söndag 30 oktober 2011

Genmäle till ledaren den 17 oktober ”Sluta jamsa med”

Av demokratbloggen (Detta inlägg postades i november 2010)

Dagens Nyheters ledarredaktion

 I ledaren den 17 oktober skriver ledarskribenten att ”Uppgifterna om att medierna varit ovilliga att erkänna de problem som är förknippade med invandringen har kommit från så många håll och upprepats så många gånger att de nästan blivit sanna.”

Ledarskribenten kritiserar chefredaktörerna Paulina Neuding, Neo och Johan Lundberg Axess för att ”bara några dagar efter valresultatet ha gått ut och satt tonen.  I en artikel på DN Debatt anklagade de medierna för att ha tigit ihjäl problemen. Andra har hävdat att medierna skönmålar.”


Neuding & Lundberg

Det råder inga tvivel om att det fria ordet i decennier förtryckts när det gäller invandringspolitiken.  Kritiker av den ansvarslösa invandringspolitiken har sällan eller aldrig fått komma till tals utan regelmässigt avfärdats som” rasister” ”främlingsfientliga” och värre.
Problemen har – i den mån de ö h t redovisats – uteslutande presenterats på medias egna villkor.

Redan 1998 konstaterade docent Ingrid Björkman, docent Åke Wedin och fil lic. Jan Elverson på SvD Brännpunkt under rubriken ”Så marginaliseras de oliktänkande” att ”vi fått ett opinionsetablissemang med företrädare för främst massmedierna, det politiska systemet och kultureliten – ett etablissemang som tagit sig privilegiet att både definiera problemen och bestämma vilka uppfattningar som är politiskt korrekta.
 Inom detta etablissemang råder en dold konsensus som överbryggar de politiska motsättningarna, ty man har gemensamma intressen att slå vakt om. Man säger sig värna om den fria debatten, ”demokratins livsluft.” Men debatten är i själva verket en skendebatt/…/ 

 I den politiskt korrekta världen reduceras sakligt underbyggda argument till åsikter och tyckanden. /…/ Det blir hårda fördömanden: fascist, rasist, nazist! Så marginaliseras oliktänkande – och andra skräms till tystnad. För vem vill riskera att utpekas som nazist? Så dödas i demokratins namn den fria debatten.”

 Dessa fördömanden har länge drabbat bl. a Sverigedemokraterna och DN:s ledare tyder på att de kommer att drabbas än mer efter inträdet i riksdagen.  I DN:s ledare fördöms nu SD:s ”verklighetsbeskrivning” i svepande ordalag.

Offentliga lögner har avslöjats 

 Ett fåtal modiga svenska politiker och journalister har medgivit att ”medierna varit ovilliga att erkänna de problem som är förknippade med invandringen.”
 Miljöpartiets f d språkrör Birger Schlaug har konstaterat att ”Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under flera år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och professionella tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi – jodå jag tillhörde lögnarna – förnekade problemen, fast vi alla såg dem.” 

 Janne Josefsson har erkänt att ”Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation genomfört här i landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle.  Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det /…/ Vi stämplade rasist i pannan på dem som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt från flyktingar och invandrare.”  [Helsingborgs Dagblad 17 februari 2008]

 Under rubriken ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna ” redogjorde journalisten, socionomen och f d pressombudsman på Bris Gunnar Sandelin i en uppmärksammad och avslöjande artikel på DN Debatt den 8 april 2008  för hur ”den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt.” Sandelin kallade såväl ”medierapporteringen som politikernas rädsla för klarspråk till allmänheten för ’ohederlig’.” 


Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år.  Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nervända asylpolitik kan leda. I stället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten får maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

 Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare flyktingpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet. Den fruktade stämpeln ’främlingsfientlig/rasist’ fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på en ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik.”





En av de offentliga lögner som Sandelin tog upp i sin artikel avsåg det – av invandringskritiker sedan decennier väl kända – faktum att nio av tio av alla som beviljas permanenta uppehållstillstånd varken är flyktingar eller skyddsbehövande enligt FN:s flyktingkonvention.”  Trots att korrekta uppgifter är lättillgängliga från såväl FN:s flyktingorgan UNHCR som från Migrationsverkets hemsida har media valt att regelmässigt kalla alla invandrare – oavsett om de har giltiga asylskäl eller ej – för ”flyktingar”.

 Gunnar Sandelin konstaterade att ”ett samhälle som faller sönder p.g.a. en alltför stor invandring gagnar ingen.” Han konstaterade också ”att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som vare sig är flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen…

 DN Debatts dåvarande chef Mats Bergstrand summerade den 15 april 2008 läsarnas reaktioner på Sandelins artikel: ”minst 95 procent var positiva och uttryckte sin åsikt och känsla: medierna talar inte sanning om invandringens konsekvenser.”

 Under rubriken ”Tystad debatt skapar SD:s framgång” upprepade Gunnar Sandelin på SvD Brännpunkt den 6 oktober 2010  att ”eftersom alla fakta pekar på en djupt problematisk invandring och möjligen också ett samhälle i utförsbacke, krävs förklaringar från de sju riksdagspartier som alltid markerat konsensus i asylpolitiken. I stället för att problematisera och lyssna till det som är en stor del av befolkningens verklighet har den politiska och mediala eliten ihärdigt strävat efter att uppfostra medborgarna till ”rätt” värdegrund. Att all kritik mot mångkultur och massiv asylinvandring i förhållande till folkmängden har avfärdats som främlingsfientligt har medfört att vi fått ett näst intill totalitärt klimat, där alltfler människor blir rädda och därmed förmodligen också mer benägna att missnöjesrösta.

Journalister som ser sig som väktare av de ”rätta” idealen har agerat med en sällan skådad flockmentalitet under flera decennier.

Avslutningsvis sade sig Gunnar Sandelin frukta att ”denna självpåtagna begränsning av yttrandefriheten starkt bidragit till att Sverige i framtiden riskerar att bli ett alltmer sargat, splittrat och fattigt land.

  ”De ofria ordens tid

 Uttrycket ”De ofria ordens tid” myntades under Andra världskriget av Vilhelm Moberg med anledning av den svenska statsledningens eftergiftspolitik mot nazisterna. Orden äger tyvärr sin giltighet än idag.

Böcker som är kritiska mot den förda invandrings- och integrationspolitiken och ifrågasätter det mångkulturella samhällets välsignelser tigs konsekvent ihjäl på tidningarnas kultursidor och köps inte heller in av biblioteken. 

 Nu senast råder en kompakt tystnad om Jan Millds Vitbok.se – Mångkulturellt facit som utkom för några månader sedan.  Största möjliga tystnad råder också om Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt som enligt baksidestexten är skriven av ”en journalist med lång erfarenhet av medievärlden, som p.g.a. en krympande yttrandefrihet och det växande hotet från islam skriver under pseudonymen Julia Caesar. ”

 En enda orädd journalist – Ulf Nilsson – har anmält Världsmästarna.  I Expressen den 5 oktober 2010 konstaterade Nilsson att författaren ”valt pseudonym av säkerhetsskäl. Ja, säkerhetsskäl, risken att bli attackerad, kanske mördad. För den som sysslar med frågor av det här slaget är Sverige ett farligt land…


I samband med publiceringen av Gunnar Sandelins artikel 2008 berättade Mats Bergstrand att ”det i 2000-talets Sverige fortfarande är så att regeringens integrationsutredare/Masoud Kamali/  i radio kan kalla mig ’rasist’ när jag publicerar en artikel av forskaren Jan Ekberg om invandringens kostnader.” 


Skönmålning och förljugenhet

 I sin debattartikel ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna” i DN 2008 bekräftade Gunnar Sandelin mediernas förljugenhet: ”som reporter på SVT fick jag instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av de största nyhetsprogrammen att ’det ska vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven.’ För att en nyhetssändning skulle bli en ’bra show’ var det önskvärt att det fanns ett offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.”

 Media – och DN:s ledarskribent utgör inget undantag – hävdar att alla problem med invandringen beror på ”socialt utanförskap” och att det därför ”är synd om dem.”  Mest synd är det om de ensamkommande s.k. ”barnen” där bl a DN excellerar i snyftreportage.

Medias rapportering om de afghanska ”flyktingbarn” som julen 2009 ”slängts av från en container i snön mitt i den småländska granskogen” var ett svårslaget rekord i skönmålning, snyft och förljugenhet.

Hit men inte längre räckte de 10 000 dollar de betalat till människosmugglarna. Nu stod de i snön och såg lastbilens bakljus försvinna. De hade irrat omkring i timmar i skogen utan mat och vatten. Tårarna rann nerför kinderna på 14-årige Rahul Sultani när han berättade om skräckfärden instängd i en container” berättade Aftonbladet.

 Till små stackarnas ”fruktansvärda strapatser” hörde att de ”gått vilse och blivit våta om fötterna.”

 När det kom fram att de utan tågbiljetter – snyltandet hade m a o redan börjat – åkt 1:a klass med X2000 från Köpenhamn till Sävsjö tystnade medias gråtvalser


I ett reportage om de afghanska ”barnen” hade TV 4 Nyheter en godsvagn som bakgrund – för att leda tankarna ”i rätt riktning” trots att en 1: klassvagn onekligen varit mer med sanningen överensstämmande!

Ett av medias knep för att väcka sympati är att manipulera orden t ex att kalla halvvuxna män för ”barn”, alla invandrare för ”flyktingar” och utvisning för ”deportation.”

 Att som journalist vara rädd om orden, deras betydelse, innebörd och valörer finns inte i svenska journalisters begreppsvärld.

Media undergräver konsekvent rättsäkerheten i asylprocessen genom sina partsinlagor när det gäller avvisning av icke asylberättigade ”flyktingar.” Media agerar ofta ställföreträdande migrationsdomstol och desavouerar gång på gång Migrationsverkets och domstolarnas i laga ordning fattade avvisningsbeslut genom sina snyftreportage om enskilda fall.

Medias förljugenhet tar sig ofta uttryck i gråtande utvisningshotade ”flyktingbarn” och ”gamla mamma.”

Den 8 augusti i år hade DN en stort uppslagen artikel om ”dödssjuka Rim” som skulle utvisas till Libanon ”trots att den livsavgörande vården är alltför dyr där.”   DN:s reporter ägnade givetvis inte någon tanke på att en dyr vård i Sverige skulle drabba de svenska skattebetalarna.

Så visst: media skriver om invandring men den högst berättigade kritiken gäller hur ni skriver!


Jag föreslår att DN:s ledarskribenter och journalister begrundar Vaclav Havels ord: ”Den kvävande slöja som omger livet i lögn består av ett märkligt material. Så länge den hermetiskt täcker hela samhället tycks den gjord av sten. Men när någon bryter igenom den på en enda punkt, när en ensam människa ropar ’kejsaren är utan kläder’ och när en ensam speldeltagare bryter mot spelets regler och därmed ohjälpligt avslöjar att det är ett spel, står allt i ett annat ljus. Hela slöjan tycks nu gjord av papper och ser ut att ohjälpligt trasas sönder i småbitar.”

 Göran Palm var inne å samma linje. ”Vi har alla sedan länge blivit förda bakom ljuset. Vi blir alla varje dag, varje timme förda bakom ljuset.

  Avslutningsvis

 konstaterade Tomas Anfindsen, Human Rights Service, HRS att ”Pressens rolle i det svenske innvandringsbedraget har vaert helt essensiell. Uten en manipulert informasjonstroem i massmediene, hade det ikke vaert mulig å före den svenske innvandringspolitikken dit hvor Sverige befinne seg idag, til så fantastisk liten protest fra folket.”

 ISM

*



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar