REKLAM

tisdag 1 november 2011

Genmäle till ledaren den 17 oktober ”Sluta jamsa med” 3

Av demokratbloggen (Detta inlägg postades i november 2010)

Dagens Nyheters ledarredaktion

Genmäle till ledaren den 17 oktober ”Sluta jamsa med” Del III



Majoriteten saknar flyktingstatus

Här har vi fallgrop nummer tre: att enbart tala om vad som gynnar oss eller inte.” Ledarskribenten förkastar ”SD:s idé om att hjälpa på platsen som en eufemism för att hålla icke-svenskar borta från Sverige” men medger att ”det i vissa fall kan vara en idé. /…/ Men för den som står mitt i ett brinnande hus eller ett brinnande land är det inget alternativ.”

Fallgropen är snarast att den absoluta majoriteten av dem som kommer hit ”inte står mitt i ett brinnande land.”   Av de 1 235 017 asylsökande som 1980 – 2009  fick permanenta uppehållstillstånd, PUT hade endast 25 548  – fem procent – flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention och 41 162 var kvotflyktingar.

 1 166 307  har fått PUT trots att de inte flytt från ”ett brinnande land”!

Dessutom åker ”flyktingarna” regelbundet på semester till det land de påstår sig ha flytt ifrån ”undan krig och förföljelse ” Så värst rädda för bränder tycks de alltså inte vara!

Ledarskribenten angriper ”den familjevurmande Jimmie Åkesson” för att ”han vill minska anhöriginvandringen med 90 procent.”

Med tanke på anhöriginvandringens omfattning är Åkessons förslag klokt.  Av de 77 000 PUT som beviljades 2009 gick 34 100 till anhöriga.[17 600 fick PUT enligt EES-avtalet, 13 500 till gäststuderande och 11 100 till skyddsbehövande]

Det måste rimligtvis betyda att så gott som inga barn ska få återförenas med sina föräldrar. Och inga äkta hälfter heller.”  

Återföreningen behöver inte med nödvändighet ske i Sverige. Det finns inget som hindrar dem från att återförenas i hemlandet. Risken att råka illa ut i hemlandet är uppenbarligen minimal, eftersom de som sagt gärna åker hem på semester så fort det permanenta uppehållstillståndet utfärdats.

 Invandringens gigantiska kostnader

Det är möjligt, t o m troligt, att vissa invandrare i ekonomiska termer är en förlustaffär för Sverige precis som vissa infödda. Men allt handlar inte om vad vi tjänar pengar på.”

Det är inte bara ”möjligt” och ”troligt” utan ett obestridligt faktum att invandringen är en förlustaffär framför allt p.g.a. invandrarnas dåliga anknytning till arbetsmarknaden. Som i sin tur beror på att så många är oanställbara trots att dåvarande integrationsminister Sahlin upprepade sitt mantra: ”jag är så trött på att åka taxi med ’lekare’ och köpa korv av civilingenjörer.”  

För något år sedan skrev Dala-Demokraten att ca 53 procent av invandrarna i Borlänge var analfabeter.

I sin rapport ”Invandringen och de offentliga finanserna” till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO 2009:3 konstaterar professorn i nationalekonomi vid Växjö universitet Jan Ekberg att ”invandringen inneburit en belastning på svensk ekonomi de senaste decennierna. ”

Mätt i skillnaden mellan vad invandrare tog i anspråk av offentliga transfereringar och vad som betalades in, låg kostnaden för invandringen 2006 på mellan 39,1 och 58, 7 miljarder kr.

Professor Ekberg har beräknat att invandringen alltsedan början av 1990-talet årligen kostar mellan 1,5 och 2 procent av BNP.

Enligt Ekberg ”utgjorde invandringen dessförinnan en statsfinansiell vinst”.

P.g.a. invandrarnas låga deltagande i arbetskraften blir inbetalningarna i skatter och avgifter betydligt lägre än utbetalningar för bidrag och ersättningar.”

Omkring var fjärde invandrare har efter nio år i Sverige inte hittat sitt första jobb.”

Jan Ekberg

Jan Ekberg skrev på DN Debatt den 15 oktober 2009 under rubriken ”Arbetskraft hjälper inte offentlig sektor” att ”effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning är små.  En orsak är att invandringen ökar befolkningen, vilket ställer större krav på den offentliga sektorn.  /…/ Det finns således inga särskilt starka offentligt finansiella argument för framtida invandring. Däremot kan det finnas andra argument. Det kan finnas argument för invandring av specialister, men det rör sig då om ett begränsat antal individer. Dessutom finns skyddsargument för flyktinginvandring.”

