onsdag 5 juli 2017

Sommar 2017 i Sverige



Nedan en ögonblicksskildring från en helt vanlig vardag, juli månad 2017.



Stannar av med min cykel vid den gamla f.d. fabrikslokalen som nu används som bilverkstad. I den mörka fönsterlösa lokalen – råkall om vintrarna – jobbar en grabb från bygden. Overallen vittnar om mycket och hårt arbete, i en förmodligen inte alltför lukrativ nisch. Därför ser jag honom slita med grejorna varje dag, från morgon till kväll och inte sällan på helgerna. Från mitt eget anlitande av honom inser jag av hans hantering av kassa och kvitton att han är en av de många svenskar som varje år förser stat och kommun med skatteintäkter.



Ett par kilometer längre fram på min färd korsar jag det vattendrag där ytterligare en av de många fabriker legat som sett flera generationers strävan att bygga upp det välfärdssamhälle som efterhand också tillmätte Sverige både beundran och avund ute i världen. Vid denna bro stod tre män i 20-25 års ålder och idkade fiske, med en diger uppsättning avancerade redskap. Killarna såg både friska och starka ut, iklädda fina märkeskläder för fritid. En liten bit därifrån stod deras likaledes fina vita Volvo av inte alltför gammalt datum parkerad. Männens utseende vittnade om härkomst från något land i Mellanöstern.

Efter ytterligare en knapp kilometer passerade jag, även här under en av vattendragets broar, två män idkande hobbyn fiske. Båda något äldre, det ena exemplaret uppskattningsvis i 60-års ålder och med ett utseende som associerade till forna Jugoslavien. Också dessa två försedda med en imponerande uppsättning, sannolikt ganska dyra, fiskeredskap.

Femhundra meter längre fram på en för ändamålet (.!?) uppförd brygga stod så två yngre personer med syrianskt/afghanskt/irakiskt utseende och ägnade sig åt samma ansträngande kamp för att glesa ut fiskebeståndet. Tydligen var det i mödosammaste laget för några av deras vänner, eftersom det satt tre unga män av synbart samma härkomst på en filt med fokus på en matkorg. I deras sällskap satt en blond – sannolikt svensk – kvinna på cirka 50 år. Troligtvis tillhörde hon personalen på den närliggande asylförläggningen, som här och nu utförde sitt arbete i form av sällskap och ansvar för att de unga flyktingarna inte skulle komma vilse eller lida näringsbrist. Inom parantes kan inflikas att hon till utseende och “engagerat image” påminde väldigt starkt om de många kvinnor som “ideellt” och/eller medelst HVB-hem tagit sig an “ensamkommande flyktingbarn” – och som omvittnat, sedermera offentliggjort, uttalat sig om det behjärtansvärda i att ge dessa “allt av närhet”. Inklusive intimitet och sängvärme.



Således; Ovanstående en helt vanlig vardag i Sverige sommaren 2017. Varav några konklusioner låter sig göras:

  • Sannolikt – och förhoppningsvis – har ett antal “vanliga” (snart unika..?) svenskar också tid, råd och möjlighet att så här på sommaren ta några veckors semester och koppla av med t ex fiske.

  • För de allra flesta är dessa semesterveckor dock både i tid begränsade och till period förlagd utanför den enskildes möjlighet att påverka alltför mycket. Vilket ibland på grund av vårt nyckfulla nordiska klimat inte blir alldeles optimalt vad gäller det solande och den avkopplande trivsel som hälsan kräver.

  • De fiskande personerna som denna dag – liksom andra dagar sedan lång tid – njöt av sommar och frihet (i synnerhet gällande arbetsplikten) har däremot uppenbarligen inte sina liv och sina hobbys lika begränsade som “Svensson”. Sannolikt har de redan njutit sitt otium (!) i Sverige sedan några år tillbaka – och lär få “stå ut med” detta välfärdstillstånd resten av sina liv.

  • I ett hänseende kan dessa “kulturberikare” naturligtvis av PK-etablissemanget beskrivas som välintegrerade i det svenska samhället. Dom som står vid vattendragen under dagarna ingår inte – åtminstone för stunden – i de gäng från “utanförskapets miljöer” som ägnar sig åt skjutningar eller andra grovt kriminella handlingar.

Huruvida min bekant bilreparatören denna sommar ska unna sig någon veckas sol och rekreation är något oklart. Lokalen och utrustningen drar kostnader som gör det lite svårt att ta sådana pauser.

Och här går tanken osökt till ett antal politiker som menar sig ha ambitionen att skapa ett välfungerande, rättvist och utvecklande Sverige. Icke minst till sådana som Liberalernas Jan Björklund (“ Jag vill att alla människor ska ha frihet att forma sitt eget liv efter sina egna drömmar. Liberalismen utgår ifrån individen, vi tror på människan och hennes förmåga att stå på egna ben. Samhället har ett ansvar för att underlätta för människor att nå sina mål och sina drömmar”) och Centerpartiets Annie Lööf (“Jag vill att människor ska få bestämma mer själva och jag vill bygga samhället på ett hållbart sätt. Vi kallar det närodlad politik”).

Frågan är vad som ska ta slut först, här i Sverige. Fisken i vattendragen (inklusive de stekta sparvar som dagligen undfägnas hit migrerade miljoner), eller svenska folkets tålamod med de förrädare som fylkar Almedalen – i år med undantag av kringresande teatersällskapet Löfven...

//Kenneth Sandberg



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar