fredag 21 april 2017

Ödesfrågorna




AnnaCarin Söderhielm
"När svenskarna pratar invandring och migration misstolkar vi varandra i större utsträckning än vi är medvetna om. Vi måste sluta generalisera och raljera om vi ska kunna åstadkomma ett önskvärt samhälle för alla.

Några är rädda för att rasister ska förstöra Sverige. Andra är rädda för att det politiskt korrekta etablissemanget ska förstöra Sverige. Somliga är rädda för att terrorister ska förstöra Sverige. En del är rädda för att muslimer i allmänhet ska förstöra Sverige. Jag tror inte att något av det kommer att hända, men jag har stor förståelse för rädsla för terrorister, för kriminalitet, för skev kvinnosyn, för hederskultur, för hat, för rasism, för intolerans och för naivitet.

Majoriteten invandrare är vettiga människor precis som de flesta av oss infödda är. Och många ”Sverigevänner” är inte rasister, utan människor som är oroliga över att det svenska samhället alltmer ska börja likna de länder som människor flyr ifrån.

Vi behöver diskutera problem öppet och sakligt utifrån fakta, annars växer misstro och frustration istället för tillit. Vi behöver också synliggöra sådant som är bra och fungerar. Berättelserna om det som är positivt behöver också plats.

Med all den klokhet och kompetens som finns i det här landet är jag övertygad om att vi kan fixa det. Tillsammans".

...........



Bästa AnnaCarin,
Din text utstrålar all den välvilja som kan sägas vara essensen av den svenskhet och det folk som under många år förmått bygga upp och leva i ett folkhem med trygghet och välfärd.

Men du får ursäkta AnnaCarin; Jag måste vara ärlig och säga rakt ut att texten därtill vittnar om ett stort mått av - kärleksfull och sympatisk, men inte desto mindre - naivitet. Den "utmaning" - läs problemen - som du avhandlar gäller i verkligheten ingalunda enbart huruvida ett antal individer, ibland större grupper, ska kunna införlivas och fungera i samförstånd med oss svenskar. Det är helt orealistiskt att tro att vi ska "fixa" det vi nu står inför med sådan "social ingenjörskonst" - sedan en tid kallat "integrationspolitik" - som vi tidigare i det homogena Sverige utvecklade ett Folkhem medelst.

Vi står inför ett "makroproblem" av sociologiskt-politiskt slag där senare års massinvandring dels medför en befolkningsutveckling/förändring som är gigantisk, dels en förvandling av religiöst, kulturellt, etniskt, språkligt och socialt slag som vi definitivt kommer att förlora kontrollen över och som kommer att leda till kaos och sammanbrott för vår nation. Inom några få decennier lär vi ha samma dysfunktionella samhälle som idag råder i Mellanöstern och Afrika. Med tillhörande konflikter och krig!

Detta under förutsättning att de styrande inte vänder 180 grader gällande asyl- och invandringspolitiken!

Bästa AnnaCarin, ta ett steg tillbaka och betrakta hur det ser ut i vår omvärld. Närmare bestämt i tredje världen. Där står redan idag flera hundra miljoner människor i begrepp att snarast möjligt ta sig till Europa - och Sverige. Det senare målet på grund av vår hitintills extremt "generösa" hantering av immigranter av olika slag. Utan tvivel kommer i accelererande takt ytterligare någon miljard av de människor som - i jämförelse med Sverige - lever i stor fattigdom och med sociala och politiska konflikter, att ha Europa och det nordliga "välfärdslandet" Sverige som mål för sin emigration. Utvecklingen av kommunikationerna - inte minst de som ger information via mobiler, internet och TV om hur livet ser ut på andra sidan jordklotet - medför oundvikligen att man också gör allt för att hitta de vägar och transportsystem som kan möjliggöra migrationen.

Således AnnaCarin, är vi idag ställda inför frågan huruvida vi ska prioritera "generositet" och "solidaritet" genom att fortsätta ta emot hågade migranter i Sverige, eller om vi i första hand ska ta ansvar för vår egen överlevnad - såväl svensken som folkslag, som en fungerande nation. För att därefter i möjligaste mån ge hjälp-till-självhjälp för de drygt 3-4 miljarder människor som bäst behöver det - och för att dessa på plats ska kunna utveckla sina egna hemländer. För mig är valet enkelt av flera skäl; Dels har vi störst ansvar för våra egna barns o barnbarns överlevnad. Dels gör vi ingen som helst nytta för vår omvärld om vi istället låter Sverige gå under på grund av en politik byggd på ansvarslös "välvilja".

Apropå begreppen som du nämner i din text: Ovanstående ståndpunkter är ingalunda "rasism", menar jag. Det är i sanningens namn något helt annat. Nämligen realism.

Mvh
//Kenneth Sandberg

P.S.

Den av "välvilja" karaktäriserade AnnCarin S. har inte behagat svara på mitt mail till henne. Antar att hon inte bevärdigar "flykting"-motståndare en dialog..?

Av diverse artiklar i massmedia framgår att hennes engagemang för miljön och för barnens skolmat är stort. Att däremot omsorgen om våra efterföljande inte sträcker sig så långt som att försöka påverka den helt avgörande frågan för deras möjlighet att överleva i ett framtida Sverige, förefaller uppenbart. Ger onekligen vibbar om att kvinnan ifråga kanske har en nära relation till partier som MP och/eller FI.!?

D.S.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar