måndag 10 april 2017

Kärleksmanifestation



Har precis sett den direktsända s.k. Kärleksmanifestationen från Sergels torg i Stockholm där man skulle hedra dom omkomna i fredagens terrorattentat.

Först måste jag säga att detta arrangemang visar med all önskvärd tydlighet hur naiva svenska myndigheter och polis är. Det sades att ca 10 000 människor samlades vid Sergels torg och jag kan inte förstå hur man från myndigheternas sida kan tillåta en sådan folksamling på platsen för attentatet bara knappt två dygn senare.

Denna folksamling var som gjord för ännu ett attentat och vad säger att det inte fortfarande finns icke gripna medlemmar i den eventuella organisation som är ansvarig för dådet i fredags och som fortfarande går fria och mycket väl kunde blanda sig in i folkmassan. Tänk ett par självmordsbombare som utlöser sin sprängladdning mitt i massan av folk. Hur många skulle inte bara bli ihjältrampade i den panik som utbryter när detta sker?

Nu hände inte något sådant men jag tycker att bara en sådan sak som att denna manifestation kunde hållas, på ett kusligt sätt visar myndigheternas flathet och naivitet.



Efterspelet av attentatet dagen efter var egentligen inget annat än ett vämjeligt skådespel i hyckleri då ett otal politiker som faktiskt genom sin invandrings- och flyktingpolitik är ansvariga för fyra personers död samt att ett femtontal har kommit till skada. Fyra personer bara i detta attentat alltså, hur många som under alla dom år som blivit mördade, våldtagna, misshandlade, rånade mm som denna vansinnespolitik pågått där mångkulturella primitiva vildar utan någon som helst kontroll invaderat landet är det ingen som vet eller kan hålla reda på. 

Bland dessa politiker fanns t ex f d biografpisserskan Gudrun Schyman som ju företräder ett parti som för en ännu mer liberal invandringspolitik än den vi har nu. Det är den politik som har möjliggjort att terroristen Akilov Rahmat från Uzbekistan har kunnat hänga kvar i landet trots ett avvisningsbeslut förra året.

I raden av vämjeliga hycklare fanns vänsterpartisten Jonas Sjöstedt som likt den f d biografpisserskan indirekt också är ansvarig för terrordådet. Den kanske mest vämjeliga av dessa förrädare som också sökte sig till attentatsplatsen var tölpen Fridolin som mer eller mindre stod och hånflinade när han berömde hur duktiga stockholmarna var som ställde upp för varandra efter attentatet.

Hans partikamrat Åsa Romson var också på plats men denna gången fälldes inga tårar som det gjordes då hon tillsammans med Löven tillkännagav en striktare bevakning av landets gränser under ett pressmöte i riksdagen.

Flera hycklande politiker passade på att visa upp sina fula trynen utan några som helst synliga skamkänslor vid attentatsplatsen, men jag orkar inte nämna dem alla.

För att återgå till dagens s.k. Kärleksmanifestation så kan jag bara beskriva den som mer eller mindre en skymf mot offren och dess anhöriga. Skulle jag ha haft en när och kär anhörig bland offren så skulle jag faktiskt ha blivit riktigt förbannad över detta spektakel.

För det första så var det hela tydligen ett helt privat initiativ av två troligtvis muslimer. Även om dom hade arrangerat detta seriöst och syftet var vällovligt så tycker jag att just muslimer skall ligga j-igt lågt när det gäller arrangerandet av manifestationer där orsaken är att just en muslimsk terrorist har tagit livet av ett antal oskyldiga människor.

En annan, troligtvis också muslim, vid namn Bahar Pars höll ett tal och jag kan inte hjälpa det men jag tycker att hennes tal rimmar mycket falskt och fel i detta sammanhang.

Efter henne kom två rappande negrer som hoppade omkring och studsade likt två, ja jag vill inte skriva vad, på scenen där den enen hade en docka eller var det kanske t om ett barn i en sele på magen. Vad den dockan eller barnet hade i sammanhanget att göra förstår jag inte. Egentligen så förstår jag överhuvudtaget inte vad dom här båda rappande stollarna hade där att göra.

Nu kommer vi till det värsta inslaget i denna Kärleksmanifestation. Och det var en herre vid namn Milad Mohammadi som presenterades som föreläsare. Vad han var föreläsare i framkom inte och det kanske vi skall vara tacksamma över.

Han började gasta och skrika en massa mångkulturella PK- floskler om solidaritet och sammanhållning och kärlek och hur mycket han älskade Stockholm och att han var en äkta stockholmare bla bla bla...

Hade han sagt att han älskade IS och att han var en äkta IS- jihadist så hade jag trott honom fullt ut för med sitt skägg i äkta IS-stil och med sitt rabblande likt en IS- jihadist som just skall verkställa en avrättning var han på pricken lik en sådan. Det var egentligen bara en IS- flagga i handen som saknades så skulle bilden vara fullbordad.

Hur som helst så var det ett mycket osmakligt sätt att hedra offren för en muslimsk terrorattack.

I publikhavet kunde man då och då skönja olika plakat och det var ett som upprörde mig en hel del. På det plakatet stod det följande: Fred och kärlek från svenska muslimer!

Jag och säkerligen många med mig betackar oss för dylika freds och kärleksförklaringar som vi har åsett i vår huvudstad samt i andra länders huvudstäder och jag uppmanar bäraren av detta plakat att köra upp det i den kroppsdel dit solen lyser minst efter avslutat manifesterande och visa dig aldrig mer med ett plakat med den texten.

Kontentan av den s.k. Kärleksmanifestationen var enligt min mening att det inte var något annat än en grov förolämpning och skymf mot både offren och deras anhöriga.

Om en sådan här manifestation med detta innehåll hade hållits i ett annat land som bebos av lite mer sunt tänkande människor så hade troligtvis dom flesta begett sig därifrån långt innan det hade slutat och i varje fall när amatörjihadisten satte i gång.

Men detta hände givetvis inte i Stockholm på Sergels torg och detta visar egentligen bara att det har gått för långt i detta land med dess till 87% indoktrinerade och PK- hjärntvättade befolkning vad det gäller att göra landet mångkulturellt. Och skulle det ha funnits en eller ett par självmordsbombare på plats så tror jag inte ens att jag hade tyckt synd om er.

Loppet är med andra ord kört, Sverige!


Sandor Herold, invandrare i Malmö



1 kommentar:

  1. Först väljer man vid val, sedan klagas det på resultatet!

    SvaraRadera