REKLAM

torsdag 15 december 2011

Den moraliska rötan i Rörelsen 4

Avd. käka och kröka 1 

Transports Hasse Ericsson var pionjär i konsten att låta andra betala för egen konsumtion enligt parollen ”bra folk ska ha bra mat.” Och dryck har det visat sig.  Socialdemokratiska politiker tycks ha förläst sig på Karin Boye: ”Den största dagen är en dag av törst.” En tröst som givetvis måste släckas på skattebetalarnas bekostnad.


F d näringsminister Björn Rosengren på porrklubb
Björn Rosengren lät i sin egenskap av TCO-ordförande förbundets medlemmar betala porrklubbsbesök på Carl Greger Sernungs Tabu  den 3 september 1991. Hr Rosengren lyckades efter 55 minuter och två notor på 19 800 och 35 800 kr inte fatta att han befann sig på en porrklubb. Rosengren trodde att han skrev på notor på 198 och 358 kr. Champagnen trodde han var ”vin av något slag.”
Hur lämplig är man som fackordförande och sedermera statsråd med så dålig verklighetsuppfattning?

Givetvis var det – efter känt LO-mönster - chauffören som valt porrklubben!
Hr Rosengren åkte limousine för 167 805 kr under 1993.
Efter porrklubbsbesöket belönades Björn Rosengren av bäste vännen Göran Persson först med en landshövdingepost och sedan med en statsrådspost – den s.k. ”sup(er)ministerposten” på Näringsdepartementet.
ABF-ordföranden i Gävle Lars Björklund viftade med ABF:s kontokort på porrklubb i Paris i juni 1995. Notan gick på 9 9654 kr Trots att porrklubbsbesök inte var någon engångsföreteelse för hr Björklund hade han – enligt känt mönster – ”inte uppfattat” var han befann sig. ”Det är väldigt vad jag tycks ha en förmåga att hamna på sådana ställen” kommenterade hr Björklund för Aftonbladets reporter!

Klipp och klistra med Marjasin
Saxen gick på residenset i Örebro.  Den s-märkte landshövdingen Sigvard Marjasin kortade effektivt Ica- och Konsumkvitton på 34 000 kr för pölsa, gåslever, filmjölk ost, sill och margarin mm till hanterbar storlek.   Han kunde givetvis inte ha kvitton som var längre än han själv! F ö var det förmodligen inte särskilt roligt för Marjasin att kallas ”höjdare.”
 Samtidigt som hr Marjasin krävde länsstyrelsen på 110 000 kr i representationskostnader tog han betalt av sina ”gäster.” Han kunde dock inte uppge namnen på ”gästerna” utan sammanfattade tillställningarna som ”musikafton, socialt umgänge, sociala kontakter eller ”sommarmiddag.”  Endast fantasin satte gränser för hr Marjasin.
Tre dagar före sin avgång i oktober 1994 handlade Marjasin på Systemet för 17 00 kr. Räkningen attesterade han själv. Ingen visste vart större delen av spriten tog vägen.

Ett bolag, som driver Aspa konferenscenter, ägt av Siewert Öholm med hustru, fick tack vare gode vännen Marjasin ett bidrag på 650 000 kr. För vad var som vanligt oklart.
Palmekommissionen drack ofta sina möten på Operakällaren. Vid en sammankomst i januari 1995 dracks det för 3 811 kr. I augusti 2005 konfererade kommissionen på Aspa herrgård under tre dagar för 63 405 kr.   I januari 2006 konfererade man på Rönneberga, Lidingö för 42 615 kr. Under Marjasins ordförandeskap blev spritnotorna så höga att justitiedepartementet tvingades ingripa.
Jan O Karlssons arbetsmiddag med lustiga hattar
En av de framstående socialdemokrater som visade sig ha svårt att skilja på mitt och ditt var statsrådet Jan O Karlsson, som lät skattebetalarna stå för en privat kräftskiva.
Det var givetvis djupt tragiskt att sosseregeringens förmodligen rikaste minister med en årslön på tre miljoner kr eller 253 000 kr i månaden inte hade råd att bjuda sina vänner med fruar på kräftor, vin, öl och snaps utan valde i sann socialdemokratisk anda att vältra över kostnaden på skattebetalarna!

Den snikne Karlsson hade dessutom – precis som Don Juan – vålnader vid bordet.  Han kunde nämligen inte uppge gästernas namn. Kanske var också skattebetalarna osynliga gäster vid Karlssons bord?  Vi var förmodligen också med på den s.k. ”planeringsmiddagen” på Gotland då det gick åt 1,6 liter vin per person!
Enligt Göran Persson var reglerna för representation ”otydliga.”  Om reglerna var så luddiga att det uppstår problem om det rör sig om en arbetsmiddag eller ett kräftkalas får man hoppas att regelverket förenklats så att även statsråden begriper dem!  Men det kanske inte är regelverket utan omdömet det är fel på.  Björn Rosengren var uppenbarligen inte ensam om att ha svårt att orientera sig i tid och rum utan även hr Karlsson: ”Har jag en privat kräftskiva med skojiga hattar eller är jag i hatten på en arbetsmiddag?  Socialdemokraten P A Sahlberg tyckte att ”det hedrar (sic) Jan O Karlsson att han erbjudit sig att betala tillbaka pengarna för kräftskivan. Det är mänskligt att göra misstag.”
Mats Svegfors som av socialdemokraterna belönats för visad respekt för makthavarna med en landshövdingepost tyckte inte att det faktum att ”13 personer delat på två tjog kräftor inte var något att bråka om.”  Nu var det inte hur mycket de åt som var problemet, utan att de åt och drack inte på miljonären Karlssons utan på skattebetalarnas bekostnad!
Konsten att leva gott på skattebetalarnas bekostnad är något som det s-märkta politiska frälset behärskar! Det är givetvis lätt att vara flott och generös när det är andras – d.v.s. skattebetalarnas pengar – som prasslar i fickorna.
Säg det kalas som skattebetalarna i ”solidaritetens och rättvisans” namn inte får bekosta! Det illustra ”kräftskivegänget” hade träffats regelbundet sedan 1994
 När den utfattige Jan O Karlsson handplockats till EU:s revisionsrätt fick han ett flyttbidrag på drygt en kvarts miljon av skattebetalarna. Samt givetvis dubbla löner och pensionsförmåner.
Det går givetvis inte att ursäkta politiker som halkat omkring i gränslandet mellan” slarv” och ”fusk” när det gäller traktamentsavdragen för måltider. Att dessutom skylla på krångliga redovisningssystem gör bara saken värre.
Claes Örtendahl och de försvunna kvittona
Den f d statssekreteraren och sedermera f d generaldirektören för Socialstyrelsen Claes Örtendahl slarvade bort kvitton för femsiffriga belopp.  Bl. a saknades kvitton för ett stort antal middagar och taxiresor. Därtill kom oredovisade bilhyror, parkeringsavgifter, telefonutlägg, inköp av blommor. Under perioden 1990-93 hade enligt DN:s granskning 45 krogbesök betalats med statens kontokort och i samtliga fall saknades kvitton.

Som GD för Socialstyrelsen ansåg hr Örtendahl f ö att ”40-talisterna haft det så väl förspänt att de gott kunde betala sin vård på ålderns höst.”

ISM
*


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar