer och underblåsa islamofobi.”  
Vi ser alltfler exempel på att rättssamhällets skyddande av mänskliga rättigheter urholkas för hundratusentals människor i vårt land. Blir man ”terrormisstänkt” får man betala ett pris som är oacceptabelt i ett rättssamhälle.”
När det gäller Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery som enligt Yvonne Ruwaida ”utvisades för att sedan bli torterade och i det närmaste fick betala med sina liv.” skedde avvisningen på goda grunder.
Också Folkpartiets Cecilia Wikström har hävdat att ”även terrorister har rätt att inte bli torterade.”
Bortsett från att Sverige knappast kan ha några som helst ”folkrättsliga förpliktelser” mot misstänkta terrorister känner Carl Söderbergh, Madelaine Seidlitz, Yvonne Ruwaida, Mehmet Kaplan et consortes uppenbarligen inte till att regeringen till punkt och pricka följde såväl en undantagsparagraf i FN:s  flyktingkonvention och FN:s säkerhetsresolution vid utvisningen Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery [Källa: Gun-Britt Andersson, UD]
Den påstådda tortyren
Ahmed Hussein Agiza påstod i AB den 15 augusti 2011 att ”först placerades jag på ett ställe som tillhör säkerhetstjänsten. Där utsattes ´jag för obeskrivlig tortyr. Men när den svenska ambassadören skulle komma tog de ut oss från tortyrkammaren, tog av os de smutsiga kläderna och klädde oss med rena kläder. Efter avslutat besök fördes vi tillbaka till tortyrkammaren. Det är självklart att ambassadören såg att vi blivit torterade. ”
Trots att Agiza hävdar att han utsatts för ”obeskrivlig tortyr” och att ”ambassadören såg det ” rapporterade dåvarande ambassadör Sven G Linder i ett hemligstämplat brev 2002 att ”egyptierna behandlades utmärkt. De verkade välnärda och visade inga yttre tecken på fysisk misshandel.”    De egyptiska myndigheterna tycks ha varit ytterst tillmötesgående.
Eftersom Agiza inte är svensk medborgare hade vi ingen rätt att träffa honom. Men pga. överenskommelsen att han inte skulle torteras” fick ambassadör Malin Kärre besöka honom tre, fyra gånger om året sedan 2008. ”Det är unikt att vi fått besöka honom” sade ambassadören.
Agiza uppgav i AB den 15 augusti 2011 att ”de i november 2005 flyttades till ett av de värsta fängelserna i landet. Aqrab – Skorpionen. Han uppgav också att ”tortyren upphörde 2005 men problemet var att vi inte kunde klaga. Varje gång vi gjorde det straffades vi på något sätt.” 
På inrådan av Agizas advokat ställde AB:s reporter Anderas Victorzon inga frågor om tortyren.
Den egyptiske journalisten Abdullah Kamal varnade i Expressen den 26 januari 2005 för ”dem som vill att man ska underkasta sig terroristernas påhittade historier om tortyr och förtryck” och för att ”tro på allt de säger.”
Agizas hälsoproblem
Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty International, sade i DN efter frisläppandet att ”De senaste åren har vi försökt gå ut med att han har dålig hälsa och ryggproblem,”


Jag har förlorat känseln i nedre halvan av kroppen. Jag har problem med rörelse, gång, att stå upp” sade hr Agiza i SVT/Expressen 4 juli 2011
Han menade att Sverige har ett ansvar för den tortyr han utsatts för. ”Jag anser att det är Sveriges ansvar eftersom de fattade sitt beslut trots att de visste vad egyptierna skulle göra.”
Ambassadör Malin Kärre sade i AB att ”han har haft hälsoproblem, framför allt i form av onda knän. Han har haft svårt att gå men av det jag sett har det inte berott på piskrapp eller liknande. Han har visat mig att det inte finns färska skador.”
Om Agiza får permanent uppehållstillstånd i Sverige kommer han uppenbarligen att utgöra en belastning för den redan hårt belastade svenska hälso- och sjukvården!  Han kommer givetvis inte heller att kunna försörja sig genom arbete utan blir en börda för våra trygghetssystem.
Agiza avvisade erbjudna lättnader i fångenskapen
2004 erbjöd sig den svenska regeringen att kräva en oberoende utredning av utvisningen och av den tortyr Agiza sade sig ha varit utsatt för. Av någon märklig anledning tackade Agiza nej till detta generösa erbjudande med hänvisning till att utredningen ”kunde påverka hans möjlighet att bli benådad.” [DN 21 augusti 2004]
De egyptiska myndigheterna erbjöd 2005 Agiza att sitta av straffet i husarrest ”jag vägrade eftersom jag inte fått någon rättvis rättegång utan hade ställts inför en militärdomstol.”  [AB 15 augusti 2011]            
En annan fråga som Agizas försvarare – eller han själv - bör besvara är hur det var möjligt för Agiza att studera juridik i det fängelse där han ”utsatts för tortyr.” Enligt uppgift har han läst en masterutbildning i internationell rätt. 

  Man skulle kunna tro att han suttit i ett svenskt fängelse med fri tillgång till universitetsstudier!  Här är det något som inte stämmer.
Stora skadestånd
Ahmed Agiza och Mohammed Alzery har hittills fått vardera tre miljoner skattekronor i skadestånd.
Ursprungligen krävde Svenska Helsingforskommitténs  människorättsjurist Anna Wigenmark och advokat Kjell Jönsson att de skulle få 30 miljoner kr vardera i skadestånd. 
Agiza hade enligt SvD den 4 juli 2008 krävt 35 miljoner kr i skadestånd.
Beträffande skadeståndet på 3 160 000 kr sade Anna Wigenmark i SvD den 4 juli 2008 att ”summan är inte riktigt vad vi tänkt oss” och i DN den 4 juli 2008 att ”det är många år som gått och tortyren kan man inte få ogjord.” Säpo stod för 250 000 kr av skadeståndet. Skadeståndet på 3 miljoner skattekronor inkluderar m a o även tiden och den påstådda tortyren i fängelset.
Anna Wigenmark, som var Agizas juridiska ombud 2008 sade i Världen idag den 22 september 2008 att ”han tog emot skadeståndet med stor tvekan. Han känner sig orättvist behandlad. JK tar inte hänsyn till den rättslöshet hand drabbats av. Han mår inte alls bra och har både psykiska och fysiska skador som är svåra. /…/ Han ansåg att han borde fått ett större skadestånd än  Mohammed Alzery som släpptes efter förhör – och tortyr – av de egyptiska myndigheterna.” 
JK Göran Lambertz konstaterade i artikeln i Världen idag att ”även om Sverige utan tvekan gjort fel finns det en gräns för hur långt ansvaret sträcker sig.  Sverige har inte skadeståndsrättsligt ansvar för en rättegång som måhända var orättvis. Så långt sträcker sig inte Sveriges ansvar. Från vårt perspektiv är det här en väldigt kraftig återbetalning av en skuld Sverige har. /…/ Felen består i hur avvisningen genomfördes och att regeringen godtog en försäkran om att männen inte skulle torteras.”
Två dagar tidigare - den 20 september - hade Lambertz i DN beklagat att ”det skattefinansierade skadeståndet inte omfattade ersättning för det som hände Ahmed Agiza i Egypten efter avvisningen.”  Lambertz konstaterade  att ” han sannolikt utsatts för tortyr i hemlandet. Men han får inte ersättning för själva rättegången i Egypten och det som hänger ihop med den, och han får inte heller ersättning för att han skilts från sin familj. Där skiljer sig beslutet från det som gäller Alzery och där har han möjlighet att senare vända sig till domstol.” 
När Ahmed Hussein Agiza nu är på fri fot och snart tillbaka i Sverige får svenska folket en ny chans att gottgöra hr Agiza för tiden i egyptiskt fängelse. Hr Agiza kommer givetvis att följa Lamberts råd och med skrupelfria advokaters hjälp begära ett gigantiskt skadestånd för åren i fängelset och för den påstådda tortyren.
Anna Wigenmark och advokat Jönsson hade utöver skadeståndet fräckheten att kräva permanent uppehållstillstånd för Alzery i Sverige.
Som vanligt är det de svenska skattebetalarna som, får stå för kalaset d.v.s. skadestånden och de misstänkta terroristernas och deras familjers fortsatta försörjning och skadeståndet.
Det är lätt att vara generös med andras d.v.s. skattebetalarnas pengar.
Ny asylprövning
När Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery på nytt sökte uppehållstillstånd i Sverige  var samtliga rättsinstanser eniga: migrationsverket sade nej och migrationsöverdomstolen lämnade över ärendet till regeringen med rekommendation att avslå ansökningarna.
Anna Wigenmark kunde ”inte se annat än att han måste få återförenas med sin familj i Sverige. Den saken anser JK inte heller att det finns någon svensk skadeståndsskyldighet för. Men där har vi i avtalet en möjlighet för Agiza att i ett senare skede stämma staten om han någonsin får möjlighet till det. ”

Den 6 mars 2007 skrev Niklas Ekdahl med anledning att Agiza och Alzery begärt ny asylprövning att ”Det enda anständiga vore att bevilja dem detta som en markering mot kriget mot terrorismen.”
I DN den 4 juli 2008: skrev Ekdahl ”Genom att erkänna övergreppet och betala ett högt skadestånd återupprättar rättsstaten förtroendet och tar avstånd från avarterna i kriget mot terrorismen 
Agizas familj är kvar i Sverige
Regeringens avvisningsbeslut omfattade även Agizas hustru Hanan Attia och de fem barnen. De lyckades dock hålla sig undan myndigheterna när beslutet skulle verkställas.  Efter flera överklaganden beslöt Utlänningsnämnden att familjen skulle få stanna av de vanliga diffusa ”humanitära skälen.”

Agizas familj har nu permanent uppehållstillstånd i Sverige.  [Staffan Kihlström, DN 20 september 2008]
Nu kräver hr Agiza och fru Attia att ”familjen måste återförenas i Sverige.” och att ”Sverige måste ta sitt ansvar.”  Fräckheten är monumental.
Som skäl för permanent uppehållstillstånd i Sverige anför Hanan Attia att ”Det är svårt för oss att flytta till Egypten, barnen kan varken skriva eller läsa arabiska. Vi har vårt liv här[Philip Ramqvist, DN augusti 2011]
I en TV-intervju uppgav Hanan Attia att ”barnen inte talar arabiska.” I DN påstod hon att ”de kan arabiska men de kan inte skriva på arabiska.” Då får de väl lära sig det!
UD fick garantier
Dåvarande migrationsminister Barbro Holmberg menade att regeringen stod inför ett svårt dilemma: att å ena sidan inte ge en fristad åt terrorister i Sverige och att å andra sidan inte utlämna människor till länder där de riskerade tortyr. Lösningen blev att utkräva garanti från Egypten att Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery skulle behandlas väl i fängelset.  [Mats Carlbom, DN den 27 januari 2006]
UD:s rättschef Carl-Henrik Ehrencrona och f d vice statsminister Lena Hjelm-Wallén fick vid ett besök i Kairo den egyptiska regeringens garantier för att  de misstänkta terroristerna  skulle få en rättvis  rättegång och  att de, om de befanns skyldiga, inte skulle dömas till döden.  Ahmed Hussein Agiza dömdes i enlighet med garantierna till livstids fängelse för terrorism. Straffet sänktes till 15 år. 
Mohammed Alzery frikändes trots att han misstänktes ha haft en operativ roll i en känd terroristorganisation. Ahmed Hussein Agiza  visade  sig vara en i Sverige bosatt terrorist.  Vad gjorde han här?
Varför fick han och hans familj ö h t rätt att vistas i Sverige?  Med vilken rätt kräver han nu att få återförenas med familjen i Sverige? Varför inte återförenas i Egypten? Efter den ”arabiska våren” torde det inte vara förenat med någon fara för livet!
Dessutom trädde EU:s samarbetsavtal inom ramen för Barcelonaprocessen ikraft den 1 maj 2004 efter ratifikation av samtliga medlemsstater inom EG.  Detta avtal är en garant för att ”mänskliga rättigheter skall respekteras i Egypten och för att en demokratisk utveckling främjas.”
Carl Henrik Ehrenkrona, UD bekräftade den 17 september 2004 i ett brev att ”en regelbunden politisk dialog upprättats genom avtalet i vilken frågor av gemensamt intresse, inklusive respekten för mänskliga rättigheter.  I denna dialog avser EU att verka för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och främja en demokratisk utveckling i Egypten.”
Barcelonaprocessen – en garanti
Julia Hall på Human Rights Watch ansåg att ”det går inte att lita på egyptiska garantier av det här slaget.”  Detta är ytterst märkligt eftersom Sverige inom ramen för eller EU:s Medelhavssamarbete, MEDA eller den s.k. Barcelonaprocessen undertecknat ett associeringsavtal med Egypten i vilket landet förbinder sig att respektera de mänskliga rättigheterna.
I reglerna för EU:s biståndssamarbete med de sydliga partnerländerna, MEDA, finns krav på respekt för demokratins och rättsstatens principer samt respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Bl. a föreskriva att EU kan företa sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa grundläggande förutsättningar.”  [Promemoria 2003-05-21 UD/MENA Barcelonaprocessen – en översikt]
Varför EU inte företagit några sanktioner p.g.a. de kränkningar och den tortyr Ahmed Hussein Agiza påstår sig ha utsatts för?

Kravet på respekt för mänskliga rättigheter betonas gång på gång i avtalstexterna: ”Strategin (för Barcelonaavtalet och associeringsavtalen) vilar på tre pelare. Den första pelaren utgörs av nya former för en fördjupad politisk dialog som grundas på respekten för mänskliga rättigheter  /…/ En viktig beståndsdel av avtalet är respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter.”  
EU-kommissionen hade inlett förhandlingarna om det nya associeringsavtalet mellan Europeiska Gemenskaperna å ena sidan och Arabrepubliken Egypten å den andra den 8 juni 1995. Förhandlingarna avslutades våren 2001 och undertecknades den 25 juni 2001.  
Eftersom den dåvarande socialdemokratiska regeringen skröt med att ”Sverige som första land ha ratificerat EU:s  associeringsavtal med Egypten” fanns det ju ingen anledning för regeringen att misstro den egyptiska regeringens garantier. I avtalet står ju klart och entydigt att Egypten förbundit sig att respektera mänskliga rättigheter. Regeringen måste givetvis kunna lita på de stater med vilka partnerskap ingåtts samt associeringsavtal tecknats och ratificerats av riksdagen! Vad tjänar annars internationella avtal till?
Carl Henrik Ehrenkrona betonade i sitt brev den 17 september 2004 att ”avtalet inte trätt i kraft då avvisningsbeslutet fattades och att det inte är avsett att tillämpas på frågor som rör enskilda avvisningsärenden.”
Även om avtalet inte ratificerats vid avvisningen 2001 hade det legat på regeringens bord tillräckligt länge för att de vackra orden om ”mänskliga rättigheter” hade kunnat åberopas som en garanti för att Egypten skulle hedra avtalet/dialogen.

ISM
*

5 kommentarer:

  1. Ta ställning mot pedofeten Muhammed och hans barbariska lära islam!22 augusti 2011 15:41

    Hur ofta ser man en jude?

    "Judar och muslimer är utsatta (för diskriminering)"; så lyder en rubrik på SVT-nyheterna idag, sid 112.

    Utsatta av vem,
    framgår inte?!

    Nyheten hänvisar till en rapport framtagen av myndigheten "Forum för levande historia", som egentligen borde heta "Forum för historieförfalskning".

    En titt på myndighetens sajt ger en inblick i vad verksamheten på detta "forum" är ägnat åt; islamiseringen av Sverige.

    Myndigheten använder judar, på ett osmakligt sätt, som slagträ i sin islamiseringspropaganda, fullt medvetna om att judar är islam´s främsta offer.

    Jag har levt i Stockholm i mer än 15 år och de gånger jag mött en person som bär judiska attribut kan jag räkna på en hands fingrar.
    Judar är på utdöende, medan Sverige invaderas av muslimer.
    -------------

    Demokratbloggen,
    Nyheten förmedlar också att antalet "rasistiska" hemsidor på nätet ökat från 8000 till 15 000, enligt rapporten.
    Har du kollat om din sida finns bland de utpekade?!

    SvaraRadera
  2. Det behöver jag inte kolla. Nedläggningen av min förra blogg är bevis nog!

    SvaraRadera
  3. Delikat dilemma för USA´s president, Hussein.

    Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Libyen efter Qaddaffi´s fall och se hur imam Obama hanterar det. Ingen vet i dagsläget vad alternativet till Qaddaffi´s diktaturstyre kommer att bli:

    http://www.foxnews.com/politics/2011/08/22/libyan-revolution-raises-immediate-questions-over-what-comes-next/

    SvaraRadera
  4. Mycket klargörande och läsvärt inlägg igen av ISM. Jag anser bestämt att denna terrorist skall inte in i landet fler gånger och hela hans familj skall åka ut. Frun och barnen skall återvända och förenas med sin man och på plats få uppleva den Egyptiska våren som håller på att bli högsommar och vara med och bygga upp ert fantastiska land tilsammans. Sverige skall inte vara en fristad åt terrorister, kriminella och allt annat södder. Har vi en gång blivit av med fanskapet så skall vi vara jävligt glada. De tre miljonerna får vi sätta på kontot för misstag som ALDRIG SKALL UPPREPAS. Vi får bita i det sura äpplet helt enkelt.SLUT. PURSVENSKEN Hans K Nilsson.

    SvaraRadera
  5. Han har minsann mage att kräva rejäl jizya av oss. Hela 35 miljoner! En fet spark i röven ut härifrån är allt han får av mig.

    SvaraRadera