REKLAM

söndag 25 september 2011

Ökande klyftor ger fler brott

Justitieutskottet

v g diarieför och meddela dnr tack
MorganJohansson, ordf. i utskottet
Ämne: ”Ökande klyftor ger fler brott”
Med anledning av Er debattartikel i DN den 23 november har jag några frågor och kommentarer.
Ni anklagar bl a regeringen för att ”skjuta på budbäraren: Brottsförebyggande rådet, de som har hand om den officiella statistiken, och som n u ska granskas av Statskontoret.”
Med tanke på Brå och dess s.k. experters bagatellisering av brottsligheten finns det all anledning att granska Brås verksamhet. Bl a kallade en av våra vanligaste kriminologiska apologeter Jerzy Sarnecki beskjutningen av polisstationen i Ronna för ”ett pojkstreck...” ”Brottsligheten har inte ökat – det är bara anmälningsbenägenheten som ökat” är ett annat av hr Sarneckis och Brås favoritmantra.

Att Brås statistik oftast visat att det egentligen inte skett någon ökning av brottsligheten beror på att det är det svar politikerna uppskattar mest när deras mångkulturella världsbild ifrågasätts.
Den 12 december 2005 skrev Mauricio Rojas under rubriken ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet” att ”På onsdag offentliggörs en av d mest fördröjda men behöva rapporter jag känner till nämligen Brås ’Brott bland svenskar och invandrare.’” Rojas konstaterade ”Att det dröjt tio år innan Brå följt upp rapporten från 1996 ” Invandrares och invandrares barns brottslighet kan inte förklaras av ointresse för frågan, tvärtom. Sanningen är att det har varit mycket kontroversiellt att ö h t undersöka denna känsliga aspekt av vår verklighet.”
Mauricio Rojas var kritisk till att offentliggörandet av rapporten fördröjts
p.g.a. att ”nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.” Rojas berättade om ett möte med två av de ansvariga för rapporten: ”ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.”
Dagen innan Brå-rapporten offentliggjordes 2005 uttalade Rojas i en intervju i DN misstanken att ”Brå kommer att mörka vissa uppgifter som anses för känsliga för publicering. Siffror på vilka nationaliteter som ligger bakom respektive brottslighet kommer antagligen inte att redovisas i statistiken.”
Det politiska och mediala etablissemanget ryckte snabbt ut för att tysta en debatt som hade varit viktig att föra i ett demokratiskt samhälle. Många debattörer menade att ”studien var onödig eftersom den underblåste fördomar.” Andra ansåg att det var ”kulturrasism” att ö h t ta upp frågan om invandrarnas eventuella brottslighet!

Rapporten byggde på sex miljoner (!) brott begångna mellan 1997-2001. Trots att det alltså varken handlade om ”fördomar” eller ”kulturrasism” utan om fakta konstaterade Sten Höglund, docent i sociologi, Umeå universitet – som tillsammans med Jerzy Sarnecki ”granskat” rapporten – att ”vi har ett gäng på yttersta högerkanten som kommer att kasta sig över det här och med glädje läsa om brottslighet bland invandrare.”
Enligt Mauricio Rojas artikel ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet” visade Brås rapport att ”invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger på litet över 100 procent. Denna överrepresentation gäller praktiskt taget alla typer av brott, men den växer avsevärt till 300 – 400 procent, när det gäller grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt.”
Brå ställde en tabubelagd fråga och fick ett tabubelagt svar
När Jan Ahlberg i Brå-rapporten ”Invandrares och invandrares barns brottslighet” (1996) konstaterade att ”invandrare i förhållande till sin andel av befolkningen, är registrerade för dubbelt så många brott som svenskar” utbröt ånyo panik bland politiker och media: ”Det var fel att undersöka om invandrare var mer kriminella än svenskar eftersom det visade sig vara så, vilket kunde leda till ökad främlingsfientlighet.” Givetvis var invandrarnas överrepresentation ”ointressant och irrelevant.”
Ahlberg hade ställt en tabubelagd fråga och fått ett tabubelagt svar. Genom att han ritat upp ett Sverige med kriminaliteten fördelad på etnisk grund rörde han sig på minerad mark. Ändå gällde undersökningen så gott som enbart nordiska och europeiska invandrare, eftersom han beskrev en åttiotalsverklighet. Hans sista siffror var från 1989.

Den importerade mångkriminaliteten
I stället för att skylla på andra – d.v.s. på socialdemokraterna – borde regeringen fundera på orsakerna till den ökande brottsligheten.”
Som orsak till den grova kriminalitet som Sverige drabbats av tar Ni upp ”ökad inflyttning till storstäderna, minskad social kontroll, bättre materiell standard, ökat alkoholintag, ökat inflöde av narkotika över våra gränser – allt detta är förklaringsfaktorer bakom brottsligheten. Somliga av dessa faktorer kan vi påverka politiskt, andra inte.”
I Er uppräkning ”glömde” Ni den viktigaste ”förklaringsfaktorn bakom brottsligheten” nämligen massinvandringen. Detta är dessutom en faktor som ”ni kan påverka politiskt” genom att börja driva en ansvarsfull invandringspolitik och begränsa invandringen.
Ni undviker nogsamt att ö h t nämna invandringen som ”förklaringsfaktor” trots att verkligheten tvingat t o m Brå att erkänna att ”invandrarna är överrepresenterade i synnerhet i den grova våldstatistiken
Även ”förklaringsfaktorn” ”ökat tillflöde av narkotika över våra gränser” har som bekant (?) starka invandringspolitiska konnotationer. Här spelar även EU-medlemskapet en avgörande roll genom EU:s krav på fri rörlighet för varor mm ”över våra gränser.”
Massinvandring och massarbetslöshet
Men det som borde bekymra Beatrice Ask mer än något annat är den sociala utvecklingen. Massarbetslösheten har permanentats, segregeringen ökat, den sociala utslagningen tilltagit under de borgerliga åren. Det skapar sammantaget de miljöer som utgör grogrunden för den organiserade brottsligheten.”
”Massarbetslösheten har permanentats”
Massarbetslöshet och massinvandring är givetvis två oförenliga begrepp men den kopplingen görs av någon märklig anledning aldrig. Varför inte? Sambandet är ju hur uppenbart som helst. Förstår man inte det har man – för att citera Charles de Gaulle – ”en hjärna som en kolibri.” [Alain de Peyrefitte citerar Charles de Gaulles kloka ord i boken C’était de Gaulle: ”Det är bra att det finns gula fransmän, bruna fransmän och svarta fransmän. Det visar att Frankrike är öppet för alla raser. Men de får inte bli för många ty då kan Frankrike inte förbli Frankrike.”]
Importerar man ett illiterat trasproletariat från Tredje världen, som aldrig kommer att kunna försörja sig själva på arbete, skapar man givetvis problem. I Dala-Demokraten kunde vi t ex för några år sedan läsa att 53 procent av de nyanlända i Borlänge var analfabeter.
”Segregeringen har ökat”
Socialdemokraternas långa maktinnehav har varit förödande för det mesta i vårt land.
Områden där sysselsättningen låg under 70 procent var 1990 93 stycken (regeringen Bildt 1991-94), 2001 hade de ökat till 746 och 2003 till 843 (1994-2006 regeringarna Carlsson och Persson).
1990 fanns det tre s.k. ”eftersatta” d.v.s. invandrartäta områden i Sverige. År 2000 hade de ökat till 137 och 2006 var de 157. Under perioden 1990-2006 hade borgarna makten i fyra år och socialdemokraterna under tolv år.

Samtliga av socialdemokraternas penningslukande integrationsprojekt från ”Blommanprojektet” till alla följande storslagna storstads- och ytterstadssatsningar har misslyckats. Bilaga 1 nedan
I regeringsförklaringen 2002 sade Göran Persson: ” Dessa två samhällsproblem – de höga sjuktalen och de många invandrarnas utanförskap – är denna mandatperiods allt annat överskuggande arbetsuppgifter.” I 2004 års regeringsförklaring hette det ”Nästan var femte invånare i Sverige har minst en förälder som inte är född här. I en global värld är detta en stor tillgång. Diskrimineringen måste upphöra…”
Den 22 juni 2004 skrev Andreas Carlgren, vd för dåvarande Integrationsverket och docent Lena Schröder att ”Sverige i jämförelse med andra europeiska länder är näst sämst på att tillvarata utländsk arbetskraft.”
Under rubriken ”Perssons pratbubbla” skrev Dilsa Demirbag-Sten i Axess’ aprilnummer 2005 ”Aldrig har väl så många vackra ord sagts som när integrationspolitiken kommer på tal. Sedan Göran Persson blev statsminister och partiordförande för SAP har dock utvecklingen snarast gått bakåt än framåt. Frågan som skulle få största prioritet blev en pratbubbla.”

Flera undersökningar har visat att invandrarna själva väljer att bosätta sig i redan invandrartäta områden – Rosengård, Bergsjön, Hammarkullen, Fittja, Rinkeby etc. – för att enligt egen utsago ”slippa Sverige.” Där kan de leva i högönsklig välmåga utan att arbeta och utan att kunna tala svenska.
Där behöver de aldrig komma i kontakt med de förhatliga svenskarna och det lika förhatliga svenska samhället med dess för dem obegripliga värderingar – som demokrati, jämlikhet mellan könen mm. Där kan de i lugn och ro utöva sina religiösa vanföreställningar. Där har de sin moské, sina egna skolor och dagis, sina egna socialkontor och vårdcentraler, sina egna affärer, sin egen torghandel (där de kan köpa khat), sina egna kaféer, restauranger och spelklubbar.
I DN kunde man den 18 juli 2001 läsa att ”Invandrarna har det faktiskt så bra i Rosengård att de inte vill flytta härifrån. Här slipper de konfronteras med det främmande svenska sättet att leva.”
Göteborgs-Posten publicerade den 5 juli 1997 denna insändare från en uppgiven svensk bosatt i det mångkulturellt berikade Hammarkullen: ”Vi sitter i spårvagnen omgivna av främmande språk. Blir det bråk vet vi inte vad det handlar om eller om det är farligt. När vi väntar på spårvagnen ser vi massor med oläsliga meddelanden på anslagstavlan. Det är krulliga bokstäver där det enda ord vi förstår är Gammelstadstorget. Vi är främmande i vårt eget land. Detta är vår vardag. Vi, den svenska minoriteten i de utsatta områdena, glöms ofta bort. Vi sitter aldrig i V-studierna när det mångkulturella samhället diskuteras. Men också vi bör vara med i debatten om det mångkulturella samhället...”
I SvD sade en intervjuad svensk den 27 november 2000: ”När barn blir attackerade på stan bara för at de är svenskar är det något som är sjukt i samhället.”
Förstår ni vad Ni och Era gelikar gjort mot svenska folket? Vad har Ni att säga till Ert försvar? Givetvis ingenting. Ni har i decennier drivit en invandrings- och integrationspolitik u p a. Och alla vi som varnat för det mångkulturella politikerprojektets alla negativa konsekvenser – arbetslöshet, ghettoisering, gigantiska kostnader, grov kriminalitet, ökad otrygghet på gator och torg, etniska konflikter etc. – har regelmässigt fått rasiststämpeln i pannan.

”Den sociala utslagningen har ökat”
Var inte ”bättre materiell standard” en av Era ”förklaringsfaktorer bakom den ökade brottsligheten”? Hur går den ekvationen ihop med Ert konstaterande några rader längre ner att ”den sociala utslagningen har ökat”? Var finns logiken?
”Fattigdoms- och eländes-teoremet”
Det skapar sammantaget de miljöer som utgör grogrunden för den organiserade brottsligheten
Sedan 1970-talet finns det en enda officiellt sanktionerad förklaring till att man blir kriminell. Författaren och journalisten Axel Odelberg har kallat detta
P K-märkta orsakssammanhang för ”fattigdoms- och eländesteoremet.”
Skälet till att människor blir terrorister, mördare, våldtäktsmän, rånare, vandaler, tjuvar, banditer, snattare, bedragare och våldsverkare i största allmänhet är att de är fattiga, arbetslösa och socialt stigmatiserade.” Allt från al-Qaida till bilbrännare, stenkastare och andra gangsters i Rosengård, Tensta, Bergsjön etc. får sin förklaring med detta favoritmantra.
I samband med Brå-rapporten ”Brott bland svenskar och invandrare” undrade Odelberg i Aftonbladet den 21 januari 2006 hur det kommer sig att ”utblottade flyktingar från Sydostasien är underrepresenterade i brottstatistiken medan araber är överrepresenterade? Kan det vara så att fattigdoms- och eländesteoremet fått monopol som förklaringsmodell, inte för att det beskriver hela verkligheten utan för att det stryker snällismen medhårs, erbjuder en enkel problemlösning och harmonierar med den svenska politikens mest omhuldade metod för att frälsa världen: vräk på lite mer av skattebetalarnas pengar så löser sig allt…”
Redan Brå-rapporten 1996 konstaterade att ”invandrarnas överrepresentation i brottslighet kan inte/heller/ förklaras med att invandrare är sämre lottade än svenskar när det gäller socioekonomisk status.”
2005 bekräftade Brå-rapporten att invandrarnas överrepresentation i brottstatistiken ”inte beror på invandrarnas socioekonomiska status, ej heller på segregationen. Svenskar som befinner sig i samma samhällsposition begår betydligt färre brott. Invandrare på landsorten har lika hög brottsfrekvens som de invandrare som bor i storstädernas förorter.” (sid. 44-45)
Mauricio Rojas anser i sin debattartikel ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet” att ”det är bara olikheterna i invandrarnas sociokulturella arv som kan ge en tillfredsställande förklaring till skillnaderna i brottsbelastning mellan olika invandrargrupper.”
Den 23 april 2005 presenterade en ledare i DN en rapport ”Brott och straff, män och kultur” av Ann-Christine Hjelm, dr i juridik, som på uppdrag av Brottsoffermyndigheten under sökt om grov brottslighet är kulturbetingad eller ej.
Enligt Hjelm visade det sig att ”medan vissa invandrargrupper är extremt överrepresenterade är andra inte representerade alls. Personer från USA, Kanada, Australien eller England fanns ö h t inte med i materialet.” – dvs i de granskade rättsfallen. ”I stället är det tre kategorier som gång på gång återkommer bland de dömda: svenskar, finnar samt personer från Mellanöstern, Turkiet och Nordafrika (araber).” ”Infödda svenskar” stod för 17 procent av den grova brottsligheten i de granskade rättsfallen och ”Mellanösterngruppen för 29 procent – nästan uteslutande personer från Irak och Turkiet. Den tredje gruppen utgjordes av personer från Finland.” (förmodligen finska zigenare).
Hjelm konstaterade att ”överrepresentationen är reell eftersom de invandrade grupperna inte översteg 20 procent av totalbefolkningen.”
P.g.a. Hjelms undersökning visade på för etablissemanget icke önskvärda sanningar och fakta avslutade ledarskribenten med den vanliga harangen. ”Det finns människor på den ljusskygga högerkanten som vill kidnappa debatten om brottslighet och etnicitet. Men man hjälper ingen genom att överlåta en viktig debatt om integration, kvinnosyn, kultur och rättstradition till en grupp som inte precis själv är präglad av någon högtstående kultur eller någon vidare rättstradition.”

Man hjälper heller inte någon genom att mörka verkligheten och dölja sanningen.
Ansvarslösa politiker, kriminologer, journalister m fl. har sanktionerat invandrarungdomarnas metod att anlägga mordbrand som ”uttrycksmedel
När Köpenhamns gator brann i februari 2008 dök de vanliga ursäkterna och (bort)förklaringarna upp: ”etnisk diskriminering, rasism, hopplöshet, bristande framtidsutsikter för unga invandrare” etc.
Första pris för dåliga ursäkter går till Håkan Hydén, professor i rättssociologi i Lund: ”Att anlägga bränder är ett av de få uttrycksmedel som ungdomar kan använda för att visa sitt missnöje.”
Det inlärda mantrat att all kriminalitet har socioekonomiska orsaker tar de importerade ligisterna givetvis genast till sig. Genom kriminologernas, advokaternas, psykologernas, socialsekreterarnas och inte minst politikernas överseende bortförklaringar och förståelse har de snabbt lärt sig att de ostraffat kan sätta eld på bilar och byggnader, kasta sten på polis och räddningstjänst, råna barn, unga och gamla, slå ner, misshandla och t o m mörda gamla kvinnor på parkeringsplatser, våldta svenska flickor etc. för att visa sitt missnöje med det svenska samhället.

Var finns de skötsamma invandrarnas protester mot det politikersanktionerade våldet?
2005 konstaterade Mauricio Rojas under rubriken ”Invandrarnas tystnad om brott är ett svek mot demokratin” på DN Debatt att ”Invandrarna har ett centralt ansvar i kampen mot våldet och kriminaliteten. Det är dags för oss att bli myndiga, ta ansvar för våra liv och börja bekämpa dem bland oss som bryter mot lagen. Mycket kan vi klaga på och det har vi också gjort. Men nu är det vi själva som ska rannsakas, av oss själva. Nu är det vi som måste sluta med detta självdestruktiva blundande och denna solidaritet med dem som bryter mot lagen och missbrukar Sveriges vilja till öppenhet och bejakande av mångfalden. Vi skulle kunna sätta stopp för många små och stora illdåd som begås i segregerade bostadsområden. Vi måste bryta med denna förödande medlöperiets tystnad som skyddar dem som skadar oss mest. /…/ Vi, som inte föddes id etta land, vi som en gång som flyktingar eller invandrare fick komma hit.” [Rojas har valt att lämna Sverige för Spanien]
Rojas uppmaning klingade givetvis för döva öron eftersom fega och naiva politiker i alla nyanser av rött – moderaterna inte undantagna – iklätt sig rollen som ”medlöpare”, som blundar och solidariserar sig med de invandrare som begår mycket grova brott.
När unga människor inte längre känner framtidstro blir en del av dem ett lätt byte för de kriminella gäng som nu växer sig allt större på många håll i landet. ”
Framför allt måste brotten förebyggas med en politik som minskar segregeringen och klyftorna.”
Den 23 februari 2008 skrev Tomas Gür i SvD: ”Anta att andra grupper av asociala unga män av inhemsk etnisk bakgrund skulle agera på liknande sätt och därefter skylla på att Sverige blivit alltför mångkulturellt och att man känner sig utanför; att deras attacker mot moskéer och flyktingförläggningar beror på att de saknar framtidstro. Skulle etablerade akademiker visa respekt för detta pladder och t o m pladdra med? /…/ Stora delar av majoritetssamhällets självutnämnda elit i den akademiska världen, politiken och medierna i Europa har länge odlat och spridit myten att rasism och diskriminering är helt avgörande för ligisternas agerande.”
”Vi måste minska rekryteringsbasen till de kriminella gängen”
Därför måste arbetslösheten pressas tillbaka. Så länge den borgerliga regeringen misslyckas med det kommer brottskurvorna tyvärr att fortsätta att peka uppåt.”
En mer verklighetsanpassad analys hade varit att ”därför måste invandringen pressas tillbaka. Så länge regeringen misslyckas med det kommer brottskurvorna att fortsätta att peka uppåt.”
Massarbetslösheten har permanentats, segregeringen ökat, den sociala utslagningen har ökat under de borgerliga åren.” Politiker till såväl höger som vänster kommer dragandes med den slitna klyschan ”får de bara arbete löser sig allt”. Men vilka arbeten de skall ”” går ni visligen aldrig in på. F ö är det tveksam om de ö h t vill arbeta. Det är inte mycket som tyder på det. T o m under 80-talets högkonjunktur hade de utomeuropeiska invandrarna en mycket svag anknytning till arbetsmarknaden.
Ett återkommande tema bland dessa ”exkluderade, marginaliserade, stigmatiserade och diskriminerade” ungdomar är att ”utbildning och yrkeskarriär inte lönar sig eftersom de ändå är diskriminerade och utstötta, Samtidigt ger välfärdsstaten d.v.s. skattebetalarna livstida försörjning även för dem som inte vill arbeta. ’Samhället’ gör det självvalda utanförskapet legitimt” konstaterade Tomas Gür i SvD den 23 februari 2008.
Varken arbetslöshet – ofta självvald – eller upplevd diskriminering i form av trångboddhet, nedslitna – d.v.s. vandaliserade – bostäder mm är någon ursäkt för våld och skadegörelse. Förstörelsen är sitt eget mål och sin egen mening. I ett mångkulturellt samhälle kan som bekant vad som helst utlösa våld, vandalisering och t o m mord.
Avslutningsvis
föreslår jag att Ni begrundar den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord: ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra. Ta ett steg tillbaka.” Ty det är just till en avgrund såväl Socialdemokraternas som Alliansens invandrings- och integrationspolitik fört Sverige.