Redan i rapporten Ds 1995:68 ”Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter” till Finansdepartementet konstaterade Jan Ekberg och docent Lars Andersson att de tidigare vinsterna från arbetskraftsinvandringen upphörde omkring 1995 p.g.a. ”invandrarna började ta i anspråk det offentliga välfärdssystemet i betydligt större utsträckning än tidigare. Därefter har ett årligt underskott förelegat d.v.s. inkomster överförs numera från svenskbefolkningen till invandrarbefolkningen.”

De båda forskarna kom fram till att de sannolika kostnaderna för enbart 1995 uppgick till 20 miljarder kr. De konstaterade att ”20 miljarder är ett betydande belopp som i princip kunnat få en alternativ användning. Dessutom är den riktning som inkomstöverföringarna numera har ett uttryck för att något blivit fel (!) i förhållande till Sveriges invandrarpolitiska och ekonomisk-politiska målsättningar.” 1997 justerade Jan Ekberg upp kostnaderna till 25-30 miljarder årligen.[Sydsvenskan 21 september 1997]

Enligt universitetslektor Lars Janssons, Göteborgs universitet, beräkningar i boken Mångkultur eller välfärd från 1999 uppgick kostnaderna för invandringen årligen till ca 247 miljarder kr.

I en artikel ”Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden ” i den amerikanska ekonomitidskriften Journal of Population Economics ( Vol. 12, nr 3) beräknade Ekberg de årliga förlusterna till minst 100 miljarder kr. I en TV-debatt ungefär med Lars Jansson, uppgav Ekberg den årliga förlusten till 100 miljarder kr. 

 Medias verklighetsfrämmande världsbild

Gärna en debatt med Sverigedemokraterna. Men varför nödvändigtvis utifrån deras världsbild? – ”Varför så okritiskt utgå från partiets verklighetsbeskrivning? ” 

Möjligen därför att SD:s världsbild stämmer bättre med verkligheten än den självutnämnda moraliska elits som – i tryggt förvar på landets madrasserade ledarreaktioner – ägnar sig åt sin verklighetsfrämmande kampanjjournalistik. 

 ”Varför så okritiskt utgå från SD verklighetsuppfattning?”

Ett skäl att ”utgå från Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning” är att SD har de nödvändiga kunskaperna om massinvandringen och dess negativa konsekvenser och kan föra en debatt baserad på fakta och inte på inlärda mantran och ihåliga argument. 

Under alla de år jag arbetat med dessa frågor har jag sällan stött på människor som vet så mycket om svensk flykting- och invandringspolitik som de som är kritiska mot den” har Helene Lööw konstaterat.

Men att inget av de etablerade partierna hittat Lösningen, med stor L, betyder inte att Sverigedemokraterna har det. ” 

”Lösningen, med stor L” är så självklar att den inte ens skulle behöva påpekas – ett moratorium för all invandring – som inte faller inom ramen för FN:s flyktingkonvention – tills de hundratusentals som redan är här och lever i utanförskap och på skattefinansierad försörjning kommit in i samhället och blivit självförsörjande.


Tacksamhet – en bristvara

Ledarskribenten undrade ”var finns artiklarna om hur tonåringarna i Rinkeby av pur tacksamhet över det nya välfärdslandet vinkar med flaggor när polisen kommer?”

Visst hade det varit klädsamt om förorternas ungdomar visat tacksamhet mot det folk som så generöst tagit emot dem och lika generöst delar med sig av sin välfärd.  I stället ”tackar” de oss genom att anlägga bränder i skolor, på daghem och ungdomsgårdar, sätta bilar i brand, skjuta med automatvapen mot polisstationer, kasta sten mot polis och den räddningstjänst – ambulans och brandkår – som försöker rädda liv och släcka deras anlagda bränder, våldta, misshandla, råna och mörda. Listan på invandringsrelaterade våldsdåd kan – som bekant – göras lång.

 Avslutningsvis

föreslår jag att ledarskribenten begrundar den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord: ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.” Ty det är just till en avgrund den förda invandringspolitiken och havererade integrationspolitiken fört Sverige.

ISM

*


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar