lördag 17 september 2011

Framtidskommission ska möta Sveriges utmaningar 1






                      V g diarieför skrivelsen och meddela dnr tack
Ämne: ”Framtidskommission ska möta Sveriges utmaningar” 1
Alliansen gömmer sina misslyckanden genom tillsättandet av en framtidskommission


När regeringen Reinfeldt insett att den totalt misslyckats med att lösa dagens utmaningar  - ”demografi, integration, jämställdhet, socialt utanförskap , klimat och miljö” mm - väljer alliansens partiledare att ”blicka framåt.” 
Under alliansens maktinnehav har problemen på samtliga dessa områden ökat lavinartat. Men i stället för at ta itu med de problem regeringen själv skapat tar Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund ”ett steg för att lyfta Sveriges framtidsfrågor” och tillsätter en ”framtidskommission.” Den skall bestå av de fyras gäng samt av ”fristående representanter” – för vad framgår inte - och ”experter med kunskap som representerar olika framtidsdimensioner.”
Det är inte en framtidskommission ni behöver för att klara era åtaganden och skyldigheter mot svenska folket utan en samtidskommission!
Massinvandringen och mångkulturen – de största utmaningarna för Sveriges framtid
Det största enskilda problem som drabbat vårt land är makthavarnas projekt att till varje pris omstöpa landet till ett mångkulturellt projekt – trots att man varit medveten om de negativa konsekvenserna.
De utan jämförelse största utmaningarna idag och i framtiden, som politikerna bör fokusera på - eller som de själva uttrycker det ”lyfta” - är utan tvekan massinvandringen och mångkulturalismen. Dessa båda ödesfrågor saknas v någon anledning i partiledarnas uppräkning av ”utmaningar.”
Att alliansen dessvärre inte förstått att invandringen och mångkulturen är Sveriges största ödesfrågor bekräftas av att de mot allt förnuft lierat sig med Miljöpartiet när det gäller invandrings- och asylpolitiken i akt och mening att hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande i frågan.
 Alliansen har genom överenskommelsen med MP visat att den tänker fortsätta att föra en extrem, verklighetsfrämmande, omdömeslös, oansvarig och penningslukande invandrings- och asylpolitik.
”Inget annat land än Sverige har utsatt sig själv för en sådan massinvandring, för så många skilda kulturer och haft en sådan naiv tro på att detta skulle vara problemfritt. Och inte vågar politikerna ta tag i problemen heller utan envisas med att låtsas som att det mesta är bra och att allt skulle lösa sig om svenskarna inte vore främlingsfientliga.”  [Kolumnisten Ingrid Carlqvist i Kvällsposten den 28 december 1988]
2004 stod Sverige ensamt för 27 procent av alla uppehållstillstånd som utdelades i EU trots att vi endast utgör 2 procent av EU:s befolkning.
När invandringen enligt Eurostat 2007 minskade med 15 procent i övriga EU ökade den samtidigt med 84 procent i Sverige! Samtidigt som invandringen under en och samma period 2010 minskade med 5 procent i Västeuropa med och med 33 procent i Sydeuropa ökade den i Sverige med 32 procent!
2009 beviljades 98 644 permanenta uppehållstillstånd, PUT – en ökning med 10 procent från 2008. [Migrationsverket]Också under 2010 beviljade Migrationsverket närmare 100 000 personer från länder utanför EU uppehållstillstånd i Sverige. [Källa: Jonas Lindgren, verksamhetschef vid Migrationsverket i DN , juli 2011] I snitt har under 2000-talet 70 000 PUT beviljats årligen.
Mauricio Rojas konstaterade redan 1993 i sin bok I ensamhetens labyrint. Invandring och svensk identitet: [Bromberg, 1993]Under perioden 1970-1993 ökade den afrikanska befolkningen i Sverige 45 gånger, den sydamerikanska 65 gånger och den asiatiska nästan 90 gånger. Också invandringen från de f d socialistiska staterna med stora etniska, ekonomiska och politiska problem – framför allt från f d Jugoslavien och från Rumänien – ökade lavinartat fr.o.m. 1990-talet.”
SCBs prognoser över den framtida invandringen fram till 2050 visar att det befolkningstillskott som uppkommer genom nyinvandring - dvs invandring utöver ett lågalternativ -  kommer att uppgå till ca 165 000 år 2015, ca 480 000 år 2025, ca 830 000 år 2035 och till ca 1,4 miljoner 2050.
När Anders Fogh Rasmussen efter tre valsegrar lämnade sin post nämnde han som en av sina viktigaste insatser som statsminister att ”invandringspolitiken kommit i fas med folkopinionen”. En statsminister som kan göra en sådan summering av sitt maktinnehav kommer Sverige dessvärre aldrig att få!
 Förnuftet talar i Europa
Bland de första att dödförklara mångkulturen i Europa var Spaniens f d premiärminister José Maria Aznar. I ett föredrag 2006 på Georgetown University i Washington hävdade han att ”den mångkulturella politiken i Europa misslyckats. Jag är emot denna idé. Den delar våra samhällen och försvagar dem. Multikulturalismen skapar varken tolerans eller integration /…/ Att godta olika lagar beroende på etniskt ursprung eller på religion är ett mycket allvarligt misstag. Det är ett av skälen till att mångkulturalismen är ett mycket, mycket allvarligt misstag i Europa.”
I Storbritannien konstaterade Tony Blair 2005 att ”de extremistiska minoriteterna varje europeisk stad, där de nu predikar sitt hat mot det västerländska samhället och vår livsstil. De spelar på vår tolerans och goda natur som att det är vårt beteende som skall ändras.”
För några år sedan medgav också dåvarande inrikesminister David Blankett att ”mångkulturen misslyckats.”  Han konstaterade att ”Det mångkulturella samhället har varit en katastrof. Mångkulturen uppmuntrar islamism och extremism.”
Också premiärminister David Cameron har tagit ställning mot statlig multikulturalism.
Vid World Economic Forum i Davos 21 januari 2011 sade Cameron att ”ohållbara nivåer i offentliga utgifter och invandringen bidragit till finanskrisen i UK.”
Ett av de konservativas vallöften var att ”begränsa invandringen från dagens nivå på 200 000 per år till ett tiotusental”. Detta löfte upprepade David Cameron i sitt linjetal, där han varnade för fortsatt massinvandring och bl. a lovade att minska invandringen av outbildade personer utanför EU.
Cameron har också pekat på en uppenbar sanning: ”teorin om mångkulturen skapar etnisk och social splittring som i sin tur eldat på den islamistiska extremismen och bidragit till att Storbritannien fått ’hemodlade’ muslimska terrorister
Cameron har även konstaterat att ”multikulturalismen som politik har underminerat sammanhållningen i samhället, genom att tillåta, och även uppmuntra, att olika kulturer lever separata och åtskilda liv. ” [SvD, Ricki Neuman 18 maj 2011]
Redan i december 2004 konstaterade Tysklands kristdemokratiska förbundskansler Angela Merkel att ”det mångkulturella samhället är dömt att misslyckas.”  [SR, Ekot 6 december 2004]
I oktober 2010 dödförklarade Merkel definitivt ”multikulti”: ”Den här hållningen har misslyckats totalt” och varnade för ”invandring som drar ner våra sociala system.” Också CSUs ledare  Horst Seehofer  har konstaterat att ”Multikulti är död.”
Tysklands f d centralbankschef Thilo Sarrazin har i sin bok Deutschland schafft sich selbst ab - Tyskland avskaffar sig självt – varnat för samma ofrånkomliga självmord som Lambert. 
Jag vill gärna bidra med en framtidsutsikt - från en svensk bosatt i Frankrike -  för de fyras gäng att begrunda: ”Om massinvandringsvansinnet inte stoppas kommer Sverige med all säkerhet att bli det land i Europa som utplånas först av alla. ” 
Sarrazin har ifrågasatt om ”invandringen från de muslimska länderna ö h t bidragit till välståndet i Tyskland ” och konstaterat att muslimer inte vill integrera sig i det tyska samhället. Dessutom har fördumningen ökat p.g.a. lågutbildade invandrares fertilitet.