ISM
*
Bilaga 1
Misslyckade integrationsprojekt har under decennier kostat de svenska skattebetalarna miljardbelopp.
Blommanprojektet (1995) blev enligt utvärderingen ett misslyckande i förhållande till målsättningen och en prislapp på 325 mkr. Målsättningen vara att ”motverka segregeringen i åtta invandrartäta storstadskommuner, stärka kompetensen hos invandrarna och öka deras arbetskraftsdeltagande.” Projektet skulle ”bryta segregeringen och vända utvecklingen i rätt riktning.”
Ytterstadssatsningens (1995) syfte var att för 500 mkr ”främja den lokala demokratin och förbättra boendemiljön” i 13 av Stockholms ’utsatta’ områden. Projektet misslyckades. I april 2000 meddelades att ”en av landets största satsningar på demokrati och mot segregation, Stockholm stads egen ytterstadssatsning, gått i stå.”
Storstadskommitténs (1995) syfte var att förbättra boendet i Stockholms, Göteborgs och Malmös invandrartäta bostadsområden. ”Stockholm ska bli den första stad i världen som bryter utvecklingen mot ökad social och etnisk segregation” hette det. Projektet misslyckades. I Storstadskommitténs slutbetänkande Tre städer SOU 1998:25 konstaterades att ”mångmiljardbelopp gått åt till allehanda försök att bryta boendesegregationen och minska arbetslösheten i de utsatta områdena.” De storslagna satsningarna hade varken påverkat segregationens orsaker eller följder. Slutbetänkandets författare skrev: ”Detta är upprörande. Först satsar stad och kommun miljardbelopp på tusentals enskilda projekt, sedan visar man ett högst mediokert intresse för resultaten.”
Storstadsdelegationen dvs ytterligare en statlig utredning blev resultatet av Storstadskommitténs utredningar och betänkanden. Regeringen avsatte två Mdr av skattemedel för att 1999-2002 utveckla samma sju kommuner som Storstadskommittén redan inriktat sig på. Inte heller detta miljardprojekt gav önskat resultat. 2002 erkände Integrationsverkets GD Andreas Carlgren att delegationen misslyckats: ” även om enskilda invandrare integrerats hade boendemiljöerna inte förbättrats.” I och med att invandrarna fått arbete hade de nämligen flyttat till områden med ”högre status” och de ”utsatta” områdena hade förblivit” utsatta.” I en rapport 2006 konstaterade fil dr Nihad Bunar och Jenny Kallstenius att duktiga och ambitiösa elever flyr skolor i invandrartäta områden.
Trots att samtliga dessa integrationsprojekt havererat har alliansregeringen glatt trampat vidare i vänsterns fotspår. 2007 avsattes en ny miljard till integrationen (600 miljoner kr till stimulansbidrag för kommuner som satsade på jobb och utbildning för nyanlända invandrare. 400 miljoner kr anslogs på nya subventionerade jobb – s k instegsjobb. 46 miljoner kr satsades på högskolor för specialutbildning av invandrade akademiker.[3] Resultaten har hittills inte varit direkt lysande.
2008 var det dags för ett nytt kraftfullt slag i luften dvs en ny miljardsatsning. Denna gång avsattes två miljarder på ”snabbare integration.” Syftet var än en gång att bryta nyanlända invandrares socialbidragsberoende och snabbare få in dem på arbetsmarknaden. Vilken arbetsmarknad som åsyftades gick man visligen inte in på. Inte heller dessa två miljarder har givit några märkbara resultat.
2008 avsatte alliansen ytterligare sex miljoner om året för ”en stödordning för verksamheter mot rasism och liknande former av intolerans.” Sex nya miljoner avsattes samtidigt på ”dialog för vår gemensamma värdegrund” under perioden 2009-2011.[4]
Till detta kommer alla miljoner som regeringen mutar motsträviga kommuner med för att de skall ta emot invandrare.
Integrationen av somalier har misslyckats

Redan 1999 gav ett regleringsbrev (regeringsbeslut IN98/242/IE) dåvarande Integrationsverket i uppdrag att ”stimulera integrationsprocesserna för somalisktalande.”
Även detta integrationsprojekt har misslyckats. Ca 90 procent av somalierna är enligt uppgift arbetslösa och därmed den – vid sidan av irakierna – mest bidragsberoende gruppen.
Ett integrationstips från Norge: ansvarig för flyktingfrågor i Löten, Wenche Stenseth, sökte 2006 ett extraanslag på en miljon norska kr för att köpa in ett tiotal kameler för att ”integrera ett hundratal utomeuropeiska invandrare – främst från Somalia och Sudan genom kamelskötsel, vilket många av dem hade erfarenhet av sedan tidigare.” Kamelskötsel är – vid sidan av khatförsäljning på torgen i Rinkeby, Bergsjön, Rosengård etc m a o en sysselsättning för vilken somalier m fl. har nödvändig kompetens. Denna kompetens bör givetvis tas till vara även i Sverige.
*


1 kommentar:

  1. Vad anser du om EU-medlemskapet och den frihandel den innebär och tror du att detta medlemskap påverkar arbetslöshet och kriminalitet?

    SvaraRadera