Ersättningen för
flyktingar har inte höjts på 18 år skriker Sydsvenskan i en fet och indignerad rubrik på
förstasidan i sin papperstidning (29/10).
Att det som sedan
redovisas gäller asylsökande, inte flyktingar,
framgår endast av den finstilta fortsättningen.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/flyktingar-far-61-kr-om-dagen/
Flykting kan endast den kallas som erhållit
uppehållstillstånd utifrån den svenska utlänningslagens kriterier gällande
skyddsbehov. Bedömningar som relativt vår omvärld är i särklass “generösa”.
Beträffande den
ekonomiska ersättningen för denna kategori så har det ända sedan 1992 års Lag om
introduktionsersättning skett en höjning vida överträffande den som
gäller pensioner och ersättningar i de försäkringssystem som gäller den svenska
befolkningen.
Som om inte den
provocerande särbehandlingen av “nysvenskar” skulle vara mer än tillräcklig,
infördes av Alliansen fr. o m 2010 det s.k. Etableringsstödet. Genom detta har
inte bara ersättningssummorna höjts generellt. Dessutom har den i förhållande
till exempelvis svenskars försörjningsstöd redan mycket höga ersättningen
plussats på med ett bostadsbidrag upp till 5700 kronor. Utöver detta medför
egna inkomster upp till 8000 kr/månad ingen reducering av etableringsstödet.
Att Asylsvenskan
basunerar ut den indignerade rubriken om stackars “flyktingar” som
inte har fått höjda ersättningar på 18 år, syftar naturligtvis till att vädja
hos läsarna om ytterligare empati och stöd för potentiella “nysvenskar” och
fortsatt massinvandringspolitik.
Huruvida den
bifogade artikeln av Oskar Andersson om Khalid Hassan Said kan gagna det
“goda” uppsåtet, är osäkert. Helt lidande ser inte den fryntlige somaliern ut –
även om han beklagar sig över att inte så ofta ha råd att “gå och ta en
kopp kaffe med en kompis”. I förbifarten nämns att han lämnat
hustru och fem barn hemma Somalia, medan han här i Sverige klamrat sig kvar på
det tredje året.
Det som inte
redovisas i artikeln är hur många överklaganden som utnyttjats och hur många
ytterligare han avser att använda sig av tills han av “humanitära” skäl
erhåller sitt PUT i honungslandet Sverige.
Visst är Sverige fantastiskt – knappast att jämföra med det Malta
som Khalid Hassan Said valde bort på sin väg mot det goda livet.
//Kenneth Sandberg
*