Sarrazin kräver ”en ny invandringspolitik där gränserna öppnas för bara den mest kvalificerade arbetskraften. Hade Tyskland från början tillämpat den principen hade 90 procent av dagens invandrare aldrig släppts in. ”
Såväl Cameron som Merkel vill i stället för mångkulturen se ”en förstärkt samhällsgemenskap. Från politik som splittrar – mångkultur – till en som enar.” Med ”ökad integration” menar de att ”invandrare skall anpassa sig till en nationell brittisk respektive tysk identitet vars konturer måste bli tydligare. Det handlar bl. a om språk, symboler och inte minst värderingar.”
Den f d franske ambassadören i Bryssel Christian Lambert har i tidskriften ”4 Vérités” talat om ”l’inexorable suicide de l’Europe” d.v.s. Europas ofrånkomliga självmord.
Enligt statsvetaren och mottagaren av Skytteanska priset 2006 Robert Putnam är inte bara mångkulturalismen som ideologi ett problem utan även diversitet i sig har baksidor: ”Ju fler etniciteter i ett samhälle, desto större misstro hyser invånarna mot varandra.”
Tjeckiens president Vaclav Knaus noterade den 16 juli 2005 i dagstidningen Mlada fronta Dnes att ”mångkulturalismen är ett tragiskt misstag som kommer att stå den västerländska civilisationen dyrt.” Han konstaterade att ”västvärldens öppenhet mot invandrare från andra kulturer underlättar radikal islamisters attacker i västländer” och att ”öppenheten för invandring är ett fundamentalt problem.” Han talade om att ”mångkulturalismen är en falsk ideologi enligt vilken det finns ett anspråk, en generell mänsklig rättighet att flytta runt var som helst i världen” och att ”denna föreställning inskränker de mänskliga rättigheterna hos de ursprungliga invånarna. ” [John Järvenpää, Politisk korrekthet. Likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering, Reson Production 2006]
I Norge har koncernchefen för Umoe konstaterat att ”innvandrere uthuler/urholkar/ velfersstaten” och den norska motsvarigheten till Svenskt Näringsliv NHO anser att ”innvandring koster Norge dyrt”. Enligt finansmannen Jens Ulltveit-Moe har förklarat att det är en myt att Norge behöver invandrare: ”icke-vestlige innvandrere er ett rent netto-tap.”
Cameron, Merkel, Sarkozy m fl. är missnöjda med integrationen och vill framöver ställa större krav på invandrare från färdigheter i landets språk till kunskap om landets kultur och värderingar.  Den nationella väven måste stärkas, det etniska och religiösa får komma i andra hand” konstaterade Ricki Neuman i SvD den 18 maj 2011. I det läget väljer Sverige givetvis en annan väg.  Bl. a föreslår Carin Jämtin att en muslimsk högtid – eid – blir svensk nationell helgdag.
Alltför ofta och lätt trillar naiva slagord om välsignelsen med det mångkulturella samhället ur den politiskt korrekta retoriken” konstaterade Lars Ulvenstam redan 1997. [DN 10 augusti 1997]
 Sverige väljer en annan väg
När Europas ledare dödförklarar utopin om ett fungerande mångkulturellt samhälle och vill minska invandringen väljer svenska politiker ”en annan väg.”   Det största problem som drabbat – och fortsätter att drabba – vårt land är makthavarnas projekt att mot bättre vetande till varje pris omstöpa samhället till ett mångkulturellt samhälle.
I Sverige har mångkulturen drivits så långt att den nyligen t o m skrevs in i grundlagen!
I sitt sista tal som partiledare förespråkade Maud Olofsson föga förvånande ökad invandring:” Man måste ha både arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring för att integrationen ska fungera.”  Tror näringsministern att ”more of the same” är lösningen på en totalhavererad invandrings- och integrationspolitik är hon antingen korkad eller bara naiv. Tidigare uttalanden som att ”det är inte svenskar som byggt Sverige”, ”det framtida Sverige är ett nybyggarland”, ”invandring tillför resurser” och ”Hitler gjorde en del tokiga saker ” mmv – tyder på en oslagbar kombination av båda!
Tror man att lösningen på de problem alliansens och Miljöpartiets ansvarslösa invandringspolitik skapat är ännu mer invandring och ännu mer mångfald  tror man förmodligen  även att jorden är platt, att månen skall trilla ner, att tomten kommer med julklapparna och storken med de små barnen.
Hur mycket mångfald tål samhället?”
Förnuftets röster har ibland talat även i Sverige.
Statsminister Tage Erlander sade i samband med raskravallerna i USA i riksdagen 1965:  Vi svenskar lever ju i en så mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i så många andra avseenden”. 1969 uttryckte Erlander sina farhågor i en Tv-debatt: ”Nej för tusan, släpp inte in folk från mellanöstern. Då får vi en katastrof.”
Harry Schein skrev den 13 juni 2002 i DN om ”drömmen om det mångkulturella samhället. Ett tag trodde många att denna dröm förverkligats i USA. Det kan möjligen bero på att landets ursprungsbefolkning utrotats…”
En av de relevanta frågor Andreas Johansson Heinös [Forskare och dr i statskunskap i Göteborg] ställer i sin avhandling Hur mycket mångfald tål samhället? är ”om det finns en motsättning mellan mångfald och demokrati?”
Per Gudmundsson skrev i SvD den 13 juni 2009: ”Johansson Heinö tar avstamp i några vitala självklarheter som sällan återspeglas i svensk debatt, t ex den att nästan alla framgångsrika demokratier bygger på nationalstatens grund och att det finns en stark korrelation mellan nationell homogenitet och grad av demokrati. /…/ Johansson Heinö landar i att ”lösningen står att finna i mer nationalism som en förutsättning för tolerans och pluralism. En kulturell självsäkerhet är en förutsättning för att det ska finnas något att dela, integreras och assimileras i.”
I Filosofiska rummet den 29 november 2009 ställde Johansson Heinö frågan som aldrig får något svar från ”ansvariga” politiker: ”Kan vi ha hur mycket mångfald som helst utan att demokratin drabbas”? Han svarade själv på frågan genom att citera Herbert Tingsten som för drygt 40 år sedan konstaterade att ”skälet till vår stabila demokrati är att vi inte har några språkliga, religiösa eller etniska skiljelinjer.”
Såväl Herbert Tingsten som Tage Erlander torde rotera i sina gravar med tanke på hur efterkommande politiker från vänster till höger förstört såväl dagens som morgondagens Sverige.
Vid seminariet Bortom multikulti som arrangerades av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse i maj 2011 poängterade Johansson Heinö att ”mångfalden har drivits för långt och kört över grundläggande svenska värden.”
Också idéhistorikern Svante Nordin har dömt ut mångkulturalismen: ”Det blott och bart mångkulturella är det som skulle kunna strykas ur världskulturen utan den ringaste förlust.”  [SALT nr 1:1 999] Kan det sägas tydligare?
 Palmes ”nya globala samhälle
I stället för att lyssna till förnuftiga människor som Andreas Johansson Heinö har Olof Palmes vision om ”det nya globala samhället” från 1965 i decennier fått vara ledstjärna för oansvariga politiker från vänster till höger. 
I ett radioanförande den 25 november 1965 propagerade Palme för att ”demokratin måste bejaka den internationella vardagen”: ”Problem och svårigheter har naturligtvis följt i invandringens spår. Det finns oerhört mycket som samhället kan göra för att underlätta invandrarnas situation, konkreta åtgärder som kan förstärka känslan av samhörighet och ömsesidig respekt. Avgörande för om samhällets åtgärder skall få avsedd verkan är emellertid enskilda människors attityder till invandrarna.  /…/ Den framtid vi kan skönja kommer att föra med sig mycket av påfrestningar och svårigheter, när vi svenskar skall anpassa oss till en förändrad verklighet.”
 Det är svenskarna som skall anpassa sig
Redan då grundlade Palme inställningen att det är svenskarna som skall ”anpassas till en förändrad verklighet.”  Det är svenskarnas attityder som är problemet - inte invandrarnas attityder, beteenden, religiösa vanföreställningar, krav och inte minst brist på respekt för det folk som så generöst tagit emot dem ”undan krig och förtryck” som det ju brukar heta.
Politikerna har i decennier levt i den naiva föreställningen att motsättningar mellan invandrare och svenskar utgör ett attitydproblem hos svenskarna, som kan informeras och propageras bort.  Detta synsätt har inte fungerat någonstans i världen och kommer heller aldrig att fungera, vilket svenska politiker från höger till vänster vägrar inse.
I SOU 96:55 och i regeringens proposition 1997/98:16 ”Sverige, framtiden och mångfalden” lade statsmakterna ansvaret på svenskarna och slog fast att ”mångfalden är ett faktum och den skall enligt kommitténs uppfattning bejakas och bli en naturlig del av den svenska vardagen. Mångfalden skall vara en självklar utgångspunkt för den framtida generella politikens utformning på alla nivåer.”
Mångkulturen har därmed tvingats på oss uppifrån. Svenska folket har ö t.h. t inte tillfrågats om de önskade ett mångkulturellt samhälle. 
I sin iver att försvara det mångkulturella samhället har våra naiva politiker i stället trott att man genom att i tid och otid plocka fram rasiststämpeln och genom andra repressiva metoder utan protester skulle kunna tysta kritikerna.
Som Richard Schwartz uttryckte det i SvD den 12 januari 2005: ”Det mångkulturella samhället är möjligt bara om det samtidigt är auktoritärt.”
Trots makthavarnas hyllande av det mångkulturella samhället saknar begreppet ”mångkultur” en enhetlig definition.  Anhängarna knyter det till andra lika abstrakta begrepp som ”öppenhet, tolerans, generositet och demokrati.” ”Mångkultur kan emellertid definieras som ett avståndstagande från samhället som en sammanhållande kulturell gemenskap på det offentliga planet” skrev John Järvenpää i sin bok Politisk korrekthet.  Likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering.
Anpassningen har gått för långt
Eduardo Grutzky, som arbetar för människorättsorganisationen Almaeuropa, gav i SvD den 18 maj 2011 ett belysande exempel på att anpassningen gått för långt. Om du är invandrare och funderar över den svenska paradgrenen jämställdhet mellan könen kan du få råd i en broschyr från statliga Ungdomsstyrelsen: ”Man måste inte bara köpa den rådande svenska versionen av jämställdhet. Det är bättre att i stället försöka hitta en egen version utifrån grupp och kultur.”  I klartext: du ska inte bry dig om hur man gör i Sverige – det är den egna gruppens och kulturens värderingar som skall gälla. Och hur dessa värderingar ser ut i t ex det muslimska kollektivet vet vi bara alltför väl.
Märkligt nog kan en muslimsk man inte ta en svensk kvinna i hand men att våldta svenska kvinnor/flickor möter inga hinder! 
Ungdomsstyrelsen bortser helt från att det givetvis finns vissa värden som inte är förhandlingsbara.
Grutzky berättade bl. a om Hjalmar Strömerskolan i Strömsund som placerade en hög skärm mitt i klassrummet så att manliga och kvinnliga elever kunde skiljas åt.  På Kulturhuset stoppade chefen Erik Sjöström dansföreställningen Celebration of Womanhood p.g.a. att den innehåller en scen där man sjunger ett kort stycke ur Koranen.
Ett exempel är att man – sedan 6 juni gjorts till helgdag – inte hyllar Sverige utan det mångkulturella samhället!
Thomas Gür konstaterade den 31 mars 2001 i SvD att ”Givetvis skall majoritetsbefolkningens – d.v.s. den svenska nationens – kultur, språk, seder och bruk vara rikslikare för alla som valt att bo i Sverige. ”
I stället ”anpassar vi oss och backar tills vi ramlar baklänges” som Svante Nordin formulerade det vid seminariet ”Bortom multikulti.” 
ISM
*


1 kommentar:

  1. Hі there, Yоu have peгformеd an incredible job.

    I will definіtеly digg it and in my vіеw reсоmmend to my fгiends.
    I'm sure they'll bе benefited frоm this ωebѕite.


    Feel frеe tο viѕit my site payday loans

    SvaraRadera