Detta är en
framtidsroman och handlar om vad som sker omkring år 2083 – och inte som en del
påstår, Breiviks egna åsikter.
– Demokratbloggen
Kulturmarxistisk/multikulturalistisk/självmordshumanistisk/globalistisk
media
"[I Väst] kan impopulära idéer
tystas, och obehagliga fakta hållas i mörkret, utan något behov av ett
officiellt förbud."
George Orwell,
UK författare
Kulturmarxistisk
media (politiskt korrekt MSM) propagerar aktivt multikulturalism och
anti-traditionalism/nationalism och bidrar därför aktivt till förintelsen av europeiska
identiteter, kulturer och nationell suveränitet. Tänkandet ser ut att vara att om
du kliar någon slumpmässig europé så finns det vanligtvis en nazist lurandes under
ytan och bara väntar på att komma ut.
Det finns bara
två möjliga versioner av europeer: de politiskt korrekta “kapitulations-apor” och
nazisterna. Om vi inte är de förra, så blir det logiskt att vi måste vara de
senare. Den attityden avslöjar ett helt genomgripande hat som demoniserar absolut
vad som helst europeer gör för att skydda sin värdighet, kultur och arv. Det speglar
multikulturalismen nära, vilken är anti-västlig, men speciellt en
anti-europeisk hatideologi.
Fråga dig själv
om du känner till något enskilt media företag som öppet motsätter sig multikulturalism
och den kulturmarxistiska/multikulturalistiska världsåskådningen? Mer än 95% av
journalister, redaktörer, förläggare stödjer islamisering av Europa indirekt
eller direkt genom att stödja och propagera den europeiska multikulturalistiska
världsåskådningen[3]. Ändå stödjer nästan 50% av europeerna kulturkonservativ
politik. Väldigt få vill erkänna det eftersom det innebär särskild stigma. Med
andra ord är den så kallade “fria pressen” inte fri alls. Medias huvudfåra har
kapats av kulturmarxister, humanister och globalister och handlar inte i
europeernas och Europas intresse.
De muslimska
kravallerna i Frankrike, den 8-15 juli, 2009, illustrerade det här väl. Det
franska inrikesministeriet utfärdade order till prefekterna att inte
kommunicera med media om kriminalstatistik och annan viktig information. Dessutom
var massmediaföretagen speciellt instruerade att inte skriva om kravallerna eftersom
inrikesministeriet beordrade en full Media Blackout. Dessutom; Order att inte
tala till media gavs till brandmän, gendarmer och polisen. Läckor indikerade
emellertid att ungefär 800-1500 bilar, totals byggnader och skogar hade brunnit
ner under den perioden, fler 13 poliser skadades och fler än 300 muslimska
ungdomar arresterades[1][2].
Det skrämmande
med det hela är att inga massmedia (Västeuropa/USA) rapporterade någonting om
detta till sitt folk. Denna speciella incident och hundratals av “liknande” incidenter
bevisar att de kulturmarxistiska/multikulturalistiska regeringarna och media konspirerar
mot sitt eget folk genom att göra allt för att hålla sanningen från dem. De vet
att de multikulturalistiska doktrinerna kommer att leda oss till fördärvet men
är beslutna att fortsätta propagera, verkställa och “skydda” det europeiska
multikulturalistiska systemet, oavsett hur mycket mänskligt lidande det
resulterar i under vägen (Precis som Sovjetiska Ryssland under 70- och 80-talen).
Nyhetskorporationer kontrollerade av
kulturmarxister/multikulturalister, fullskaligt krig mot kulturkonservatism/nationalism.
Här finns
tusentals exempel på karaktärsmord (allting från att hugga sönder en Bruce
Bawer bok och porträttera honom som en “fradga-runt-munnen-rasist till att
fullständigt ignorera andra viktiga arbeten fullständigt) och andra direkta
attacker och avsiktlig “media tystnad” angående muslimska kravaller (och andra
frågor de inte vill ta upp) i Västeuropa.
Den 14 september
2009 blev en person jag känner kontaktad av en vän som arbetar för en stor
norsk nyhetsbyrå. Han berättade om någonting skrämmande och något upprörande
som han hade bevittnat i samband med bevakningen av intifadan i Göteborg (Muslimska
kravaller i Göteborg, Sverige under Ramadan i augusti/september). Enligt honom
hade alla stora mediaföretag i Norge (I samarabete med de största svenska
nyhetsbyråerna) skapat en allians för att hindra sanningen att komma ut, eller
åtminstone hålla inne med sanningen så länge som möjligt och åtminstone till
efter valet i Norge den 13 september.
Hans exakta ord
var;
“Det är en farlig väg vi vandrar när
sanningen systematiskt halls tillbaka och när vi är villiga att gå så långt för
att bevaka konsekvenserna av det multikulturalistiska samhället. Det här har
tillåtits utvecklas till den grad där det är ett demokratiskt problem. “
Det är verkligen
störande hur de stora nyhetsbyråerna lyckats nå konsensus angående denna
avsiktliga cover-up eller “media blackout” med avsikten att censurera
kravallerna. Hur var det möjligt att vi I slutändan skulle få en synkroniserad
mediakår som är villig att gå så här långt för att hålla tillbaka sanningen från
det norska/svenska folket om något så viktigt?
Följande log
beskriver hur detta sipprade ut:
August 21/22 – rapporter strömmar på stora
nyhetskontor angående muslimska kravaller i Göteborg, Sverige. En artikel
skapas på en byrå men chefredaktören beslutar att inte publicera den.
August 22 – Ett jihadistiskt manifest är uppsatt i
Rosengård, Sverige, Norska mediabolag är informerade om detta den 23:e. Det är
klart nu för manga chefredaktörer i de stora norska nyhetsbyråerna att detta
visar att kravallerna kommer att fortsätta och att det har ett faktiskt
nyhetsvärde. Emellertid antar de flesta av dem (förhoppningsvis) att
kravallerna kommer att upphöra inom en vecka högst.
August 23 – Tidigt på morgonen blev chefredaktören
för Aftenposten, Hilde Haugsgjerd kontaktad av Jan Helin från den stora svenska
nyhetstidningen Aftonbladet då hon bads att lägga locket på storyn och/eller
åtminstone skriva så lite som möjligt om kravallerna. Hon blir åtsagd att
informera andra norska chefredaktörer. Det är okänt vad som diskuterades I
övrigt.
Efter detta
telefonsamtal med Jan Helin ringer Hilde Haugsgjerd chefredaktören på
Dagbladet, Anne Aasheim där de blir ense om att det här är en story som i
betydande grad skulle kunna gynna det norska Fremskrittspartiet (FrP, det enda
anti-invandringspartiet) och de kommer att sätta immigration/asylsökning/islamrelaterade
diskussioner på sin agenda just innan valet; Detta måste förhindras till varje
pris. De går med på att kontakta chefredaktörer i alla store norska
nyhetsbyråer och hålla en telefonkonferens där de diskuterar den här frågan senare
samma dag (det bör noteras att ALLA norska nyhetsbyråer stödjer multikulturalism
med många av sin nyckelpersonal med politisk marxistisk/pro-multikulturalistisk
bakgrund). Enligt källan hard et intygats att följande individer deltog I
telefonkonferensen:
Redaktör i VG
Nett: Espen Egil Hansen (på Bernt Olufsens vägnar), Hans-Tore Bjerkaas(redaktör
på NRK), Carsten Bleness (redaktör på Dagsavisen), Jan Ove Årsæther (redaktör
på TV2), Hilde Haugsgjerd (Aftenposten) och Anne Aasheim (Dagbladet).
Enligt källan
var det en spänd stämning mellan deltagarna. Espen Egil Hansen och Jan Ove
Årsæther förslog att ge storyn ”någon” bevakning så att det inte skulle bli
några spekulationer angående det faktum att norska nyhetsbyråer hade censurerat
kravallerna om de höll på längre än förväntat. De drog paralleller till
Pariskravallerna och diskuterade om det kunde eskalera. Enligt källan var Anne
Aasheim rasande på Espen Egil Hansen och Jan Over Årsæther och anklagade dem för
att stödja rasism och hjälpa Fremskrittspartiet i deras valkampanj genom att
bevaka kravallerna.
De var alla
eniga mot slutet att den mest pragmatiska inställningen var att inte bevaka
kravallerna alls och att informera andra redaktörer i skilda nyhetsbyråer att
också avsiktligt ignorera det.
August 28 – två mordförsök på svensk polis och
mängder av bilbränder och byggnader resulterar I en situation där de stora
svenska nyhetsbyråerna “tvingas” att berätta om kravallerna till en viss grad.
Som tidigare beslutas det att orden: “Islam”, “Muslim”, “Jihad” eller
“intifada” ska inkluderas I några artiklar eller reportage (det här är en
vanlig konsensus bland europeiska massmedia i allmänhet).
En ökande mängd
tips (och krav från enskilda att bevaka händelserna) väller in i de norska
nyhetskontoren men de vägrar fortfarande att bevaka det (bara 1-2 veckor innan
det norska valet).
6-8 september – De lyckades behålla censuren tills
omkring 6-8 september. Efter det börjar rapporter att publiceras på oberoende bloggar
och dessa händelser distribueras över internet. Många personer på internetforum
kräver att massmedia bevakar händelserna och de kallar det för illdåd och
odemokratiskt beteende; Trycket ökar på nyhetsbyråerna.
Vid den här
tidpunkten börjar Hilde Haugsgjerd att tvivla på huruvida det är för riskabelt
att fortsätta den mediala blockeringen. Hon börjar känna ökat tryck från sin
egen personal (Aftenposten har tidigare varit ett kulturkonservativt
nyhetsorgan fram till 1972, då det infiltrerades av kulturmarxister, men den
anses fortfarande som den mest konservativa av massmediebyråerna). Efter några
telefonsamtal fram och tillbaka mellan redaktörerna under den tiden då frågan
igen diskuterades och de värderar möjligheten av att avsluta censuren. Emellertid
så blev de alla eniga o matt fortsätta mediablockaden.
September 13 (1 dag före det norska valet) – då
ringer Hilde Haugsgjerd till Anne Aasheim och talar om för henne att hon tänker
publicera en kort artikel om kravallerna, men hon tänker moderera den (skala
ner den) och se till att artikeln in te är framhävande. Det här beslutet tar
hon för att skapa något slags alibi så att de konservativa inte kan påstå att
Aftenposten avsiktligt konspirerar mot det norska folket genom att delta i
icke-demokratiska aktiviteter (avsiktlig mediablockering). Vid den tidpunkten
är det hög diskussion på olika forum och bloggar om massmedias “fullskaliga
krig” mot Fremskrittspartiet (FrP).
En del av
förklaringarna man använde till konservativa som krävde bevakning under denna
period (angående de svenska, brittiska, franska kravallerna) var dessa:
- NRK: Tre olika förklaringar: “inte
nyhetsvärt” och “vi har inte hört någonting om detta” och “beslutet att bevaka
den här historien är under betänkande”.
- TV2: “vi har inte hört någonting om
detta”
- Aftenposten: “Vår reporter (som skulle
till att bevaka detta) är sjuk, vi bevakar det snart”
September 14 – Norska valet – Fremskrittspartiets
resultat: 22,9% (ner 6-8 procentenheter) från tidigare val på grund av
intensiva mediaangrepp från en synkroniserad nyhetskorporation under hela 8
veckor.
September 20 – NRK, den norska statliga kanalen är nu
(efter 6 veckor!) igång med en TV-sändning om intifadan i Göteborg, Sverige, en
vecka efter valet…
Slutsats:
Alla stora
nyhetsbyråer I Norge konspirerade avsiktligt (och fortsätter att konspirera) mot
det norska folket och saboterade valet 2009 genom att initiera
mediablockeringar av viktiga händelser (den muslimska intifadan i Göteborg, de
muslimska kravallerna på flera platser i England och de muslimska kravallerna i
Frankrike ett par månader tidigare). Inte bara att de “rånade” Fremskrittspartiet
på väsentlig bevakning vilket skulle ha garanterat partiet åtminstone 28-30% av
rösterna (om dessa händelser hade fått en rättvis bevakning och uppmärksamhet).
Precis varenda nyhetsbyrå (en del av dem hade varit neutrala mot
Fremskrittspartiet i många fall) synkroniserade ett “fullskaligt mediakrig” (genom
att använda framför allt skrämseltaktik och varierande andra angrepp) mot
Fremskrittspartiet åtta veckor före val. Vid tiden hade Fremskrittspartiet
28-30% under flertalet mätningar och jag antar att massmedia blev panikslagna (som
de följande 8 veckorna med synkroniserat krig visar).
Mot dagens slut
hade de stora nyhetsbyråerna lyckats sabotera valet igen och förstöra FrP:s möjligheter.
FrP blödde under denna medial krigskampanj och förlorade 6-8 procentandelar, och
slutade på 22,9%.
De allsmäktiga
norska/svenska kulturmarxistiska media kårerna manipulerade påtagligt det
norska valet och den kulturmarxistiska/multikulturalistiska regeringen (bestående
av Arbetarpartiet, Socialistiskt vänster Parti och Center Partiet) kunde få
fortsätta sin gamla bana med muslimsk massinvandring (kolonisering) och
islamisering av Norge.
Dessa typer av
odemokratiska mediastrategier är inte bara begränsade till Norge/Sverige utan
är rådande i alla Västeuropeiska länder. Frankrike är ett mycket bra exempel där
mediablockering är oerhört vanligt (även med ministerstyre).
Det finns inget
sådant som en “fri press” I Västeuropa och har inte varit det sedan de senaste kulturkonservativa
(kritisk mot multikulturalism) nyhetsbyråerna infiltrerades under 70-talet. En
majoritet av de Västeuropeiska länderna har inte en enda kulturkonservativ nyhetsbyrå
kvar och det bidrar till att förlama våra demokratier och gör dem dysfunktionella.
Detta bidrar åter till att radikalisera moderata kulturkonservativa krafter därför
att ett ökat antal människor känner att vi nu lever i en repressiv totalitär kulturmarxistisk/multikulturalistisk
stat.
Det finns ingen
demokrati I Västeuropa, och Norge och Sverige är två av världens mest
repressiva marxistiska regimer.
*
